Recension: Just Cause 2
Det är svårt att älska Rico Rodriguez. Under de två första timmarna av förstörelseorgien Just Cause 2 från svenska Avalanche Studios vred jag oroligt på mig på grund av den usla dialogen, den kassa bilduppdateringen i mellansekvenserna och de linjära uppdragen. När väl introduktionen av Ricos prylar var klar och sandlådevärlden Panau öppnade sig framför mina ögon vände dock allt. Rico är fortfarande en blek huvudkaraktär (kan vi svenskar ens skapa intressanta figurer? Faith var lika trist.), storyn är fortfarande onödig annat än som bakgrund och humorn som bäst bara bisarr. Men världen … vilken underbart vacker och fri värld Avalanche har gett oss.
Har du någon gång tröttnat på alla uppdrag i spel som Grand Theft Auto IV (10/10) eller Fallout 3 (9/10) och börjat skjuta och spränga allt för att se hur länge du överlever? Då är Just Cause 2 för dig. Rico Rodriguez är en influgen blandning av James Bond, Spindelmannen och Arnold Schwarzenegger vars enda uppdrag är att förstöra så mycket han kan av diktatorn Baby Panays samhällsresurser.
Genom att successivt skapa kaos i Panau och samarbeta med någon av ö-nationens tre gangster-falanger i deras mord-, knark- och smuggelaffärer hoppas han kunna nysta upp en invecklad historia om maktkamp som du förmodligen inte kommer att bry dig om.Den stora beållningen med Just Cause 2 är istället just friheten att helt strunta i berättelsen och fokusera på att göra det du känner för i den visuellt vackra och varierande sydostasieninspirerande miljön.
Rico är en mångfacetterad herre; han skjuter lika bra med båda nävarna och på vänsterarmen sitter dessutom en avfyrbar änterhake likt den Batman brukar använda. Det är inte fel att säga att denna krok är det som skiljer striderna från vilket annat spel som helst eftersom uppfinningsrikedom verkligen lönar sig. Förutom att ta dig snabbt framåt och nå höga avsatser kan du dessutom med ett knapptryck ta dig från fordon till fordon mitt i en strid med en illers vighet.
En snillrik men fullkomligt naturkrafts-brytande funktion är att Rico kan koppla av vajern och fästa mellan två objekt, till exempel en mc-förare och marken eller mellan en bil och en staty (som i min video nedan). Jag skulle kunna ägna en hel recension åt enbart Ricos upphakade arm men nöjer mig med att konstatera att den snålt tilltagna ammunitionstillgången i spelet tvingar dig att lära dig använda änterhaken rätt – inte helt olikt Bionic Commando (6/10), fast roligare.
Fordon, ja. Panau kryllar av tuk tuks, sportbilar, helikoptrar, pansarfordon, båtar, motorcyklar och lastbilar av olika slag. Likt GTAIV hoppar du bara in i en bil för att sno den och med samma enkelhet kan du i flykten kapa helikoptrar, jetplan och allt annat som rör på sig. Kortfattat; allt går att spränga, allt går att köra och varje plats i den enorma världen på 90 kvadratkilometer går att utforska. Utspritt bland byar, hamnar och städer finns lådor du stjäl för kaospoäng men de ger dig även poäng att uppgradera vapen- och fordonstyper med.Du kan varifrån som helst begära in en helikopter som levererar det du just nu behöver för att ta dig an det du önskar.
Avalanche har helt enkelt skapat en öppen värld för dig att våldsmässigt interagera med. Du är fri; gör vad du vill, åk var du vill, testa vad du vill (du har oändligt med fallskärmar, nämnde jag det?) – då och då kommer spelet att berätta att du nu har samlat tillräckligt med kaospoäng för att utföra ett nytt kampanjuppdrag, men vem bryr sig egentligen? Du har ju redan så kul att storyn bara finns till för att pliktskyldigt berätta varför du är här.
Givetvis är Just Cause 2 dock inte utan problem. Panau innehar världens högsta antal polismän per capita. Så fort du börjat ställa till med bråk finns en polis på plats på två sekunder. Och han följs av flera, de spawnar fram bakom minsta hydda och fortsätter komma i takt med att kaosmeterna ökar tills dess du gömmer dig eller flyr. För den som har svårt för nonstop-action kan spelformen bli långrandig och reptetitiv, dessutom med samma typ av fiender.
