PS3bloggen.se

Recension: Final Fantasy XIII

final_fantasy_xiii_logo

Som jag har längtat efter Final Fantasy XIII – spelet som först skulle släppas under 2007 och som sedan försenades gång på gång. Hajpen då var enorm, och den falnade inte under de många månaderna som gick. Jag träffade till och med spelets manusförfattare Daisuke Watanabe i Tokyo i våras. Men så kom det till slut, först i Japan i julas och nu här i Sverige bara några korta månader senare. Tre tunga veckor med recensionsexemplaret senare kan vi äntligen publicera vår recension.

FFXIII_6

Som vanligt i ett Final Fantasy-spel har Square Enix skapat en helt ny värld där Final Fantasy XIII utspelas, med bara några kopplingar till tidigare spel – som att en grupp oväntade hjältar måste rädda världen mot korrumperade härskare, att det alltid finns en karaktär vid namn Cid samt närvaron av de förvuxna Chocobo-kycklingarna. Och så även denna gång.  I staden Cocoon som svävar högt ovanför Pulse lever invånarna i ständig skräck att de gudomliga Fal’Cie-varelserna ska dyka upp och smitta befolkningen med en l’Cie-symbol. De har två val; att hitta sitt unika fokusmål och förvandlas till en kristall för evigt eller misslyckas och bli ett jättelikt monster. För att stävja detta har regeringen bestämt sig för att massevakuera hela städer som drabbats till Pulse – världen som ligger under Cocoon. Lightning och hennes vänner i spelet befinner sig i en sådan stad som ska evakueras, och de har alla sina egna skäl till att de kämpar emot, vidare och hårt. Handlingen är som vanligt väldigt eterisk och smått obegriplig, och den blir inte precis mindre konstlad eller skruvad under spelets gång.

Det är dock inte det viktiga, utan de två sakerna som är värda att nämna är spelstrukturen och stridssystemet, och vi kan börja med det sistnämnda. I de flesta fall finns det tre kombattanter, som har ett urval av de olika stridsrollerna som finns. Commando använder vapen till att slå hårt och stadigt, Ravager attackerar snabbt med magi, Sentinel absorberar skador och provocerar fiender och Medic helar gruppen. De två andra är Synergist och Saboteur, som lägger gruppskyddande respektive fiendeförsvagande besvärjelser. Men styr gör dock bara gruppens ledare, och de andra karaktärerna sköter sig själva.

FFXIII_5

Genom att läsa av fiendernas styrkor och svagheter gör man striderna ännu mer effektiva, och det går själv att bara välja automatiska attacker genom att trycka på X-knappen. Jag trodde inte att det skulle fungera så bra, men det är imponerande hur de verkligen utnyttjar fiendens svagheter. Fienderna har nämligen en Stagger-stapel som visas högst upp i högra hörnet, och när man har fyllt den helt blir fienden extra sårbar och det är här man gör extra mycket skada under en begränsad tid. Stapeln höjs drastiskt av Ravager-attacker, men sjunker snabbt om man inte har en Commando, så det krävs en hel del bollande. Det går att ställa in upp till sex olika rolluppsättningar som man kan växla mellan under stridernas gång, och det gäller att snabbt avgöra vilken kombination som passar för stunden.

I början tyckte jag att detta automatiserade stridsupplägg kändes simpelt och lite väl banalt, men den växer och kommer verkligen till sin rätt under spelets andra halva. Då har man så otroligt mycket att tänka på med rollväxlingar, besvärjelser och avläsningar att de andra karaktärernas smarta agerande är helt ljuvlig. Om man gör något fel och dör får man dessutom börja om precis innan själva striden utan att behöva kämpa sig fram igen. Det är ett smart system som tar bort onödiga spelelement och låter spelaren fokusera på mer än att försöka välja rätt besvärjelse vid rätt tidpunkt och i stället se gruppen som en helhet.

FFXIII_2

Spelets struktur frångår också tidigare titlar i serien, och är otroligt styrd. Man får följa en utstakad bana, och de enda avstickarna man får göra är att leta efter illa dolda skatter runt hörn. Annars springer man bara fram genom spelet, som växlar mellan karaktärernas berättelser. Alla fiender syns på skärmen, och det går dessutom att undvika strider man inte vill utkämpa, så det förekommer sällan några överraskningar. Detta pågår under spelets första 10 kapitel, och efter 29 timmar kommer man fram till kapitel 11 där världen öppnar upp sig helt – förmodligen en anspelning på att Final Fantasy XI är ett onlinerollspel.

