Recension: Haze

Det lustiga med Ubisofts nya spel Haze år är att det börjar rätt bra, då man ingår i ett machokompani av testosteronstinna Mantel-soldater som känns tvådimensionella på ett väldigt medvetet sätt. Jag får starka vibbar från hit and miss-regissören Paul Verhoevens framtidsdystopi Starship Troopers (som för övrigt är en helt fantastisk film).
Tyvärr så verkar utvecklarna Free Radical Design helt ha missat att man måste backa upp såna allegorier med nyanser och inte bara låta dem bete sig som onda pappfigurer, vilket dessvärre är vad som hänt i Haze. Till en början så ingår man i den privata armén som ägs av Mantel, ett klichéjätteföretag som är så uppenbart onda att man undrar hur korkade folk egentligen är i framtiden. Tillsammans med sina jocks till gruppmedlemmar skickas man ut för att sätta stopp för rebellstyrkorna “Promised Hand“, som sägs vara barbariska vildar – men sanningen är inte som den verkar. Typ som en B-actionrulle från 80-talet alltså. Tyvärr så blir det inte mycket bättre under spelets gång, och det känns som att den mörka hemligheten i handlingen är direkt kopplad till spelets utveckling. När jag började spela så kändes det som ett vanligt skjutspel, och jag kunde inte förstå hur det kunde få så dåliga betyg av vissa publikationer. Men den inledande sanningen … är inte som den verkar.
Nej, nu är jag kanske lite väl fördömande, men det är svårt att inte bli sur över att Haze har tagit så många genvägar. Spelets största försäljningsargument är den prestandahöjande drogen Nectar, och visst fungerar det bra och tillför spelet något. Med ett tryck på L2-knappen siktar man bättre, får mållåsning, uthållighet och styrka, och man blir snabbt lika beroende av det som spelare som karaktärerna i spelet. Kul, visst, men det är ju inte mycket mer än en gimmick som man inte heller har tillgång till under spelets andra hälft. Man kan även spela tillsammans med vänner, antingen online (4) eller på delad skärm (2), men löftena om fyrspelaromgångar på en och samma teve har runnit ut i sanden. Utvecklarna har lovat mer än de har kunnat hålla, och det här är helt enkelt inte spelet jag förväntade mig när jag lästa om det förra året. Ett spel som t.ex. skryter om att det inte har några laddningstider ska inte ha en installationstid på fem minuter (och fyra dyrbara gigabyte) och sedan ta 25 sekunder på sig att ladda om senaste checkpoint när man dött. Det är helt befängt.
När jag sade att Haze började rätt bra så menar jag att det kändes lovande, men det blir ofattbart nog bara sämre och sämre ju längre man tar sig genom spelet. Den rätt läckra och färgstarka djungelmiljön urartar i grå och brunsolkiga nivåer, vapnen går från coola automatvapen till tokfula eldkastare och bulkiga raketgevär, medan handlingen bara går på tomgång, för att till slut bara vara över. Det extremt repetitiva skjutandet balanseras av omotiverade fordonsavsnitt som lika gärna hade kunnat bestå av mellansekvenser, och problemlösningen i spelet sträcker sig på sin höjd till att trycka på knappar för att ta sig vidare. Rent stridsmässigt så finns det en del roligt, som att gömma minor i marken eller skjuta sönder Nectar-tanken på soldater, men såna detaljer hamnar i skymundan när man märker att närstrider är så gott som värdelösa och att prickskyttegevären tappar zoomen efter varje skott. Det finns inga ursäkter för att släppa ett så här oinspirerande spel under sommaren 2008.
Om Haze hade släppts förra hösten när det saknades storspel på PlayStation 3 så hade jag varit mer positivt inställd till det, för det är inte helt talanglöst. Men med tanke på att Call of Duty 4 redan har höjt ribban och omdefinierat genren så finns det inga förmildrande omständigheter för att Free Radical Design ska få släppa ett spel med ett så enkelt upplägg. Jag förstår varför de har slagit sig för bröstet så pass mycket med Nectar-delen, för det är det enda riktigt intressanta med spelet. De borde kanske ha gett spelet en dos, för Haze påminner mer om en avdankad veteran än en cool supersoldat.
4/10
Taggar: haze



2008-06-3 klockan 12:02
Med tanke på alla recensioner man läst, ser Haze ut att bli en given succé :).
2008-06-3 klockan 12:33
Mikael: Ja, recensenter har aldrig samma åsikt som mig, ska försöka spela ut Haze när jag haft lite semester så kommer det säkert få 8-9 av mig ;)
Fick Haze trots att jag försökte avboka det. Både Haze och UEFA Euro damp ner i brevlådan samma dag, dock har jag inte spelat Haze många minuter än, men det hade jag inte heller tänkt göra, det kommer under sommaren.
2008-06-3 klockan 12:37
Som sagt så tyckte jag att det var helt okej i början, men sen så blev det bara sämre och sämre. Fulare, tråkigare och med en allt mer pinsam handling.
Synd på så rara ärtor.
2008-06-3 klockan 14:17
För er som inte förstod det, var jag sarkastisk :). Jag har testat Haze-demot, och det hade det sämsta online-läget jag kört i ett fps-spel.
2008-06-3 klockan 14:40
Som tur är kommer ju MGS4 om 9 dagar :D
2008-06-3 klockan 20:08
Måste säga att jag såg fram imot Hazze men när jag väl hadde det i handen och spelat kändest det som (ursäkta) skit..säljer mitt exemplar …
2008-06-4 klockan 07:40
Akitaka: Du är långt ifrån ensammen om att bli besviken på köpet.
Undrar hur många som kommer spela Hazes online-läget om en månad? Ett fps-spel klarar sig inte bara på singelläget, om det inte är ruggigt bra.
2008-06-4 klockan 20:11
Måste tyvärr vara tråkig och hålla med några av er som dissar spelet, jag va inte det minsta imponerad av det. Småseg story och inte såvärst imponerande grafik.
Finns visseligen ett moment som är kul i spelet. Överdosering av Nectar.. ah.. the pain.. the screams..
2008-06-6 klockan 12:00
[...] Recension: Haze [...]