Vi har flyttat till Eurogamer.se!

PS3bloggen.se

Vi har flyttat till Eurogamer.se!

« Vad spelar ni i helgen? [vecka 42 2008]
Releaselista vecka 43 [2008] »

Recension: LittleBigPlanet

Det dröjer inte många minuter i LittleBigPlanets sällskap innan man inser att utvecklarna Media Molecule har lagt krutet på rätta stället. Redan under introt med sin lugna berättarröst av Stephen Fry (eller till och med en hyfsad Adam Alsing om man kör på svenska – men nej, gör inte det) och söta mekanik så kan man se hur de har gjort allt för att skapa ett spel som innehåller lika delar plattformshoppande, fysiksimulator och sandlådespel, och resultatet är minst sagt fenomenalt.

En bra start för att komma in i spelet är att köra de 50 förskapade nivåerna i kampanjläget, och det här talar vi verkligen om plattformsperfektion. Genom att hoppa och svinga sig fram genom banorna lär man sig rörelseschemat, samt får en hel del inblick i vad man kan skapa. Utöver den aningen knepiga styrningen så finns det inget att anmärka på, och det känns som ett klassiskt Super Mario Bros med en fysikmotor. Man kan röra sig i tre djupled och på så sätt gå in och ut ur skärmen, och de enkla men effektiva problemen (som mestadels går ut på att dra saker till ett visst ställe) fungerar alldeles utmärkt. När flera personer deltar (upp till fyra spelare, antingen online eller på delad skärm – en sällsynt lyx) så fullkomligen exploderar spelets rolighetsmätare, och man kan både hjälpa och stjälpa sina vänners framfart. Vissa delar kräver att man är flera, vilket uppmuntrar till att man samarbetar för att folk ska få tillgång till fler prylar. Det är nämligen så att man kan hitta saker som byggmaterial, klistermärken och nya utseenden i nivåerna, som sedan kan användas i olika delar av spelet. Använder man t.ex. rätt klistermärke på rätt plats i en nivå så kan man låsa upp ännu mer material, och det är såna sammanhangsberoende småsaker som verkligen tar spelet till en ny nivå.

Kampanjläget är även viktigt för att få inspiration och lära sig några knep från Media Molecule, t.ex. det där med omstartspunkter. De finns generöst utplacerade genom nivåerna, men dessvärre så har allt som oftast bara fyra omstarter per styck. Om man gör av med alla fyra så måste man börja om från början, och eftersom flera av nivåerna framåt slutet börjar bli allt mer knepiga så blir det ofta frustrerande att behöva spela om dem gång på gång. Visserligen så kan man ibland backa till en föregående omstartspunkt, och blir man av med alla liven så får man ju faktiskt ytterligare ett tillfälle att få tag på den där svårnådda klisterlappen eller tegelstenen man var ute efter, så det är ju ingen större katastrof. Det är ändå omöjligt att få tag på allt material första gången man spelar de flesta banor, men förhoppningsvis så kommer alla som har spelat kampanjläget att lära sig av Media Molecules misstag och vara mer generösa med sina omstartspunkter.

LPB är gulligt, och då menar jag verkligen, verkligen ursött. Den lilla säckpojken (eller säckflickan, beroende på vilka utstyrslar man väljer) man spelar fullkomligen dryper av charm. Man kan inte bara anpassa dess kläder och attiraljer, utan det går även att styra armrörelser och ansiktsuttryck med de rörelsekänsliga kontrollerna. Grafiken må ha ett barnsligt enkelt upplägg, men det betyder inte på långa vägar att det är fult, utan designen passar in helt perfekt. De befintliga banorna har dessutom sin egen stil, och under veckorna och månaderna som kommer lär vi få se ännu fler stilar och designyttranden komma till sin rätt.

Det för oss vidare till skapandeavsnitten. Jag må inte vara någon virtuos själv, men efter att ha genomgått de pedagogiska lektionerna så kunde jag i alla fall skapa en skateboardramp som ledde till lite lianhopp och diverse hinder. Det finns gott om startpunkter man kan välja, och om man vill går det att ta någon annans nivå som publicerats online och ta isär den helt och hållet. Jag var dock skeptisk till att folk skulle lyckas skapa nivåer i samma kaliber som de i kampanjlägets senare nivåer, men efter att ha sett vad folk har åstadkommit under det korta betatestet så hyser jag inte längre några tvivel. Jag har fått spela LBP-versioner av spel som Shadow of the Colossus och Tetris till Space Invaders och till och med Metal Gear Solid, och jag är helt hänförd av vilken skicklighet och ambition som finns där ute. Jag längtar redan efter att få se hur det här kommer att utvecklas, och om allt går som det ska kommer vi att få uppleva av helt nya saker framöver, med LBP-motorn som grund.

LBP har kallats allt från systemsäljare till överhypat skaparspel utan tyngd och folk har antingen trott att skapandedelen har obegränsat med möjligheter eller en alldeles för svår inlärningskurva. Jag kan glatt meddela att det är de förstnämnda epiteten som gäller för spelet, för möjligheterna i LittleBigPlanet är obegränsade, och om trenden pekar åt det håll jag tror och vill att den gör så kan det här bli helt fantastiskt.

Själv tänker jag bara luta mig tillbaka och gotta mig i alla andras skapelser, så nu gäller det bara att du ger dig ut och börjar skapa banor för fulla muggar som alla vi andra kan få njuta av. Säckpojken befaller dig!

10/10

PS3bloggen.se indexeras på Metacritic

  • Share/Bookmark

Taggar: , ,

Relaterade inlägg:

Det här inlägget skrevs av Toby Lee den 2008-10-19 (en Sunday) klockan 12:00 och kategoriserades under Recensioner, Spel. Du kan läsa svar på det här inlägget via RSS 2.0-matningen. Både kommentarer och pingar är avaktiverade.

60 svar på “Recension: LittleBigPlanet”