Denna öppna värld ser ut som ett vackert World of Warcraft med otroliga uppritningsavstånd och strålande högupplöst grafik, men efter nästan 30 timmars instängdhet känner jag mig kuvad av spelet och har svårt att utforska världen. Monster flyger omkring överallt, jättelika “AT-AT”-liknande bjässar vandrar genom världen och efter några sidouppdrag fortsätter jag vidare genom handlingen. Det visar sig vara rätt klokt, då det elfte kapitlet är hiskeligt långt i sig. Och sedan stramas handlingen åt igen och man får snirkla sig fram igen. Något händer dock runt det evighetslånga elfte kapitlet, och det är att svårighetsgraden höjts avsevärt, lite som att man har maxat sin nivå i ett onlinerollspel och börjar ge sig ut på räder.

FFXIII_1

De tre sista kapitlen är bitvis väldigt svåra, och det krävs att man hittar några lättbesegrade fiender som ger gott om erfarenhetspoäng och slår ut dem gång på gång för att kunna uppgradera sina färdigheter och öka på karaktärernas kropps-, styrke- och magipoäng – de tre enda egenskaperna som finns. Jag lade någon timme eller så i det elfte kapitlets torn på att slå ut de gula soldaterna gång på gång, bara för att kunna ta mig vidare.

Nötningsprocessen minskar lyckligtvis en del tack vare att erfarenhetspoängen fördelas automatiskt till alla gruppmedlemmar och inte bara de som deltar i striderna. Poängen används till att köpa sig fram genom färdighetsnivåerna, och senare går det även att låta karaktärerna anta ännu fler roller och öka deras mångsidighet i striderna.

FFXIII_3

Det här kommer kanske att låta lite fånigt, men Final Fantasy XIII är faktiskt lite för snyggt. De datoranimerade sekvenserna håller alla filmklass, och standardgrafiken i spelet är otroligt välpolerad hela tiden. Smådetaljer som att Lightnings hår fladdrar i vinden när hon är utomhus men inte under tak är bara en av många otroligt snygga saker, men jag kan inte låta bli att undra om för mycket fokus har lagts på grafiken. Har släppdatum och ytterligare valmöjligheter i spelet fått lägre prioritet på grund av detta? Jag skulle hellre se att de hade lagt in lite städer med småförströelser och mer givande butiker eller släppt liret tidigare om det hade inneburit aningen lägre grafikstandard.

För trots att det tog 54 timmar för mig att klara spelet känns det ändå väldigt linjärt. Som tur är lyckas liret vara otroligt bra, och man ska inte heller glömma att det här är spelet jag har nyttjat tveklöst längst under denna konsolgeneration. Timmarna är många, men de är i alla fall väldigt roliga.

Men trots detta vet jag inte om jag kommer att sakna Cocoon lika mycket som jag saknade Gaia i den sjunde upplagan, vilket är lite synd med tanke på att jag uppskattade utseendet i den öppna världen och de fantastiskt knasiga monstren och bossarna. Den enorma världen som byggts upp i FFXIII kommer inte heller att kastas bort efter det trettonde spelet, utan Square Enix har tagit sitt förnuft till fånga och tänker utforska det vidare i Final Fantasy Versus XIII. Måtte de inte dröja lika länge innan de släpper det.

PS3bloggen.se indexeras på Metacritic

8/10

Gå till forumtråden för det här inlägget – (78) Posts
  • Share/Bookmark

Taggar: , , ,

Relaterade inlägg:

18 svar på “Recension: Final Fantasy XIII

  • 1
    LeBanquet
    2010-03-9 klockan 23:48

    Är några timmar in nu och det känns lovande med spelnöjet. Däremot har Square-Enix tabbat sig rejält med V-syncen på SDTV-apparater, som källor på nätet har vittnat om och jag själv kan bekräfta. Vissa skakiga cutscenes och FMV-sekvenser är helt omöjliga att titta på (har bakprojje-TV utan HD med scartkoppling). Uncharted 2 gick som en dröm, så detta är synd och skam. Frågan är hur mycket man ska våga hoppas på en patch. Men Squeenix kan omöjligt mena att FF13 enbart ska kunna spelas på HDTV med 1080p upplösning?

  • 2
    LeBanquet
    2010-03-9 klockan 23:49

    För att förtydliga mitt förra inlägg: Med V-syncen avstängd så blir det “screen tearing” tills man sliter av håret i frustration.

  • 3
    Viktor
    2010-03-10 klockan 08:15

    Spelserien är ju främst riktad till den japanska marknaden(från början iaf), och de har ju typ tre icke-HD-kanaler kvar. Så det känns ganska naturligt att de inte lagt så mkt fokus på SDTV. Men jag förstår din frustration. Själv är jag lite ledsen över att allting är så litet, en HD-ready 32″ TV funkar knappt att spela på om man inte sitter precis framför TV:n.

