Recension: The Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena

Dåså min kära vänner, efter ett långt väntande är det dags att recensera The Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena – det senaste spelet i serien. Återigen är det Uppsala-baserade Starbreeze Studios som står för utvecklingen (tillsammans med Vin Diesels egna firma Tigon Studios). Först ska vi dock börja med Escape from Butcher Bay. Just det, det första spelet i Chronicles of Riddick följer nämligen med på samma BD-skiva som AoDA och det är också därför som recensionen har dröjt! Jag bestämde mig nämligen för att spela det först för att ge AoDA en så rättvis bild som möjligt. Tidigare hade jag bara hört massa trevligheter om det och den rosade kritiken är berättigad. Här kommer recensionen för det: Escape from Butcher Bay kickar ass! Så nu vet ni det. Versionen som följer med är dessutom uppfräschad med ny grafik och annat smått har jag fått berättat för mig, vilket givetvis är uppskattat. Kan då Assault on Dark Athena axla manteln och ge alla Riddick-fans där ute ännu en rejäl åktur? Läs då vidare!
Handlingen utspelar sig direkt efter EFBB (klokt val av mig att spela bägge alltså) där Riddick precis är på väg att ta sig från planeten där Butcher Bay, ett intergalaktiskt högsäkerhetsfängelse ligger. Riddick är ju trots allt kriminell och efterlyst överallt. Det dröjer dock inte länge innan den farkost du skaffat dig avbryts i sin färd av ett gigantiskt rymdskepp fullt med legosoldater. Lyckligtvis så är han en fena på att gömma sig och endast din resekamrat blir tillfångatagen (killen hade oturen att inte vakna upp ur kryosömnen). Riddick vill inget annat än att ta sig från det rymdskeppet men tyvärr är det lättare sagt än gjort då det kryllar av legosoldater och drönare – mänskliga kroppar med implantat som styrs automatiskt från Dark Athena.
Det vi har fått från Starbreeze Studios kan inte beskrivas som något annat än ett förstapersonsäventyr med inslag av lite av varje. Skjutande, smygande, rollspel med lite karaktärsutveckling – ja helt enkelt en underbar kompott av spelsätt. Betoningen ligger framförallt i smygande eftersom Riddick är mannen som föredrar mörkret på alla sätt. Dels har han förmågan att se i mörkret med sin speciella syn och dessutom har mörkret en liten helande effekt på hans hälsa. Just mörkret är ett genomgående tema i allt, det är ständigt närvarande på skeppet Dark Athena där det sätter en härlig och spännande stämning från första början. Det är också ett strategiskt betydande element eftersom du själv kan bestämma om du ska röra dig genom ett rum utan att ha ihjäl en fiende eller om du vill plocka dem en efter en för att sedan placera deras kroppar i ett mörkt hörn. Till din hjälp har du en arsenal av vapen av alla de slag, men det dröjer länge innan du faktiskt har skjutvapen då Riddick för det mesta förlitar sig på sina närkampskunskaper. Knivar och vassa blad är favoriterna och förutom det faktum att de är tysta är det också grymt effektiva. De olika dödsanimationerna som sedan finns är dessutom riktigt brutala och är kanske inget för den med klen mage, men det är snyggt så det förslår.

