Recension: James Cameron’s Avatar: The Game | PS3bloggen.se
PS3bloggen.se

Recension: James Cameron’s Avatar: The Game

james cameron avatar the game

Jag har i skrivande stund inte varit och sett James Camerons senaste alster Avatar på bioduken än. Men jag tror jag måste ta mig till närmaste biograf för under tiden jag spelar James Cameron’s Avatar: The Game väcks en del frågetecken till liv.

Det senaste året har jag (så vitt jag kan minnas) recenserat två spel som i olika mån baseras på mer eller mindre aktuella filmer. Star Wars: The Clone Wars – Republic Heroes (4/10) var ingen angenäm upplevelse medan Saw föll mig mera på läppen. Fördelen med Saw: The Videogame (7/10) var att det inte höll sig till att exakt efterapa händelserna i den senaste filmen, utan kombinerade en ny historia med välkända moment, begrepp och personer. Detta, tillsammans med det faktum att spelet inte kändes genomstressat bidrog till en rätt så angenäm upplevelse. Men det här är ett helt annat spel.

james camerons avatar the game

Spelet James Cameron’s Avatar: The Game dök upp i handeln runt 2 veckor innan filmen hade premiär, och det är då man undrar om filmen marknadsför spelet eller om det är tvärtom? Du blir direkt inslängd i handlingen och får snabbt en bra uppfattning över hur spelet är uppbyggt. Det handlar hela tiden om att utföra uppdrag, och oftast är det kortare saker som att gå att snacka med en speciell person, eller att bege  dig till en plats på kartan och samla in sporer från en planta. Just de korta grejerna såsom att gå i trettio sekunder och prata med Dr Blablabla gör att allting blir väldigt uppstyrt. Du har hela tiden en markering dit du ska bege dig, och lite plats lämnas åt att utforska världen själv. Jag kommer inte prata så mycket om själva handlingen, för spelet är nämligen rätt så dåligt på att berätta vad man gör och varför, och risken att jag säger något som inte stämmer är överhängande.

james camerons avatar the game

En sak jag i alla fall kan säga är att den första timmen i spelet får du testa på att spela både i form av människa och som personens avatar. Det är ingen större skillnad, förutom att människan har lite mer eldkraft att tillgå, och att avataren är lite vigare och smidigare. Det gemensamma draget går däremot inte att ta fel på, och det är tyvärr den största nackdelen i hela spelet, nämligen kontrollen. Jag tror aldrig jag har varit med om ett styrsystem som är så dåligt utformat som det i James Cameron’s Avatar: The Game. Tyvärr tror jag att det hade kunnat finslipas och bli betydligt bättre om inte utvecklarna hade haft den tidspress det innebär att spelet skulle släppas två veckor innan filmen. Felet är så som jag ser det är att det reagerar alldeles för lätt, minsta lilla rörelse så springer du ut över ett stup, tömmer hela ditt magasin ner i jorden eller upp i himlen eller bär dig allmänt lustigt åt. När man väl lärt sig att spara på ammunition och börjat ta sig fram i Pandoras djungler så slås man av hur fin miljön är. Det är riktigt snyggt, även om bakgrunden under spelsekvenserna slår figurernas något stela utseende och filmsekvenserna med hästlängder.

När man springer mellan kontrollpunkterna och tjänar ihop erfarenhetspoäng så slås man utav ännu fler brister och frågetecken i spelet. Jag tror att utvecklarna hade tänkt sig en uppdragsbaserad värld där man beroende på hur duktig man är när det gäller sidouppdrag (typ färdas överallt på hela kartan eller döda alla former av något visst djur) ska kunna låsa upp mer vapen och rustningar. Förutom att spelet är ett av de mest linjära liren jag spelat på länge så känns det inte som att erfarenhetspoängen spelar någon större roll. Även om jag gör i princip allt som går att göra så rullar ändå inte mina belöningar in förrän jag klarat av ett större moment i huvudhistorien. Jag kan skjuta fiender och skaffa poäng i flera timmar, men kommer ändå inte över en gräns förrän jag klarar av en hel zon och erfarenhetsmätaren med en gång skjuter i höjden. Varför bry sig om erfarenhetspoäng när jag ändå alltid får grejerna jag vill ha när jag klarar en nivå? En annan nackdel är att fienderna dyker upp hela tiden. Är jag mitt i en krigszon kan jag meja ner gubbe efter gubbe utan att det spelar någon roll, för helt plötsligt får jag 10-talet skott i ryggen av 3 nya fiender. Lämnar jag däremot området så är det ingen som följer efter mig.

james camerons avatar the game

Det finns en onlinedel också som ungefär har samma brister och fördelar som huvudhistorien. Kontrollerna är dåliga, medan miljöer är bra och spelsätten är överkomligt. Inget att rekommendera för online-fantasten.

