Recension: Katamari Forever
NAAAAAAAA-NA-NA-NA-NA-NA-NANA-N’NA-NA-NA-NAAAAAA – så börjar det låta i mitt huvud direkt jag börjar tänka på Katamari-spelen, och av en slump började melodin åter igen vandra i mina tankar när recensionsexemplaret av Katamari Forever trillade ned i mitt brevinkast. Det är helt enkelt dags för att bekanta mig igen med kungen, prinsen och alla kusiner som har fått det hårda uppdraget att rulla ihop en katamari som ska glädja hans höghet (för annars kommer du att bli straffad… rejält). Namco Bandai Games ligger bakom utvecklingen av detta lir som man skulle kunna säga är en slags Greatest hits-samling. Givetvis finns det även lite nytt under ytan, men i huvudsak består allt av banor från de tidigare PS2- och Xbox 360-spelen.
Vad går det hela ut på? Jo, du börjar som prinsen i ett väldigt speciellt universum, där Kungen av kosmos är ledaren. En vacker dag så övar du på din hoppteknik, vilket naturligtvis konungen måste bräcka. Det resulterar dock i att han hoppar alldeles galet högt och hamnar i rymden, helt medvetslös. Istället för att hjälpa Kungen att bli frisk väljer istället prinsen att bygga en helt ny regent, Robotkungen. Det går naturligtvis helt åt skogen då han blir alldeles galen och sparkar bort allt från skyarna. Du måste med andra ord ta och rulla upp ett gäng katamari-bollar så himlen får alla nödvändiga stjärnor.I detta mycket galna pusselspel går det ut på att rulla en liten boll till att uppnå vissa parametrar. Oftast handlar det om storlek, men ibland kan det röra sig om temperatur, värde och mycket annat. Dessa uppdrag får du av både Kungen och Robotkungen, varav den förstnämnda har dessa lite mer annorlunda ”variationer”. När du är väl inne i spelet är det nästan som det brukar vara i Katamari-spel, nämligen friskt använda av de analoga spakarna, men nu har man även infört en möjlighet att hoppa som man enklast gör via en knapptryckningen, men för den som vill vara modern kan snabbt lyfta upp sin kontroller för att använda sig av SixAxis. Det förekommer också några nya kraftlkningar, men i övrigt är det precis den galna spelvärlden som vi har vant oss vid.
Och det är där som det kommer in lite problematik, nämligen att vi har spelat det här förut. Min inre cyniker fräser högt om att det här bara är en tradig ”uppföljare” som enbart existerar för att mjölka ytterligare pengar utan att behöva ta några nya grepp i strukturen, medan hjärtat säger att det här är en perfekt chans för mindre vetande att äntligen få chansen att rulla katamaris utan att behöva damma av sin PS2 eller införskaffa en Xbox 360. Och den här gången ska jag nog lyssna på hjärtat istället för att gnälla på som jag brukar göra, för konceptet är fortfarande lika roligt som det var när jag spelade Katamari Damacy för första gången.
Hysteriskt är nog det ordet som lämpar sig bäst ifall jag ska beskriva Katamari Forever. Allt från musiken till själva grafiken är helt enkelt galet bisarrt, precis som bara japanska spel kan vara. Turligt nog finns det också en bra grund att stå på – ett koncept som är löjligt beroendeframkallande. Normalt sett brukar jag bli sur över att måste lira fruktansvärt mycket för att kunna låsa upp nya lägen, men i det liret är det enbart med ett glatt leende som jag ”tvingar” mig genom allt. Alla variationer har sin charm (vanliga, oändlig, klassisk och med hög hastighet), men om jag måste välja en favorit måste bli den sistnämnda, vilket innebär att du har en konstant turbo aktiv som gör att saker går väldigt fort, så pass snabbt att det sätter en extra dimension i spelandet. Bara när jag körde racingbanan satt jag och vred mig av skratt i soffan. Det säger något om underhållningsvärdet i Katamari Forever.
Däremot finns det fortfarande en viss problematik i spelet. Som i tidigare spel är inte kameran och själva kontrollen helt klockren, utan problemen med att vissa objekt blockerar hela bilden och att du inte kan röra dig lika precist och smidigt som vore önskvärt. I övrigt finns det inget att klaga på, utan du har utöver vanliga uppdrag även möjligheten att lira online mot andra samt spela tillsammans i samarbetsläget (fast jag föredrar personligen att köra ensamspelarläget). Sedan kan du också låsa upp några roliga minispel som en liten bonus. Det finns helt enkelt något gott till alla fans av Katamari-franchisen!
Som ni förstår är jag väldigt positivt inställd till Katamari Forever, trots att det kanske börjar brista i utvecklandet av konceptet samt att gamla problem fortfarande inte har fixats till. Spelidén och den högst skruvade mentaliteten gör att jag sitter med ett konstant leende hela tiden, så pass att jag glömmer bort både tid och rum. Jag kom nämligen på mig själv att fortfarande lira trots att klockan visade att det var närmare morgon än kväll, och det måste ju betyda att det finns något i innehållet som gör det hela till en fantastisk upplevelse. Att det dessutom kostar mindre än ett vanligt fullängdsspel gör det helt oumbärligt.
9/10
Gå till forumtråden för det här inlägget – (4) Posts
Taggar: atari, Katamari Forever, namco bandai games
2009-11-26 klockan 06:56
Haha! flummigaste spelet ever! =)
2009-11-26 klockan 22:57
får ta och testa demon snart=)