Vi har flyttat till Eurogamer.se!

PS3bloggen.se

Vi har flyttat till Eurogamer.se!

Recension: Race Driver: GRID

Som de flesta av er redan vet så är jag inget större fan av bilspel, utan om det ska förekomma fordon i ett spel så föredrar jag att det är utrustat med missiler eller åtminstone ett kanontorn i lämplig storlek. Men då och då så dyker det upp fordonslir som är roliga att spela, och då gäller det nästan uteslutande skön arkadaction (som Burnout Paradise eller MotorStorm).

Nu kommer dock Codemasters senaste bilspel Race Driver: GRID, och trots att det lägger mer betoning på simulering och riktigt körande så lyckas det ändå skapa en skön bilkörningskänsla. Det första man slås av är dock presentationen, som är helt i en klass för sig. Menysystemet, uppvisningen av startfältet innan loppet och själva kampanjläget är så svidande snyggt att man nästan blir lite sur på andra spel och deras fula och fantasilösa menyer. Här visas all relevant information med stora 3D-bokstäver som glider in och ut ur bild, med såväl viktiga som oviktiga fakta om vad man har gjort och hur väl man har gjort det. Föredömligt, sa Bill. Mer sånt, sa Bull.

Själva upplägget i Race Driver: GRID går ut på att man i vanlig ordning ska ta sig till toppen inom racingvärlden, till början åt ett annat stall för att sedan starta eget. Loppen sker i totalt 45 olika bilar och utspelas i bl.a. Europa, USA och Japan, lite beroende på vilken körstil man anammar (muskelbilar från USA, europeiska racingbilar eller japanska driftingåk), och jag kan glatt rapportera att själva körkänslan är riktigt bra. Bilarna känns tunga men ändå följsamma, och har man en DualShock 3 så känner man verkligen däcken mot asfalten. Det är dock ingen enkel lek att köra dessa vrålåk, och om man bara bränner fram och försöker preja sig fram så går det åt skogen nästan omedelbart. Om man har tur så tappar man bara stötfångaren och får lite sämre styrförmåga, men om man bränner rakt in i en vägg så totalkvaddar man bilen och loppet är över. Det finns dock ett sätt att undvika att börja om helt från början, och det är med den briljanta funktionen Flashbacks.

Flashbacks är nämligen en spelfunktion som gör att man kan spola tillbaka klockan och åtgärda sina misstag, lite som prinsens sandförmågor i Prince of Persia: The Sands of Time. Antingen så gör man detta efter en rejäl krasch, eller så trycker man själv på Select-knappen under spelets gång om man känner att en rejäl tabbe har begåtts. Det är dock inget man gör lättvindigt, då man har en begränsad tillbakaspolningstid på tio sekunder samt ett visst antal Flashbacks per lopp (beroende på svårighetsgraden, som väljs individuellt innan loppet så att man kan välja hur stor prispotten blir). Eftersom de bortklippta ögonblicken aldrig egentligen skedde så får man dessutom riktigt snygga repriser på kuppen. Det här är en av de bästa funktionerna jag någonsin har sett i ett bilspel.

Att sedan grafiken påminner en hel del om den i Burnout Paradise gör ju inte saken sämre, även om jag gärna hade sett lite klarare färger och inte så mycket brunt. Spelet har även en riktigt användbar minikarta i 3D som snabbt visar banans upplägg, något som är av yttersta vikt om man ska klara sig. Så trots att det här är ett spel som inte bör tilltala mig, då det har ett mer simuleringsbetonat upplägg, så kan jag inte annat än gilla Race Driver: GRID. Visst, det kanske inte finns några vapen och jag kan inte preja mig till toppen, men om jag ska välja att frångå det upplägget någon gång så är det här vad som krävs. Nämligen stenhård och sjukt snygg racingaction från början till slut.

8/10

  • Share/Bookmark

Taggar:

Relaterade inlägg:

8 svar på “Recension: Race Driver: GRID