Det känns som att Ubisoft hade målet att göra ett lika storslaget spel som filmens tycks vara. De började med att skapa en underbar värld där man efter avklarade banor kan resa fram och tillbaka för att utföra de uppdrag man missat. Målet vara kanske att ha ett fritt spelsätt där man gjorde vad man kände för vid sidan om samtidigt som man följde huvudhistorien i slaget mellan människor och avatarer. Tyvärr verkar de ha fått slut på pengar eller inspiration efter det. Då och då ramlar du dessutom ner i klyftor eller fastnar mellan stenar där du inte kan ta dig ifrån. Lägg även till den uppenbara blundern att om du skjuter någon med pilbåge, så reagerar de på träffen när du släpper knappen och pilen far iväg, inte när den träffar sitt mål. Uppdragen är bland det mest linjära jag sett i ett uppdragsbaserat spel och stridssystemet känns även det väldigt basalt och tråkigt. Ett litet plus i kanten får dock idén om att inkludera det gamla brädspelet Risk mitt i alltihopa. Pröva, det är inte så dumt som det låter!

PS3bloggen.se indexeras på Metacritic

4/10

Gå till forumtråden för det här inlägget – (4) Posts
  • Share/Bookmark

Taggar: ,

Relaterade inlägg:

7 svar på “Recension: James Cameron’s Avatar: The Game

  • 1
    totte
    2010-01-10 klockan 12:54

    trist att dom så gott som alltid ska förstöra sådana här spel. behåll det grafiska. lägg till lite assasins creed på ena sidan och lite killzone på den andra. hade kunnat bli hur grymt som helst.
    men varför lägga pengar på något som säljer i alla fall. vart tog stoltheten vägen?

  • 2
    Chris
    2010-01-10 klockan 13:33

    Köpte det enbart för att filmen var så bra, 4 är ett mycket givmilt betyg, snarare 2-3, riktigt uselt, småsnyggt dock, synd.

  • 3
    uncle
    2010-01-10 klockan 20:03

    det är ju tack vare sånna som Chris som gör att det går att sälja sånhär skit år efter år. varför köpa ett spel för att filmen va bra? ser verkligen inte kopplingen. har alltid hållit mig ifrån sånna här spel, kommer aldrig i mitt liv köpa ett licens-spel det e bara en garanti på att det är katastrof. (med undan tag från golden eye)

  • 4
    Andréas
    2010-01-10 klockan 20:13

    “Målet vara kanske att ha ett fritt spelsätt där man gjorde vad man kände för vid sidan om samtidigt som man följde huvudhistorien i slaget mellan människor och avatarer.”

    Det är ju människorna som är avatarerna, de blå filurerna avatarerna ser ut som heter nått annat. (nej inte smurfer)

    Kanske inte en detalj som ändrar betyget till det bättre, men iallafall.. ;)

    “vart tog stoltheten vägen?”

    Den åkte ut med badvattnet, och manuset.

  • 5
    FluBBa
    2010-01-10 klockan 20:38

    Navi heter dom blå filurerna. Tyckte själv inte kontrollen var speciellt flipprig, dock så missar den en massa knapptryckningar ofta vilket är fett störande.
    Startade Darksiders härom dagen och kan knappt få för mig att slutföra ens ena storyn på Avatar…

  • 6
    Sörensen
    2010-01-11 klockan 12:44

    Slaget mellan människor och Na´vierna (eller hur fan man nu böjer the Na´vi till plural) ska det vara. Skärpning Thulin :)

  • 7
    Ubisoft skär ner på antalet licenstitlar | PS3bloggen.se
    2010-01-22 klockan 10:31

    [...] ont som inte för något gott med sig. Efter de taskiga försäljningssiffrorna från James Cameron’s Avatar: The Game (4/10) meddelar nu Ubisoft att de kommer att satsa mindre på licenstitlar i framtiden och mer på egna [...]