Visst låter det som ett sportresultat? Rainbow vann alltså över Vegas med 6-2. Eller vadå? Ibland tycker jag att spelnamn blir rätt förvirrande, vilket ofta är ett tecken på brist på originellt tänkande. Och till viss del så genomsyrar det även hela spelet, vilket känns rätt uppenbart när Rainbow Six Vegas-teamet än en gång återvänder till staden i Nevada-öknen för att sätta stopp för de där usla terroristerna som än en gång hotar USA.

Fast jag måste ändå erkänna att jag hyser en viss uppskattning för Rainbow Six-spelen. Jag spelade det första spelet för tio år sedan, vilket var en riktigt spännande spelupplevelse – om än lite väl fylld av taktiska kommandon. Jag har visserligen aldrig varit en taktisk spelare av rang, utan jag spelade genom alla uppdragen med bara en soldat, beväpnad med ett prickskyttegevär och en rörelsedetektor. Det fungerade faktiskt finfint. Rainbow Six Vegas 2 har faktiskt utvecklats åt rätt håll enligt mig, genom att strömlinjeforma alla kommandon och till och ned skala ned teamet till ett fåtal personer. Tonvikten ligger mer på taktisk action än evigt planerande och smygande.

Eftersom det faktiskt rör sig om lagspel så blev jag väldigt glad att se att hela kampanjläget kan köras med två spelare samtidigt, och det går till och med att låta den andra spelaren hoppa in när man själv vill. Man behöver alltså inte starta om från början om en kompis vill vara med. Andra fördelar med samarbetsläget är att man återupplivas en stund efter att man dött, under förutsättning att den andre spelaren fortfarande lever. Det är en lyx som man snabbt börjar sakna när man spelar ensam, då man med lätthet kan bli nedskjuten med ett enda skott. Det innebär dessvärre att spelet kretsar kring att man försiktigt måste ta sig fram genom staden och byggnaderna och ständigt beordra sina mannar att täcka en och springa fram för att kolla läget. Försöker man själv ta täten så dör man med ens, så det gäller att hålla sig i bakgrunden. Tyvärr så är den artificiella intelligensen inte helt klockren, utan man måste ständigt ge sina lagkamrater order att skjuta eller läka nedskjutna vänner. Efter att ha spelat Army of Two tycker jag att det känns onödigt att behöva säga åt någon att inte bara titta på när jag blir skjuten i magen. Lite lojalitet hade inte skadat. Annars fungerar kommandosystemet bra, och det är lätt att koordinera attacker där man stormar rum från flera håll samtidigt, något som verkligen skapar en känsla av att man är en elitsoldat i sitt esse. När man har kommit in i det rätta tänket så går det av bara farten, men det kräver som sagt en viss invänjningsperiod om man jämför med andra skjutspel på marknaden.

Grafiken i R6V2 visas i 720p, och är ärligt talat inte särskilt snygg. Texturerna är pinsamt lågupplösta och blir om möjligt ännu sämre när man spelar på delad skärm. Bara en sån sak att texturerna ritas upp i flera sekunder efter att man har laddat in en bana är bevis nog för att Ubisoft kanske borde uppdatera till en ny spelmotor. Spelet ska dessutom ha funktioner för PlayStation Eye-kameran för att spara ens ansikte i spelet, men trots flertalet försök så fick jag bara samma felmeddelande, så jag kan inte verifiera hur väl ansiktsmappningen fungerar. En sak som däremot fungerar väldigt väl är erfarenhetssystemet. När man skjuter folk får man poäng, och den stiger ännu snabbare om man träffar folk på avstånd, i huvudet eller med handgranater. Sedan ökar man i nivå, vilket ger tillgång till fler vapen och prylar. Det hela byggs på rätt fort, och eftersom man får behålla sina erfarenhetspoäng när man dör så gör det inte så mycket när man blir skjuten i huvudet för femte gången i rad av en osynlig prickskytt (som ens lagkamrater hittar om man säger åt dem att aktivera “Hitta dolda ting”).

I slutändan så sprang jag ändå genom spelet beväpnad med ett prickskyttegevär, precis som för tio år sedan. På något sätt så är det väl talande för hur lite Tom Clancy-spelen har utvecklats, med sina hårda militärtyper som ska rädda sitt älskade hemland. genom att skjuta terrorister. Det är nästan så att jag börjar sakna att skjuta nazister under andra världskriget igen. Trots sin förlegade natur så är ändå Rainbow Six Vegas 2 rätt väl genomfört, och är man ute efter en lite mer eftertänksam actionrykare så kan det här vara ett bra val.

7/10

Taggar: ubisoft

Relaterade inlägg:

• Ubisoft slopar träddödande manualer
• Assassin’s Creed II i Guinness Rekordbok
• R.U.S.E. och LEGO Harry Potter Years 1-4 blir försenade
• Ny trailer för Prince of Persia: The Forgotten Sands
• Shaun White Skateboarding

Det här inlägget skrevs av Toby Lee den 2008-03-21 (en Friday) klockan 16:00 och kategoriserades under Recensioner, Spel. Du kan läsa svar på det här inlägget via RSS 2.0-matningen. Både kommentarer och pingar är avaktiverade.