Recension: Madagascar: Escape 2 Africa (Madagaskar 2) | PS3bloggen.se
PS3bloggen.se

Recension: Madagascar: Escape 2 Africa (Madagaskar 2)

Madagaskar 2, eller som det fyndigt heter på engelska, Madagascar: Escape 2 Africa, är ännu ett av alla spel som hakar på en film. Det som skiljer den från det stora flertalet är att det här är ett riktigt bra och generöst spel. Det finns något att göra för alla och det finns tillräckligt mycket att göra för att det ska gå att komma tillbaka till spelets olika delar flera gånger. Jag spelade det här spelet med min 10-åriga dotter och vi tyckte båda att det var roligt.

Presentationen av spelets olika moment görs genom att återberätta handlingen i filmen. Vi presenteras för de fyra välbekanta djurparksdjuren lejonet Alex, zebran Marty, giraffen Melman och flodhästen Gloria, lemurkungen Julien med hov samt mina favoriter pingvinerna. I samband med det får vi veta att de olika djuren är bra på olika saker och får använda dem för att klara av de olika minispelen som ska klaras för att föra framåt handlingen. I nästan alla fall spelas minispelen i den miljö vi rör oss med djurparkskompisarna från New York. Det är bra, eftersom vi inte förlorar illusionen av närvaro i spelet.

Vi behöver inte heller klara allt i spelet för att kunna slutföra berättelseläget. Däremot återanvänds stora delar av spelets banor genom att vi i senare delar behöver komma tillbaka för att fånga apor som ska hjälpa oss. Dessutom kan vi återkomma för att samla på mynt som vi kan använda till att låsa upp videor och små minispel, samt köpa kläder och möblera apornas rum.

Den här friheten är glädjande. Man kan återkomma till favoriter och jaga reda på allt, eller klara berättelseläget så fort som möjligt och hoppa över flera delar av spelet. Om man tycker att ett av delspelen är särskilt roligt är det bara att spela det hur mycket man vill. Jag tyckte särskilt om den lemurkungskörda och apdrivna helikoptern med bananer som bränsle som fungerar ungefär som det klassiska månlandarspelet, medan någon annan kanske älskar att spelet med sjuka giraffer som har fjärilar, fiskar, svampar och/eller larver krypande i hela kroppen, som man ska klutta olika substanser på för att bota, eller spökbollen med lejonet Marty. Det finns hur många spel som helst. Svårighetsgraden var inte heller ett problem. Den kändes varken för svår eller lätt. Sen är det ju inte ett ultrasvårt spel, men det är nog inte meningen heller.

Och när man är klar med berättarläget så kan man välja att spela spelen direkt, antingen själv eller med upp till tre vänner, beroende på vilket spel det gäller.

Jag hade inga problem med grafik, sparfunktioner, krascher eller något annat sådant. Laddningstiden när jag ville fånga alla apor i biljaktsspelet var litet irriterande när jag hade klarat grundkravet för spelet, för då kom jag först tillbaka till grundkartan för att sen få köra en laddningssekvens till när jag envist ville tillbaka för att försöka igen. Är du bara en bättre förare än jag så slipper du det problemet, och då stör nog inte det heller. Jag stördes inte heller av de svenska rösterna, men å andra sidan har jag vant mig vid svensk dubbning eftersom jag sett tecknade filmer med min dotter de senaste åren. Det jag kan säga är att dialogen är skriven så att jag inte irriterats av översättningen, och de engelska rösterna låter faktiskt lågbudget.

Madagaskar 2 fungerar bra oavsett om man vill köra själv eller bara spela ett kortare sällskapsspel. Kategorin spel som ska fungera för många olika åldrar och smaker är svår. Det gäller att balansera svårighetsgrad, gullighet, spänning, omspelbarhet, humor som riktar sig till olika åldrar och dessutom att få de olika delarna att kännas som plausibla delar av berättelsen man vill återge.

Spelet lyckas, men samtidigt leder den önskan att appellera till så många smaker till att man förlorar i skärpa. Det är inte årets spel, men det är ändå bra.

PS3bloggen.se indexeras på Metacritic

7/10

Gå till forumtråden för det här inlägget – (1) Posts
  • Share/Bookmark

Taggar: , ,

Relaterade inlägg: