While over consumption and a sedentary lifestyle are factors in becoming obese, there are other factors worth considering, according to the director of the University of Alabama at Birmingham clinical nutrition research center, Dr. David Allison. free weight loss software Cons what foods are good for weight loss Cold Water Diet kevin trudeau weight loss cure NA weight loss plateau Advantages Of Playing Basketball useful source Recension: Dante’s Inferno | PS3bloggen.se
PS3bloggen.se

Recension: Dante’s Inferno

Dante's Inferno

Hur mycket får ett spel likna ett annat? Klassiska Giana Sisters var en hyfsat kompetent klon av ännu mer klassiska Super Mario Bros men drogs in nästan direkt efter juridiska påtryckningar från Nintendo. Det hindrade det inte från att bli ett av de mest spelade liren på Commodore 64. Dante’s Inferno från Visceral Games (som också gjorde Dead Space 8/10) med påhittiga tillägget Go To Hell kan också beskrivas som en klon av den numera hyfast klassiska God of War-serien. Hur ställer man sig som recensent till ett spel som så övertydligt kopierar ett populärt koncept att man tror det rör sig om samma spel med ny grafik? Och hur påverkas spelen av varandra när God of War III faktiskt inte är långt borta? Kommer Dantes liesvepande att utgöra ett hot mot Kratos våldsamheter?

Mitt svar är: Hell no.

dantes_inferno_1


Dantes Inferno har en underbar setting och atmosfär. Löst baserat på den första av Dante Alighieris tre sångsamlingar om livet efter döden är bandesignen inte helt oväntat uppbyggd kring Infernos (italienska för helvetet) nio cirklar för de okristna, promiskuösa, frossande, giriga, lata, icke-troende, våldsamma, svekfulla och förrädarna. Dante själv porträtteras som en korsriddare som gjort sig skyldig till nästan varje synd som finns och hans ungdomskärlek Beatrice får lida för det genom att Lucifer själv (Djävulen) utsett henne till sin brud. Som Dante måste du givetvis späka dig lite grann och därefter gå igenom alla Helvetets fasor för att sona dels dina egna brott men också hämta hem Beatrice.

dantes_inferno_2

Grafiskt och ljudmässigt är Dantes Inferno ren nextgenpornografi som kastar dig mellan hopp och förtvivlan. Miljöerna är enorma och stundtals otroligt vackra. Bossar och andra jättevarelser är välgjorda och överväldigande men horderna av mindre varelser verkar ibland vara lite mindre detaljrika och inte alls lika imponerande. De monstruösa banorna tillsammans med det eviga 5.1-skrikandet från miljoner torterade själar kan ibland bli lite för mycket; på den tio timmar långa resan det tar att slutligen nå Lucifer vill jag både en och fem gånger ta en paus bara för att kika ut genom fönstret och kolla att världen fortfarande ligger kvar och är trivsam. Dantes diktande är en perfekt plats för ett tv-spel och jag vill ge en eloge till Visceral Games för att de försökt sig på ett verk av denna rang. Men varför valde man att så blint kopiera en spelstruktur som ärligt talat redan börjar bli gammaldags?

Dante slåss med två vapen; lien han stulit från Döden och ett kors han fick av Beatrice. Lien är ett slashervapen av rang och kan uppgraderas med kombos, i övrigt är den likadan spelet igenom. Korset är ett avståndsvapen som avfyrar en slags heliga energiblixtar i form av småkors. Just detta samspel mellan oheligt och heligt genomsyrar hela spelet; Dante absorberar nämligen sina fallna fiendernas själar och klättrar i rang på antingen den heliga eller den oheliga skalan och låser upp nya vapenkombos eller förmågor (stun, protection, damage och så vidare) genom att växla in dessa själar på respektive sida.

dantes_inferno_3

Själar kan också hittas bland olika historiska kändisar som i dag ofrivilligt bor i Inferno (Pontius Pilatus, Mordred och en massa andra). När du stöter på dem får du valet att straffa eller förlåta denna person, vilket resulterar i antingen oheliga eller heliga poäng. Av någon anledning tar det mycket längre tid att skörda heliga poäng, vilka kräver att du spelar ett slags minispel som avgör hur många du får. Därför undvek jag ganska snart just denna gren och blir ond helt igenom av ren lathet (femte cirkeln för mig, jag vet). Den stora belöningen för att vara förlåtande är knappt märkbar och står inte alls i paritet med det extrajobb dessa minispel innebär. För att variera/krångla till systemet ytterligare stöter Dante även på olika reliker som ökar på hans förmågor och som kan uppgraderas för större effekt. Det finns också ett slags simpelt magisystem där fyra olika besvärjelser, som egentligen också fungerar som en slags extraförmågor, kan knytas till de fyra actionknapparna. Rörigt? Tja, både ja och nej.