Jag har också synpunkter på polisens ofelbara kommunikation och förmåga att hitta dig nästan var som helst. Just Cause 2 har rätt ok kontroller i strid men totalt värdelösa dito för tass och smyg-spel. Det går att huka sig, men det är klumpigt utfört och spelar liten roll. Rico kallas för Scorpio av traktens vidskepliga gangsters och även polisen tycker du är rätt tuff för nästan oavsett vilket hot de står inför så är det dig de riktar in sig på. Saker kan till och med sprängas av någon annan; om du är i närheten är det dig de börjar skjuta på oavsett hur oskyldig du är.
Jag har i snart 30 timmar haft enormt kul med Just Cause 2 och dess fokus på ohämmad förstörelselust. Storyn greppar mig dock aldrig och inte heller den politiska kritiken mot imperialismen – det här är överdriven action från början till slut. Du kan i PS3-versionen spela in allt du gör i korta videosekvenser, vilket är tacksamt för den som vill dela med sig av kaoset. Det som bekymrar mig lite är dock sandlådespelens framtid. För mig är begreppet sandlåda inte bara en värld jag fritt kan hoppa runt i; jag tycker nog även att uppdrag och saker att göra bör vara lika fria (gärna slumpgenererade) och korsa varandra, typ en modern variant av gamla Daggerfall. I Just Cause 2, precis som i många andra spel, låses världen så fort du accepterat ett uppdrag och inget annat går att göra förrän du klarat eller avsagt dig det. Det fria ligger alltså i världen, inte i dess innehåll.
Jag må vara petig men begreppet sandlåda kanske har blivit alltför geografiskt.
8/10
Nedan: Jag landar på ett hustak för att eliminera en officer ur armén samt hur man välter en diktatorstaty med en pålitlig vajer och ett rejält fordon.
Gå till forumtråden för det här inlägget – (2) Posts
Taggar: avalanche studios, GTAIV, Just cause 2, Rico Rodriguez
2010-03-31 klockan 18:53
Frihet i uppdragen? Det verkar som om man är rätt fri att göra som man vill för att klara uppdragen? Eller har man bara ett sätt “Get a sniper rifle and kill the colonell”? Jag vill kunna avgöra själv hur jag klara uppdragen, vissa tar smygvägen som sniper andra kommer in med en Hind och avlivar alla i närheten. Finns det sådan frihet i uppdragen?
2010-03-31 klockan 19:06
Just min video med officeren är inte ens ett uppdrag. Som ett led i ditt generella uppdrag att sabba för presidenten genom att skapa kaos kan du också frivilligt leta upp och eliminera dessa när du hittar dem. Mina båda filmer visade sådana egna initiativ.
Uppdragen är fria i de flesta fall, ja. Ett exempel handlar om att i storstan eliminera två vittnen inför en rättegång. Gangsterbossen gav mig lite instruktioner och ett snipergevär. Pyttsan, sade jag och flög in med värsta biffhelikoptern mellan skyskraporna och mejade ner dem på två röda.
Tyvärr är smygvägar ofta svårt då polismakten har lite väl uppmärksamma ögon i nacken. Men att gömma dig på hustak går bra tills dess flygande förstärkningar skickas in.
2010-03-31 klockan 20:46
Jimmy när du nämner uppdraget med vittnena i stan. Ja försökte med snipern men hade inte vid den tid punkten fattat hur man zoomade(så första gången gick åt pipsvängen) så det blev att gå rakt på med M4:an(eller vad det nu är) och mejade ner dom som sagt på 2 röda och flydde med fallskärmen därifrån lika snabbt.
Och som du sa dom ser lite för bra, lite smygande skulle jag vilja ha (så man kunde använda sig av den strategin också ibland), men inte mycket.
Eat lead!!