Assault on Dark Athena är ett långt spel, det är välskrivet och fullt med färgstarka karaktärer som man faktiskt bryr sig om efter ett tag, och storyn håller dig hela tiden intresserad eftersom du måste utföra flera delmoment innan du kan gå vidare. Det är alltså inte helt linjärt på det sättet att du aktiverar en våg med fiender när du passerar en gräns, likt Call of Duty, utan du måste faktiskt utföra en handling. Det finns dock ett moment som jag irriterande mig riktigt mycket över. Riddick måste få tillgång till en lucka, och för detta behöver han få tag på en skruvmejsel. Så den 30 centimeter långa kniven duger inte att få upp luckan med? Ibland finner man några av dessa ologiska exempel, men lyckligtvis är de få och istället har vi ett grymt äventyr framför oss.
Miljöerna ombord på Dark Athena är som jag nämnt, mörka, men det betyder inte att de inte är varierande eller fantasifulla. Vi får se allt från avgrunder på flera våningar och hisschakt till celler och fartygsdockor. Vid några tillfällen får vi även ta rymdpromenader. Grafiken är trevlig, det är inget ögonbrynshöjande men det är inte heller dåligt. Här har man lagt fokus på ljussättning och skuggor som sköts mycket bra och hjälper till att skapa den stämning som hela tiden håller dig spänd. I övrigt ser vi det man kan förvänta sig med en lagom detaljnivå. Det som däremot skiner här är ljudet! Dark Athena piper, knarrar och ekar. Man hör hela tiden ljud från alla skrymslar och vrår och man känner verkligen att det är stort, ja enormt. Fast det som verkligen gör sitt i AoDA är skådespelarna. Vin Diesels lågmälda brummande röst är fantastisk liksom de övriga rösterna. Toppklass är det första ordet som poppar upp i min skalle! Bra jobbat Starbreeze och Tigon!

Utöver Escape from Butcher Bay och Assault on Dark Athena har man även bakat in ett flerspelarläge, något som faktiskt inte fanns i EFBB. Det ser ut ungefär som de flesta andra spelen i den här genren, men det som sticker ut i mängden är två lägen, det ena heter Butcher Bay Riot som kan beskrivas som ett Assault-läge, men med tre lag samtidigt. Och dessutom med en härlig twist, utöver att du ska leverera en “power node” till fiendebasen, har varje lag sin specifika fiende. Alltså har vi tre lag som alla endast fokuserar på en bas, samtidigt som man måste komma först till power noden. Det andra läget heter Pitch Black. I ett totalt mörker spelar en person Riddick, som alltså kan se, medan resten är legosoldater som har sitt vapen samt en ficklampa, vilket skapar ett väldigt begränsat synfält. Som ni förstår så kan det bli väldigt intensivt!
The Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena kan inte beskrivas som annat än underhållande. Själva grundspelet Assault on Dark Athena är värt en åtta i sig, men eftersom det uppfräschade Escape from Butcher Bay också följer med, samt att AoDA innehåller riktigt kul onlinespel åker betyget upp ett snäpp till. Är du ute efter något nytt och lite annorlunda, och samtidigt kräver action, så rekommenderas verkligen ett köp.
9/10
Taggar: Assault on Dark Athena, riddick, Starbreeze Studios, The Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena, Tigon Studios, vin diesel






2009-06-9 klockan 19:41
ser väl ok ut men inget spel för mig:-)
2009-06-9 klockan 22:13
Där ser man, men själv orkade jag inte ens spela länge nog för att komma ut ur den där första datorhallen. :)
2009-06-9 klockan 23:41
Jag spelade Escape några timmar. Sedan tröttnade jag och sålde på spelet på tradera.
2009-06-10 klockan 07:17
Om ni ger bägge spelen en chans kommer ni upptäcka ett fantastiskt scifi-äventyr! Årets mest underskattade titel?
2009-06-10 klockan 08:41
Ooooh, detta kommer bli ett köp för mig!
Har inte spelat förra spelet heller, och följer det med så är det ju en grym bonus.
…att jag sedan anser att Pitch Black är en av de bästa filmer som gjorts gör ju bara det ännu mer intressant :-)
2009-06-10 klockan 10:40
“jag sedan anser att Pitch Black är en av de bästa filmer som gjorts”
hahahaha!! (det var väl ett skämt?)
2009-06-10 klockan 10:44
Pitch Black är en riktigt bra rulle, med tanke på den (jämförbart) låga budgeten, och korta inspelningstiden.
2009-06-10 klockan 12:59
Anton – verkligen inte!
Pitch Black är riktigt, riktigt bra!