För oavsett den pilliga ytan i Dantes Infernos spelsystem klarar de flesta spelare sig utmärkt genom att bara klicka och kötta så mycket man kan. Enbart genom att biffa upp korset och skaffa en eller två kraftiga kombos så kan du vandra genom Helvetet utan att ägna alltför mycket tid åt vare sig magi eller reliker. Det ger heller ingen uppenbar skillnad, förutom trophymässigt, att maxa den heliga eller oheliga nivån – och spelets story är exakt likadan oavsett vilken sort Dante du vill vara; den straffande eller den förlåtande. Det är alltså inget fel på striderna som sådana, de är actionfyllda och sällan långvariga – men avsaknaden på ordentliga kombos (oftast är det typ L2 + x) gör att man lätt faller in i en rytm där man hamrar på hellre än att experimentera och får aldrig en riktig anledning att ägna sig vare sig åt de detaljer som annars utgör variationen i strider.

dantes_inferno_4

Är Dantes Inferno något att ha för fightingfansen då? Mja, det är helt klart en lättviktare jämfört med Devil May Cry, Ninja Gaiden och andra liknande spelserier, både vad gäller svårighetsgrad och inlärningskurva. Men framförallt blir jag förvånad över hur lite nytt Visceral kommer med. Det är samma sorts sega klättrande som vi gjort hundra gånger förut. Det är samma sorts hamrande på cirkeln varje gång en dörr ska öppnas, hälsa eller mana ska insupas eller när en fiende ska elimineras. Trots att omgivningen är vacker och tål att studeras närmare kan du heller inte styra kameran med högerspaken; vinkel är istället fast och det känns som att vi i dag faktiskt vill komma bort från denna form av kamerastyrning. Allt detta gör att Dantes Inferno, den vackra och ominösa grafiken till trots, redan känns daterat som spel betraktat. Det hade inte behövts mycket; ett inspirerande nivåsystem, nytt sätt att lösa pussel eller en berättelse som förändras beroende på dina val – ge oss bara nånting annorlunda så att spelet verkligen utnyttjar sin potential.

Istället ökar Visceral Games helt trött svårighetsgraden på de mest ointressanta vis. Kameravinkeln gör det ibland svårt att hoppa rätt – och vips så dör du. Omstartspunkten kan då vara satt strax innan ett ställe där du nyss hämtat en relik eller hittat en historisk person att döma. Suckande springer du runt och utför allt detta igen (glöm inte minispelet för heliga poäng) och dör kanske direkt igen på samma ställe. Tro f-n att man inte orkar slå sig in på den heliga vägen då. Andra irriterande saker är att Fjante, f’låt Dante, inte kan avbryta en lång kombo. Vissa cirklar består av is och elaka typer försöker blåsa ner dig; är du då i färd med att slå en utförlig kombinationsattack i tomma luften kan du inte avbryta denna utan åker viftandes över kanten, ackompanjerad av maffig musik och dina egna svordomar.

dantes_inferno_5

När det här skrivs är God of War III ännu inte släppt men att döma av demot vi har spelat av det har Dante inte en snöbolls chans i helvetet *fniss* att rubba Kratos. Spelet kopierar det mesta rakt av men gör ingenting bättre. Det kommande Trials of St. Lucia ska medföra ett flerspelarläge och banredigering – detta är något Dantes Inferno desperat behöver nu för att ens kommas ihåg som något annat än ännu ett medelbra spel. Visceral Games antyder lätt att det blir en fortsättning, förmodligen då i form av Purgatorio (Skärselden) som är den andra boken i Komedin. Tills dess bör de rejält fundera på vad de kan göra för att höja spelet till samma nivå som miljön. Som det är nu tror jag de får nöja sig med hyfsade försäljningssiffror bland Xbox 360-spelarna – för PS3-anhängare av denna typ av spel lär hålla i pengarna tills originalet är här i del tre. Dantes Inferno är okej underhållning; men långt ifrån ett mästerverk.

Kanske sögs utvecklarna helt upp av Helvetets inre och helt glömde Dantes visa råd i början:

I cannot well repeat how there I entered,
So full was I of slumber at the moment
In which I had abandoned the true way.

PS3bloggen.se indexeras på Metacritic

7/10



Gå till forumtråden för det här inlägget – (3) Posts
  • Share/Bookmark

Taggar: , , , , ,

Relaterade inlägg:

6 svar på “Recension: Dante’s Inferno