Recension: Droplitz | PS3bloggen.se
PS3bloggen.se

Recension: Droplitz

droplitz

På pappret: Enkelt pusselspel för de allra flesta
I verkligheten: Vanebildande, mysigt spel som vållar en del problem för de med dåligt tålamod
Pris: 90 kronor på PlayStation Store. Ute nu!

droplitz game screen

Droplitz påminner till mångt och mycket om det gamla strategispelet PipeDream/PipeMania som man lirade på sin dator när man var yngre. Tillhör man inte den äldre generationen så kan liknelsen även fungera med hur hackningsförsöken går till väga i Bioshock (9/10) . I den ena änden av skärmen droppar en vätska ut, och ditt mål som spelare är att se till att den sakta men säkert når den andra änden av skärmen. Till din hjälp har du olika skivor som alla är utfasade på olika sätt. För att få vätskan att rinna igenom får du helt enkelt vrida dessa skivor så att de bildar en väg från topp till botten av spelplanen.

För att göra det hela lite svårare än i Bioshock och i PipeMania så finns det inte bara ett hål där det dyker upp droppar, utan oftast två eller fler. Skivorna du har att leka med kan roteras både medurs och moturs, och om du inte är tillräckligt tankestark eller snabb så hamnar dropparna i en återvändsgränd och din totala reservoar töms. När den sedan har nått botten är spelet slut. Vad gäller den ursprungliga spelidén så finns det inte mycket som överraskar, men det är rätt så klurigt att få det hela till att funka, och jag får villigt erkänna att jag är rätt så dålig på att få mina droplitz (tror det är dropparnas riktiga namn) att räcka till mer än 5-6 banor.

Utvecklaren Blitz Arcades tanke med bakgrunder och musik i spelet är nog att få till en meditativ och lite sövande känsla där man verkligen sugs in, och det har de sannerligen lyckats med. Jag känner själv att jag nästan somnar till emellanåt, men samtidigt är atmosfären runt spelandet bland det bästa med den här titeln. Om det inte vore för de tre ytterligare spelalternativ som man låser upp vid tillräckligt bra poäng, så hade dock det här spelet känts lite halvtråkigt. Förutom ovan nämnda Classic Mode där svårigheten ökas på efter hand att du klarar av banor så finns Zendurance Mode – något som känns som en slags uthållighetstävling där det bara gäller att nöta banor som i Classic Mode, fast utan att svårighetsgraden ändras. Det kan tillägga att man kan skaffa en silvertrophy om man håller ut i två timmar. I Power-up Mode har du tillgång  till olika hjälpmedel för att hjälpa dig på vägen, något du verkligen kommer att behöva i Infection Mode där du möts av kletiga skivor.

Droplitz bomb

Droplitz är verkligen inget spel du drar fram på förfesten då tempot, musiken och bakgrunderna istället lockar till avslappnande spel en hösttråkig kväll. Roligast är det när du spelar med kraftökningar, och svårast är det med de kladdiga skivorna. Är du duktig finns här i princip oändligt med timmar av pusselläggande medan om du är som jag och knappt klarar av att låsa upp alla spelsätt så tröttnar du rätt snabbt. Spelet får ett plus för att det nästan går att spela igenom hur många gånger som helst utan att för den sakens skull känna igen sig i varje vrå då skivornas utfasningar byts ut för varje nytt spel.

Det är otroligt enkelt att komma in i, men det kräver en del tid att bemästra, precis som ett bra pusselspel ska vara. Men kanske är det lite väl repetitivt då bana efter bana i sin grundläggande form går ut på exakt samma sak.

PS3bloggen.se indexeras på Metacritic

6/10

Gå till forumtråden för det här inlägget – (2) Posts
  • Share/Bookmark

Taggar: , , ,

Relaterade inlägg:

Ett svar på “Recension: Droplitz