Jag minns fortfarande hur det kändes första gångerna jag testade MotorStorm, då det även var mitt första möte med PlayStation 3, vilket skedde innan världspremiären. Sedan fick jag spela en förhandsversion i hemmets lugna vrå några månader senare och blev helt såld på spelet. Och nu under de senaste fyra månaderna har jag testat Evolution Studios uppföljare MotorStorm: Pacific Rift i olika skeden under utvecklingen, och den slutgiltiga versionen har snurrat i min maskin de senaste veckorna. Det är dags att varva motorn och ta en titt under huven.

MotorStorm: Pacific Rift har lämnat Monument Valley bakom sig och tagit sig ut till en ö i Stilla Havet, och miljötyperna är fyra till antalet, nämligen Luft, Jord, Eld och Vatten, utspridda över totalt 16 olika banor. Det ger en hel del variation, särskilt med tanke på att varje bana är väldigt stor och innehåller flera olika vägar som kan tas, lite beroende på vilken av de åtta fordonstyperna du valt att köra. Den nya monstertrucken är t.ex. en bjässe som kan välta andra fordon, men den är svårstyrd och åker lätt omkull, medan motorcyklarna är snabba men tål nästan ingenting. Själv föredrar jag att ligga i mitten, och köra racingtrucken eller buggybilen, men eftersom vissa banor och speltyper kräver vissa fordon så måste man lära sig köra de flesta olika typer. På gott och ont.

För om det är en sak som MotorStorm: Pacific Rift inte är så är det förlåtande. Precis som med föregångaren så kan det räcka med minsta lilla felsteg för att man ska krascha in i ett träd och förlora de där dyrbara sekunderna. Nu verkar AI:t inte vara lika hårt som tidigare, och man kan alltså ha en chans att ta sig in i matchen igen, men det är inte alltid enkelt att klara sig helskinnad genom banorna. Att vissa tävlingar har delmål som bl.a. går ut på att man inte får krocka mer än ett visst antal gånger innebär att man startar om loppen gång på gång i hopp om att låsa upp nytt innehåll. Variationen för banorna ger ett rätt splittrat intryck, och kvaliteten hos dem är lite ojämn, särskilt när man ser till de olika attributen som miljöerna innebär. De flesta banorna innehåller en del vattendrag som kan kyla ned motorn om man åker genom dem, så länge det inte blir för djupt och fordonet sjunker. Det fungerar extra bra för de lite tyngre fordonen som enkelt kan ta sig genom vattnet. Svårare blir det dock på eldbanorna, där miljön i sig höjer motorns temperatur och den halvhärdade lavan slukar bilar på löpande band. För att vara ett actionfyllt racingspel med betoning på höga farter så tycker jag att det är konstigt att man bestraffas för användningen av turboboosten.

Då är det helt klart roligare med luftbanorna, med sina långa och höga hopp och öppna ytor. Det är inte lika galet som i Pure, men vidderna finns där och seriositeten gör det klart mer intressant. Men det är som sagt rätt ojämn kvalitet på banorna, och i kombination med den bitvis höga svårighetsgraden så är vissa roligare än andra. En sak som dock är kul mest hela tiden är när man spelar flera personer samtidigt, och Pacific Rift har både ett gediget onlineläge för 12 spelare samtidigt och möjligheten för upp till fyra spelare på en och samma skärm. Jag har visserligen endast testat att köra två spelare samtidigt, men jag aktiverade fyra kontroller för recensionens skull och kan rapportera att det fungerar rätt bra, även om storleken på rutorna kräver att man sitter nära sin tv. Det är dock skönt att valmöjligheten finns, då det är något som efterfrågats en hel del.

Grafikmässigt ligger spelet i två läger. I ena sekunden får man se underbara ljuseffekter och reflektioner, med snygga och skarpa fordon som bränner fram på den polynesiska ön, medan man helt plötsligt utsätts för kantiga miljöer, sorgligt lågupplösta marktexturer och delar av banorna som plötsligt ritas upp framför ens fordon, så kallade pop-ins. Det sänker helhetsintrycket en hel del, men förstör inte upplevelsen allt för mycket. Rent innehållsmässigt så har spelet en del nyheter, som att man kan göra snabba girningar samt slå ut sina motståndare genom att spränga sig själv, samt en hel del nya lägen och spelsätt. Men jag kan ändå inte bli lite besviken över att Evolution Studios inte vågat ta ut mer i svängarna och skapa en lite mer tajt och välpolerad upplevelse. Visst har de finslipat konceptet från ettan, men irritationsmoment som tråkiga ytor, orättvisa krockar och grafiska brister gör att det känns mer som en uppgradering än en helt ny del i serien. Fast det var kanske därför de inte valde att kalla spelet för MotorStorm 2, utan för MotorStorm: Pacific Rift, som i slutändan är ett roligt – men inte fantastiskt – arkadracingspel.

7/10

Taggar: evolution studios, motorstorm: pacific rift, scee

Relaterade inlägg:

• Motorstorm släpper nytt material varje vecka
• Motorstorm-extramaterial nästan varje vecka
• 3D-spel men inga 3D-filmer på PS3 i juni
• Call of Duty Classic nedplockat från PlayStation Store
• Recension: Ratchet & Clank: A Crack in Time

Det här inlägget skrevs av Toby Lee den 2008-11-7 (en Friday) klockan 15:00 och kategoriserades under Recensioner, Spel. Du kan läsa svar på det här inlägget via RSS 2.0-matningen. Både kommentarer och pingar är avaktiverade.