PS3bloggen.se

Recension: Trine

Trine_banner

På pappret: Vackert och stämningsfullt plattformsspel för flera spelare i bästa Lost Vikings-stil.
I verkligheten: Beroendeframkallande lir med utmaningar som går att lösa på flera sätt – men som inte når riktigt ända fram.
Pris: 199 kr på PlayStation Store – ute nu!

Trine_1

Tre öden sammanflätas när de ungefär samtidigt bestämmer sig för att besöka en grav under ett gammalt tempel. Tjuven, magikern och krigaren når alla skattkammaren på samma gång och deras själar binds till varandra när de når den urgamla artefakten Trine. Endast genom att samarbeta mot den numerärt överlägsna, odöda armén som härjar i landet kan de återvända till sin egen värld och återställa ordningen. Det visar sig att artefakten är en av tre som de behöver för att utmana den onda kraft som hotar. Denna ligger i en grav (tomb) under ett tempel (shrine) och får då givetvis namnet Trine. Glasklart, eller hur?

Detta är den magra, men ändå lite gulliga, story vi bjuds på och den duger faktiskt alldeles utmärkt till att köra igång ett spel att fastna för. Trine är ett utomordentligt vackert PSN-spel och finska utvecklingsstudion Frozenbyte har fångat sagokänslan på ett sätt jag inte sett sedan The Faery Tale till Amiga 500. Genom att utnyttja de tre namnlösa karaktärernas unika förmågor ska du övervinna varje utmaning i form av odöda fiender och otaliga hinder på vägen. Tjuven kan svinga sig i sin änterhake samt skjuta pilar. Magikern kan få föremål att sväva samt skapa egna grejer ut intet till att stå på och lava ovanpå varann så att du når högre. Sist men inte minst är krigaren en hejare på att svinga svärd och skydda sig med skölden. Ingen av dem gillar egentligen de andra men de måste samarbeta för att hitta hem igen.

Trine_3

Det Trine gör väldigt bra är flera saker. Dels finns det olika sätt att lösa samma problem; även om en av karaktärerna är död så kan det mycket väl gå att komma vidare ändå med hjälp av en annan lösning. När du väl når en kontrollpunkt återupplivas alla igen eftersom det egentligen är i en slags andevärld de befinner sig – och det gör att spelet aldrig riktigt stannar av, vilket dock har både för- och nackdelar – något vi går in på mer ingående nedan. Förutom att bara ta sig vidare till nästa nivå så uppmanas spelaren även att samla på flaskor innehållande erfarenhetspoäng som låter karaktärerna uppgradera sig och skaffa eller vidareutveckla sina respektive förmågor, till exempel eldpilar eller förmågan att kasta föremål mot fiender. På olika ställen finns även kistor gömda med särskilda föremål inuti som på ett eller annat sätt hjälper dig på vägen och det är dessa extragrejer som förlänger Trine och även bildar grund för de hyfsat svåra trophies som den sanne Trineälskaren eller trophyjägaren såklart måste ha.

trine_2

Och det är tur att dessa extrautmaningar finns, för Trine i sig själv är ett ganska kort spel trots priset. Är du duktig kan du klara av alltihop på fyra timmar och det blir egentligen inte särskilt svårt förrän du når allra sista nivån. Det är framförallt spelets längd och svårighetsgrad tillsammans med den något variationsfattiga floran av fiender (mest skelett och fladdermöss) som bildar den största kritiken mot Trine. Nivåerna i övrigt är mycket smart konstruerade och belönar dessutom den som tänker till lite. Det som ser svårt ut på en av de senare banorna kan helt plötsligt gå att lösa genom att använda sig av metoder som är snillrika (framförallt med magikern) men som man får uppfattningen att skaparna inte riktigt tänkt sig. Sådana öppna lösningar välkomnas verkligen.

Trine_2

I flerspelarläget är Trine minst lika kul, även om det bara finns stöd för lokalt spel för upp till tre spelare. Denna form av spel är något svårare än enspelarläget då samtliga karaktärer måste ta sig framåt och inte bara en. Vissa utmaningar kan dock rentav bli lättare så egentligen har du i flerspelarläget lite av ett helt nytt sätt att spela – och det är jäkligt kul. Men priset, längden och fiendefloran gör ändå att betyget inte kan bli absolut i topp. Det här är helt klart ett av de roligare spelen på PSN men jag hade önskat att det var lite svårare på vägen mot mål. Kontrollpunktssystemet är byggt så att spelet blir väldigt förlåtande trots att du dödar karaktärer på löpande band och i längden kan det bidra till att de undersköna miljöerna flaxar förbi i alltför snabb takt. Är du dessutom inte en av dem som ids nöta samma banor om och om igen för att samla trophies så tycker du nog, som jag, att Trine går något för snabbt. Om du däremot dreglar av bara tanken på ett PSN-spel med en platinumtrophy är Trine precis vad du längtat efter.

PS3bloggen.se indexeras på Metacritic

8/10

Gå till forumtråden för det här inlägget – (10) Posts
  • Share/Bookmark

Taggar: , ,

Relaterade inlägg:

Ett svar på “Recension: Trine