PS3bloggen.se

Recension: Puzzle Quest: Galactrix

På pappret: Pusselspel med powerups och rollspelselement i rymdmiljö.
I verkligheten: Onödig uppföljare med ointuitiva pusselmoment.
Pris: 190 kr på PlayStation Store – ute nu!

Så fort tillfälle ges så brukar jag tala mig varm om Puzzle Quest: Challenge of the Warlords – ett förstklassigt pusselspel som blandar problemlösning med rollspelsfantasy, samt magiska formler och föremål. Nu har utvecklarna D3Publisher släppt Puzzle Quest Galactrix, som har tagit samma koncept och lagt på ett rymdtema – med skillnaden att pusseldelen är ändrad. Dessvärre till det sämre.

Som nyligen utexaminerad rymdkadett ger man sig ut på jakt på ära och berömmelse, och snart dras man in i en handling som spänner över hela galaxen. Man måste undersöka solsystem, leverera meddelanden, hacka sig in i rymdportar och givetvis utkämpa strider. Och de flesta av dessa saker kräver att man får spela pusseldelen av spelet, och striderna utgör själva grunden i detta. De går ut på att man spelar ett Bejeweled-liknande pusselspel mot sin fiende, där man ska byta plats på block för att bilda strängar av 3 eller fler segment med samma färg eller symboler. Det finns bombsymboler som skadar fienden, vita symboler som ger erfarenhet och lila som ökar på ens psi-styrka. Och så färgerna, som fyller på respektive energistapel. Den energin kan sedan användas till att använda vapen och föremål som antingen gör saker och ting sämre för fienden och bättre för en själv.

puzzle quest galactrix

Problemet är dock att spelet är mycket mindre precist än sin föregångare. I stället för ett rätt logiskt system med en fyrkantig spelplan så är segmenten numera sexkantiga. I kombination med den ganska lilla spelplanen gör det väldigt svårt att planera sitt upplägg och det hela resulterar i kortsiktiga rörelser utan någon vidare taktik. Kedjereaktioner när nyinkomna block matchas med vad som finns på planen känns därför bara slumpmässiga, och det faktum att det krävs fem likadana block i rad för att få en extraomgång gör att man bara utdelar slag fram och tillbaka.

Andra spelmoment, som att hacka sig in i rymdportar på tid genom att matcha färger i en viss ordning, är lite mer hektiska och roliga, men designmissar som att dubbelträffar inte räknas. Så om ordningen visar rött och sedan blått och man matchar båda samtidigt i en rörelse så räknas endast den blå. I kombination med att klockan tickar ned när man tvingas titta på långsamma kedjereaktionsexplosioner gör att man lätt blir både arg och frustrerad på spelet, som nästan alltid lyckas hitta på något irriterande att göra. Ett exempel är när markören går snett uppåt till vänster i stället för snett nedåt till vänster, trots att det är alldeles uppenbart att det sistnämnda är den bästa rörelsen. Det är visserligen svårt att beräkna sådant på ett långsiktigt plan, men däri ligger hela problemet med de sexkantiga pjäserna.

puzzle quest galactrix

Men trots detta så lägger jag gärna en timme här och där på att utföra lite uppdrag, besegra lite fiender och öka i nivå – allt för att kunna krossa motståndet lite enklare eller få pengar till att köpa nya skepp. Det låga tempot och de störande elementen till trots så sitter jag ändå där och spelar det.

Jag skulle kunna rekommendera att ni testar webbversionen och ser själva vad ni tycker, men i slutändan så är det här ett mycket sämre spel än Puzzle Quest: Challenge of the Warlords som redan finns på PlayStation Store. Om ni inte har spelat föregångaren så rekommenderar jag det i stället om ni är ute efter ett roligt pusselspel med lite nytänkande, även om Puzzle Quest Galactrix är habilt om man är ute efter mer än vad som erbjöds i fantasyversionen. Det blir inte roligare med rymden.

PS3bloggen.se indexeras på Metacritic

6/10

Gå till forumtråden för det här inlägget – (1) Posts
  • Share/Bookmark

Taggar: ,

Relaterade inlägg:

Ett svar på “Recension: Puzzle Quest: Galactrix