  • 4
    Nickenyfiken
    2010-03-10 klockan 14:44

    Trevlig recension. Men det känns som att det saknas ett riktigt omdöme av själva handlingen. För det är väl ändå den som en av de viktigaste bitarna i ett FF spel? Antar att det är bra handling eftersom helhetsbetyget är en åtta.

  • 5
    Toby Lee
    2010-03-10 klockan 14:47

    LeBanquet/Viktor: Jag har inte testat på en SDTV alls, utan bara på två tv-apparater (en 46-tums 1080p och en 32-tums 720p). Det såg bra ut på båda.

    Nickenyfiken: Det var väldigt medvetet, då jag inte vill avslöja för mycket inför folks spelsessioner. Men det är tillräckligt bra och enegagerande, om än lite konstigt :) Jag hade trevligt i fler än 50 timmar, vilket får anses vara ett gott omdöme.

  • 6
    Jacob
    2010-03-11 klockan 10:42

    Alltså… alla hypar det så sanslöst. Men jag har aldrig förstått vitsen med turbaserade spel eller FF överhuvudtaget. Kan någon förklara för mig?

  • 7
    Jimmy Wilhelmsson
    2010-03-11 klockan 10:57

    @Jacob: Du är inte ensam. Men vi låter dem som älskar det älska det i fred :) Säkert är det något vi älskar som ter sig obegripligt för andra.

    Jag tycker det roligaste av allt är titeln; Final Fantasy. Haha, ja eller hur…

  • 8
    Andréas
    2010-03-11 klockan 22:46

    “Kan någon förklara för mig?”

    Turbaserat har ju varit den populäraste spelformen ända sen Schack introducerades så det är nog mest av tradition, och Japan handlar mycket om traditioner.

  • 9
    Fab
    2010-03-13 klockan 14:30

    Det två senaste FF titlarna har ju dock övergett det turbaserade till stor del, Jag tycker nästan det liknar World of Warcraft i sitt fightupplägg, det funkar som en Rogues energy, så fort man återfått tillrcäkligt med energy så utförs attacken. Det blir en aktiv fight istället för att man sitter och funderar på vilken attack man skall använda i 10minuter.

  • 10
    Alex
    2010-03-13 klockan 15:26

    ja det är fantastiskt snyggt. bästa spelgrafiken jag sett. det är dock inte lika bra spel som FF 12 var… varför gå tillbaka till en linjär värld och inzoomning på fighterna? dumt dumt dumt. 8/10 är ett bra betyg.

  • 11
    Micke
    2010-03-14 klockan 12:11

    Tycker t.o.m. att 8/10 va lite i överkant. Det är ett ok spel men inte mer. Jag fick lite samma känsla när jag satte mig med spelet som när Age of Conan släpptes. Otroligt hypat och när man väl börjar spela så känner man bara…men vafan.

    Grafik 10 – Utan tvekan det snyggaste som gjorts till ps3 idag ihop med Uncharted 2.

    Karaktärer 7 – hade varit full pott om det inte vore för den evigt enerverande Vanille och emo-Hope. Här borde de ha lyckats bättre i konverteringen till den europeiska/amerikanska marknaden, alla gillar inte japanska lolitaflickor som oskyldigt flamsar omkring och har en dialog som om dom vore 12. Namnen är så töntiga så det finns inte.Det hade t.o.m. varit bättre att utesluta all namnadressering i mellansekvenserna så man kunde valt namn själv på alla karaktärer. Däremot känns de övriga karaktärerna helt rätt,speciellt Lightning..förrutom namnen då.

    Spelkänsla 5 – Det är inte bara otroligt linjärt, det är horribelt linjärt. Mer kameralägen tack

    Stridsläge 7 – Bra ide, men faller lite återigen på att det är för japanskt. Allt sker samtidigt med så mycket klutter som möjligt på skärmen samtidigt. Helst skall alla skadesiffror flyga åt alla håll och karaktärerna skall tjuta HAI, EI, IH för bästa effekt!
    Jag föredrar nog ändå mer strategi där man får tänka sig igenom vad varje karaktär skall göra istället för att styra en och försöka sitta ha koll på va de andra sysslar med.

    Musik 8 – Inte mycket att säga om, som man förvänta sig final fantasy i de senare serierna.