2010-03-31 klockan 22:48
Håller med i det mesta av kritiken i recensionen, vilken är en hel del. Att ljudet ibland hackar till i cutscensen är pinsamt, likaså de “kreativa kameravinklarna” (bakifrån) för att dölja dålig/slippa göra lipsync. Friare uppdrag var en bra poäng, tycker variationen är hyffsad ok men man skulle ha utnyttjat den stora världen till just friare uppdrag som kräver lite brains och mer letande… Parallella uppdrag och varför inte ‘events’ som poppar upp som möjligheter…
Trots allt skulle nog jag ändå gett det 9/10 bara för att jag helt enkelt har så himla roligt med det! :) Å för den största, mest variationsrika och helt enkelt grymma spelavärlden… Å för att om man som jag gillar att emellanåt bara flyta omkring får otroligt många timmar för pengarna… Å för fysiken som trots att den är orealistiskt tweakad funkar otroligt bra… Å… Äh… :)
Grymt spel med grym utvecklingspotential!
2010-03-31 klockan 22:50
Jag är helt såld på det.
Storyn/dialogen/rösterna är ju inte mycket att hänga i granen, dom kanske helt enkelt borde skruva upp oseriösheten där också så att den blir riktigt over the top.
Co-op, mer förstörelse och lite mer oseriös story till 3an då =)
2010-03-31 klockan 23:17
Kalas, bara för att det är så stort och som Flubba sa detta skulle vara grymt med co-op online. Har kört 2 agency uppdrag men mängder med 100%på baser etc. har låst upp allt på svarta marknaden så nu finns det inte mycket kvar(förutom storyn) mer en att uppgradera, förstöra ännu mera byar, viktiga personer och ta trofeer.
2010-03-31 klockan 23:55
“(kan vi svenskar ens skapa intressanta figurer? Faith var lika trist.), storyn är fortfarande onödig annat än som bakgrund och humorn som bäst bara bisarr.”
The Dolph dilemma. Eller är det kanske just tanken..? :)
Om det inte blivit bättre sen demon så tycker jag det sämst var den obefintliga bilkänslan, (Tuktuk eller sportbil kände ungefär sak samma, och sportbil i sin tur kändes mest som att åka motorbåt..) Lite värre än det var de genomkorkade invånarna som (oavsiktligt hoppas jag) gav en närmast rasistisk känsla att man iallafall hoppas att se lite mer av det annars så förhatliga PK när det är svenskt och allt!
Nu var jag där själv visst.. Doh! >__<
2010-04-1 klockan 09:26
Ja, jo – nån bilsimulator är det ju inte direkt. Nu brukar min bilkörning vara i cirka 100 meter per bil innan polisen skjutit sönder däcken och det är dags att hoppa till nästa fordon. Det är stor humor när detta sker i panik och man byter värsta polisåket mot en…moppe?
2010-04-1 klockan 13:10
Det jag irriterar mig på är att det kan bli däckskrik på ALLA underlag
Tycker bil är något man undviker då det går fortare att slingshota sig med fallskärmen.
Haha! @Jimmy :D
2010-04-1 klockan 19:50
Tycker man kan klara sig bra långt med bil. man behöver ju inte köra på vägen, vilket är ett annat problem får jag säga. Vad är vitsen med en enormt varierande miljö när det inte spelar nån roll hur man interagerar med den? Om man var tvingad att hålla sig på vägen för att fort ta sig fram med sin fina sportbi, eller måste välja Jeep för att hitta nått ute i bushen l vore det mycket roligare.
Jag drar till Norge, kör bara med Lotusen rakt över Kebnekaise vettu, det går fortare. >_<
2010-04-3 klockan 18:00
Faith var fan inte trist, jag känner mig ensam i att förstå vilket mästerverk Mirrors Egde är.
Nåväl, JC2 är grymt kul, betygsmässigt uppe och sniffar på en svag 9a.
2010-04-3 klockan 19:00
¨varje plats i den enorma världen på 90 kvadratkilometer går att utforska.¨ Lite fel va? Världen är på lite över 1000 kvadratkilometer :)
2010-04-3 klockan 20:26
@Kenny: Ja, det var helt fel och det är lite märkligt att ingen annan påpekat. Demot var 90 kvadratkilometer – det färdiga spelet är mer inom de dimensioner du talar om.
@Chris: Jag tyckte Faith var helt utan mål och mening som karaktär. Spelet gillade jag inte riktigt heller men det berodde inte så mycket på Faith. Men smaken är delad, många gillade ME.
2010-04-4 klockan 10:52
Ooooh. satt o lirade detta med 2 kompisar igår och hookade folk o bilar åt alla håll, skrattade så man fick tårar och ont i magen. XD
Testa det stora militär jetplanet med en Tanks fast-hookad!