Recension: The Darkness
Woo Bum-kon är vår tids värsta massmördare. 1982 dödade han 57 personer i Sydkorea innan han tog sitt eget liv. Det är en ofattbar siffra och ett ofattbar handling, och det går nog inte att uppskatta hur många människoliv hans hemska vansinnesdåd har påverkat.
The Darkness huvudrollsinnehavare Jackie Estacado har dödat över 300 personer under min spelsession, och han ska ändå vara hjälten i själva berättelsen. Det finns inga som helst tvivel om att spelet har förtjänat sin 18-årsgräns. Det här är inget barnspel, och det vore dumdristigt att tro något annat.
Det innebär dock inte att spelet skyr sitt ansvar med den ålderssättningen. Den brutalitet som visas upp är påtaglig, och enkelheten att utföra en avrättning (det är bara att skjuta när du är väldigt nära fienden) understryker bara känslan av att man befinner sig i en karg och lätt surrealistisk serietidningsvärld.
The Darkness baseras som ni kanske vet på serietidningen som ges ut av Top Cow. På sin 21-årsdag upptäcker maffiatorpeden Jackie Estacado att han besitter en mörk kraft. Eller besitter och besitter. Det är snarare så att han har blivit besatt av mörkret, som ger honom nya krafter samtidigt som den försöker ta över hans värdkropp. Det visar sig även att hans farbror Paulie – som är stadens maffiaboss – har fått för sig att Jackie inte längre är lojal, och försöker döda honom. Spelet går alltså ut på att försöka tämja kraften inom dig och slå ut din farbror, vilket som ni säkert förstår passar alldeles utmärkt för ett skjutspel i förstapersonsperspektiv.
Själva berättelsen är välskriven, med gedigna Grand Theft Auto-liknande dialoger som tillsammans med handlingen ökar spelets trovärdighet. Att spelet har utvecklats av svenska Starbreeze Studios märks i inledningssekvensen när utvecklarnas namn visas, samt i klottret som finns överallt i spelet. Att se att någon har skrivit “Döda alla” på en vägg känns lite småkul. Snacket mellan två vakter som håller utkik efter dig kan hålla på i flera minuter, och om man slår på en tv så finns det flera klassiska långfilmer som man kan kolla på. Det är just såna detaljer som får The Darkness att sticka ut från mängden och bli mycket mer uppslukande än vad jag först trott. Delarna av spelet som utspelas i en helvetisk version av första världskriget påminner så pass mycket om Hellraiser III: Hell on earth att jag hela tiden förväntade mig att Pinhead skulle dyka upp. Det var ett välkommet inslag som gav spelet en mardrömslik kvalitet som jag gärna sett mer av. Kolla in de första delarna av trailern nedan så förstår ni kanske vad jag menar.
Tyvärr så är The Darkness dock inte helt utan brister. I början av spelet använder man sig mestadels av en tentakel till att ta sig in i särskilda utrymmen, och styrningen av den är både bångstyrig och skapar ett visst åksjuksliknande obehag. Avsaknaden av en radar eller en användbar karta har lett till att jag irrat omkring en hel del utan att riktigt veta var jag befunnit mig eller vart jag varit på väg. Striderna är dessutom rätt obalanserade, och när man fått tag på vissa vapen eller lärt sig en viss taktik så går de ofta ut på att göra samma sak om och om igen. Nu låter det kanske som att striderna är tråkiga, vilket inte riktigt stämmer. Det finns en hel del saker man kan göra om man bara vill, men bristen på empati – både hos ens fiender och hos en själv – gör dödandet till en monoton syssla, vilket faktiskt är skälet till att jag inledde recensionen som jag gjorde.
I slutändan så är The Darkness mycket mer än bara ett skjutspel. Även om jag inte hade särskilt mycket sympati för Jackie och hans uppdrag så ville jag ändå veta hur det slutade. Starbreeze Studios har tagit med mig på en resa som känns mer som en film än ett renodlat spel, och i det femte och avslutande kapitlet så knyts det skräckinfluerade actionupplägget ihop på ett sätt som faktiskt berör. Demoversionen som släpptes på PlayStation Store för en dryg månad sedan gör inte spelet rättvisa, utan det bör att spelas från början till slut för att man ska uppskatta det till fullo. Jag kan därför helt klart rekommendera spelet för alla som gillar mörka actionspel. Förvänta er bara ingen alltför djup handling eller moraliska dilemman.
7/10
Taggar: playstation store, the darkness



2007-09-20 klockan 13:34
[...] The Darkness – 2K Games [...]
2008-04-28 klockan 08:25
[...] i huvudet. Hur läskigt är det? Grafiken i 720p må vara rätt snygg och påminner en hel del om The Darkness, men det överdrivna användandet av suddighetseffekter gör att det blir lite väl rörigt. Jag [...]
2009-07-28 klockan 14:06
[...] för 15 månader sedan börjades det pratas om en uppföljare till storsäljaren The Darkness (7/10), och nu har det dykt upp något konkret. På Comic-Con-mässan utannonserade Top Cow, som äger [...]