    Totalt 7 – Allt krut har lagts på grafiken. Detta är mer Final Fantasy 10-3 än 13. Så gillar man FF 10 och 10-2 gillar man förmodligen även detta spel. Gillar man som jag, FF 7,8 och 9 är det väl kanske snart dags att inse att det inte kommer göras några liknande i denna serie mer.

  • 12
    squall
    2010-03-14 klockan 22:14

    Jag e med dej Micke!!
    Det är synd att Hironobu Sakaguchi (Skapare av FF1-10) slutade på square.. Serien har inte varit de den borde varit efter hans avhopp.

    Har precis kommit dit hän i FF XIII så man kan börja på med alla SQ:s. Och hittills så har det inte imponerat speciellt mycket.. Det är myyyket som jag som inbitet FF-fan saknar i denna uppsättningen, städer att utforska, side quests att göra, battle system att bemästra (det som finns här handlar mest om att man ska ha “tur” och ha rätt setup, som funkar på just den bossen).

    Tråkigt att sne-trampet FFx skulle bli seriens nya riktning..

    Man kan bara hoppas att mistwalker kommer komma med ett ps3 spel..

  • 13
    squall
    2010-03-14 klockan 22:24

    P.s
    @Micke
    Tycker du att musiken håller “FF-klass”?

    Personligen så tycker jag att den som är i spelet lämnar sen del att önska.. Även här så märks det att den andra av FF-legenderna, Nobuo Uematsu saknas..
    Inte så att det låter illa utan mer som att musiken inte matchar spelets stämning..

    Och betyget jag skulle satt, 8/10.

    Trots att jag klagar så är det ett hyfsat bra spel, bara inte riktigt det jag hoppades på..

  • 14
    Micke
    2010-03-15 klockan 20:24

    @squall
    Tycker att musiken i FF13 är ungefär som i de senaste FF delarna. Personligen tycker jag det gick utför efter FF10 medan 7:an och 9:an var helt brillianta.
    Jag håller med om att musiken i vissa delar ur FF13 var helt felplacerad, väldigt påtagligt blev det tex under kapitel 5 eller 6 tror jag, där Light och Hope är ensamma och man hör någon slags pubjazz medan man slåss…det kändes heltokigt för att uttrycka sig milt :)

  • 15
    Recension: White Knight Chronicles: International Edition | PS3bloggen.se
    2010-03-16 klockan 18:38

    [...] så här i början på året hos oss i väst. För inte så länge sen spelade Toby igenom hela Final Fantasy XIII (8/10), och under ungefär samma tidsperiod har jag, som lite mer nybörjare på det här med japanska [...]

  • 16
    Chris
    2010-03-18 klockan 09:33

    Sicket skräp Mickes lilla minirecension var bra även om jag anser att det är för högt totaltbetyg, tror det var edge eller något som gav spelet 5/10 och det blev ett jäkla liv.

    Jag tycker dock inte spelet är värt mer än 5/10, jag har spelat alla spel utom XII (tyvärr, vill lira det, blir någon gång i framtiden)

    och även om det försöker göra mycket “nytt” och inte på traditionellt Final Fantasyvis.

    Riktigt riktigt tråkigt och dåligt spel, det är vad jag tycker.

  • 17
    empee
    2010-04-2 klockan 16:20

    sorgligt att folk yttrar sig innan dom klarat alla missions man bara kan göra efter man klarat huvudstoryn i princip.. tror knappast folk e så hardcore att dom lirat igenom allt det inom en vecka. vill se bevis på 100% tagna trophies innan jag kan lita på en enda kommentar här. å då med daterade på datumet ni skrev kommentarer. i FF e som vanligt huvudstoryn bara en liten del av alltet. Finns så mkt mer.

  • 18
    Diana Sjöbeck
    2010-04-13 klockan 13:48

    Har alltid älskat FF-serien enda sen jag spelade 7:an som jag anser är det bästa spelet i serien. Jag håller inte med om att FF13 är ett bra spel, snarare tvärtom. Uppgraderingssystemet suger, det är för linjärt, musiken är något av det sämsta jag hört på länge, Vanille orkar jag inte ens spela med och förstår inte varför japanerna älskar att skapa våp som ger konstiga ljud ifrån sig. Det är så otroligt enformigt och trist att det tar bort spelglädjen helt. Har man dödat samma monster för 1000:e gången för att kunna uppgradera sig så blir man ganska så utless på spelet. Jag skulle vilja ha tillgång till alla “Eidolons” oavsett vilken karaktär jag spelar med men t.o.m. där har jag som spelare begränsats. Grafiken är fantastisk, det håller jag verkligen med om, men man kan inte spela ett spel på grafiken allena, oavsett hur snyggt det är.