När Nintendo dominerade som mest med sin speciella rörmokare spådde Sega planer på att skapa sin egen lilla maskot för att kunna konkurrera med italienaren, och under 1991 föddes en mycket speciell igelkotte som skulle ersätta Segas misslyckade Alex Kidd. Resultatet blev riktigt lyckat med debuten Sonic the Hedgehog som såldes i stora mängder. Faktum är att vi efter det har sett honom i över 30 olika spel på diverse format. Ryktet har dock inte varit det bästa sedan övergången till 3D, men varje gång lovar utvecklarna Sonic Team i diverse PR-uttalanden att trenden ska brytas. Gissa hur många gånger man svor vid detta då det blev dags för Sonic Unleashed att få release.

Den eviga antagonisten Dr. Eggman har som vanligt varit busig, och denna gång står han bakom att vår planet har splittrats upp från jordkärnan. Det är Sonics uppgift att återställa världen samtidigt som han ständigt brottas med att han under natten förvandlas till något som påminner om en varulvsform. Sonic Unleashed blandar friskt mellan tre olika spelmoment, rollspelsvärlden, klassiskt Sonic-springande under dagen och rpg-action under natten

För mig har karaktären Sonic alltid handlat om en gyllene kombination mellan fart och kontroll, vilket man hittills inte har lyckats bemästra i 3D. Jag minns med rysningar hur pass uselt förra årets satsning Sonic the Hedgehog (ej att förväxlas med det allra första spelet) är, så när Sonic Team bedyrar om att man har lärt sig en läxa skrattar min inre cyniker ordentligt.

Inledningsvis efter att ha greppat handkontrollen är jag skeptisk eftersom rollspelsmomentet inte känns speciellt klockrent för igelkotten. Handlingen är så pass barnslig och löjlig samtidigt som röstskådespelarna verkar göra sitt yttersta för att spela över på samtliga reaktioner, vilket gör att det faller platt då det är tänkt att denna bit ska få mig att engagera mig allt som händer med Sonic och alla birollskaraktärer. Inte blir det heller bättre av att filmsekvenserna inte går att trycka bort, så jag blir tvungen att observera denna spyfest. När jag inte tror det kan bli så mycket värre är det dags för att leka med Sonic som varulv. Tänk dig ett dåligt action-rpg med repetitiv kontroll (fyrkant och triangel) och knapert innehåll så har du förstått exakt hur tragiskt det är.

Lyckligtvis blir det faktiskt bättre, för under dagtid är det den vanliga Sonic som ska ta sig genom banor i jakt på nycklar och andra saker för att hela planeten, och då har man lyckats skapa en härlig nostalgisk känsla med enormt mycket fart. Det blandas friskt mellan 2D och 3D utan att kontrollen någonsin blir lidande. Om jag ska nämna något negativt med det här läget är att det likt Mirror’s Edge kan bli väldigt oförlåtande. Ibland måste man vara så pass tajt med knapptryckandet att du måste räkna med att spendera åtskilliga liv för att ta dig genom ett litet hinder. Ärligt talat kunde jag slösa ett flertal ”continues” på en och samma bana. Ärrade Sonic-veteraner kommer säkert bara välkomna denna svårighetsnivå (nej, du kan inte välja mellan olika grader), men jag och många andra kommer till slut att bara bli less.

Som ni läsare märker är jag inte speciellt imponerad av Sonic Unleashed. Även om spelet faktiskt är ganska varierande med alla dessa olika lägen så är det bara ett som klarar godkänt. Om man kunde välja bort allt med rpg-betoning skulle jag vara en väldigt lycklig man, men tyvärr måste man lida genom precis allt för att spela. Och om inte det räcker måste man dessutom samla på speciella medaljer för att ens kunna lira vidare (du måste ha ett visst antal för att kunna äntra banorna, en mängd som konstant ökar), och inte det gör dig less kanske laddningstiderna ordnar den sista spiken i kistan.

Nej, tyvärr lyckas man inte den här gången heller, även om det är ett litet steg i rätt riktning. Vågar man hoppas på att Sonic Team enbart satsar på farten nästa gång?

4/10

Gå till forumtråden för det här inlägget – (1) Posts

Taggar: sega, sonic, sonic team, sonic unleashed

Relaterade inlägg:

• Sonic & SEGA All-Stars Racing
• Femtioelfte gången gillt för Sonic?
• SEGA säger upp folk, igen
• Tumma inte på regionsfriheten, Sony
• Rocket Knight flyger in i maj

Det här inlägget skrevs av Jonas Aronsson den 2008-12-28 (en Sunday) klockan 18:30 och kategoriserades under Recensioner, Spel. Du kan läsa svar på det här inlägget via RSS 2.0-matningen. Både kommentarer och pingar är avaktiverade.