Recension: Comet Crash
På pappret: Ännu ett i raden av bygg-och-försvara-dig-spel med ganska tråkig grafik.
I verkligheten: Skenet bedrar. Comet Crash är förmodligen istället ett av de bättre RTS-spel som finns till PS3.
Pris: 70 kr på PlayStation Store – ute nu!
Hur sätter man egentligen betyg på ett PSN-spel? Till en början verkar det enkelt att bara dra ner på ambitionsnivåkravet och mäta hur mycket kul man får för pengarna, fast i mindre skala. Men efter ett tag inser man som recensent att det inte alltid är så enkelt, mycket tack vare att de flesta av oss ser annorlunda på köpet av ett PSN-spel än en stortitel. Ett PSN-spel verkar ofta ha ett tydligare syfte – ett hål att fylla i spelarens vardag, vare sig det gäller fighting-, plattform-, pussel- eller arkadspel.
Anledningen till att jag nämner detta är att jag vill belysa hur viktigt det är att man från början vet vad ett PSN-spel handlar om, vilken genre jag kan förvänta mig. Comet Crash från Pelfast verkar vara ett typiskt tower defense game, det jag kallar bygg-och-försvara-dig. Istället är det faktiskt mycket mer, om än i sin enkelhet. Istället för att bara skicka anfallande massor från andra sidan skärmen så består fienden av en datorstyrd kopia av dig själv; som också har en bas och som också måste bygga försvar och enheter samt underhålla och uppgradera dem. Kort sagt; Comet Crash är faktiskt ett fullskaligt RTS-spel – till och med innehållandes ett par unika små funktioner.
Du styr ett litet skepp som fungerar som markör för allt du gör. Både du och motståndaren ska invadera varandras bas med attacktrupper. När en trupp kommer fram räknas det som en träff och när en av baserna har noll i försvar på grund av träffar har denna förlorat och rundan är slut. Det som gör Comet Crash intressant är att du med hjälp av dina kanontorn inte bara försvarar dig mot motståndarens trupper och byggnader utan även hindrar denne att ta sig fram. Genom att bygga ditt försvar som en stor labyrint tar det längre tid för fienden att nå din bas och du får därmed mer tid att skjuta på dem. Så länge du inte helt stoppar framfarten så får du bygga precis hur och var du vill, vilket gör spelet både roligare och svårare.
I övrigt hittar vi liknande byggnader och enheter som i andra spel; en del torn skjuter bara markburet och andra enbart flygande trupper (som ditt eget skepp, till exempel – som faktiskt kan skjutas ner om du vimsar runt bland fienden för länge). Du måste bygga “fabriker” som framställer olika former av anfallande enheter och när du känner att du har tillräckligt många eller att motståndarens försvar är uppmjukat nog är det dags att släppa lös dem. Precis som din motståndare får då dina trupper ta kortaste vägen, förmodligen i en liknande strategiskt skapad labyrint för maximal eldmotstånd. Denna triangel av funktioner gör hela Comet Crash; 1) frihet att bygga var du vill, 2) friheten att anfalla när du vill och 3) den höga graden av realtidsspel.
Här finns nämligen inga pauser. Du måste samtidigt uppgradera, reparera byggnader och passa på att bygga egna enheter där motståndaren precis blivit av med en - samt akta ditt markörskepp för motståndarens kanoner medan du arbetar. Lägg därtill att alla resurser i form av metallen thorium (kemisk beteckning: Th, atomnummer: 90) kommer från meteoriter som flyger fram över skärmen. När de passerar över dina kanontorn börjar de skjuta sönder dem och då sprids resurserna all världens väg och det är din sak att med markörskeppet samla ihop dem. Du kan även ta tag i meteoriten och föra den till dina kanoner – märk väl att kanonerna då är upptagna med att skjuta på denna och inte skjuter eventuella framryckande fiender. Comet Crash är ett spel som kräver en hel del simultankapacitet.
Kanske är det just därför jag vet att jag inte kommer att fastna för Comet Crash någon längre stund efter denna recension; jag erkänner att jag är ganska dålig på att ha koll på allt samtidigt. Jag kan dock se hur detta är ett fantastiskt kul spel för den som älskar RTS-utmaningar och värderar spelfrihet högre än det grafiska. För rent visuellt lockar Comet Crash inte fram några glädjeskutt. Faktum är att det rent produktionsmässigt känns mer budgetmässigt än många andra PSN-spel. Om du har svenska inställt som systemspråk får du svensk översättning även i Comet Crash och denna pendlar mellan att vara skrattretande och obegriplig; jag fastnade fler timmar på en och samma nivå enbart för att jag faktiskt inte fattade delar av de svenska instruktionerna. Jag råder utvecklare att helt strunta i översättningar om de inte klarar av att göra det perfekt.
Men allt som allt är Comet Crash mycket mer än det man först tror. Förutom de vanliga attackenheterna (basic ops) såsom scouts och tanks finns det andra unika och spelmässigt intressanta varianter (special ops) som till exempel enheter som slöar ner motståndarens, enheter som stjäl över andra enheter till din sida eller enheter som skickar övriga enheter förbi motståndarens markbundna hinder. Det finns dessutom ett lokalt flerspelarläge som inbjuder till massor av kul tillsammans med upp till tre vänner; ni kan dels spela hela kampanjläget tillsammans mot AI:n men framförallt kan fyra spelare mötas i en enda stor fajt mot varandra, vilket är det storskaliga sättet att lira Comet Crash.
Comet Crash struntar i ytan och satsar allt på spelvärdet. Och detta gör det riktigt bra – för bara 70 spänn. För dig som gillar RTS är Comet Crash varmt rekommenderat. I veckan kom dessutom en gratis uppgradering som innehöll nya banor, svårighetsgrader och nya konfigurationsmöjligheter. Pellefant, f’låt – Pelfast - verkar tycka om sina spelare, det gillar jag.
9/10
Gå till forumtråden för det här inlägget – (5) Posts
Taggar: Comet Crash, Pelfast, Real Time Strategy
