När Activision (numera Activision Blizzard) anlitade Infinity Ward till att göra ett FPS som utspelas under andra världskriget trodde man knappast att det skulle bli en av de allra mest populära spelserierna genom tiderna. Nu är det dags för den femte i ordningen, och det är Treyarch som denna gång får äran att skapa ett grymt krigs-fps. Detta är dock inte utan kontrovers eftersom rösterna blev högljudda om att man ska återgå till det andra världskriget efter att Infinity Ward gjorde ett som utspelas inom en snar framtid (Modern Combat – 9/10). De flesta inklusive mig själv tycker att det börjar bli lite väl mycket på just detta tema. Snälla, ta vilket annat krig som helst, men inte detta. Förhoppningsvis har man lyckats göra något nytt av det hela och kanske tar med strider som inte har blivit uttjatade. Svaret får ni nedan.

Vi får följa med två stycken olika personer, den amerikanska soldaten Miller och den sovjetiska soldaten Dimitri Petrenko. Den förstnämnde slåss tillsammans med landets marinkår i Japan där slutuppdraget är att storma Shuri Castle i Okinawa, medan den andra kämpar med landsfränder i Tyskland där man ska hämnas för fallna kamrater genom att storma nazisternas hjärta, Berlin. Den som är uppmärksam kommer att känna igen från både Kiefer Sutherland och Gary Oldman som gestaltar huvudkaraktärernas mentorer. Som ni förstår genom att läsa detta kan man knappast förvänta sig en mer nyanserad bild av krig, utan allt är så pass subjektivt som det bara kan bli. Kan man släppa detta har man ett bra krigsspel framför sig.

Allt börjar riktigt intensivt när man i rollen som Miller räddas av marinkåren, för direkt man har klarnat till är det attack som gäller, vilket inte blir speciellt lugnt då japanerna har en förmåga att gömma sig i gräset och helt plötsligt rusa mot dig med bajonetten riktad mot din kropp. Just denna intensitet är helt klart det bästa i Call of Duty: World at War. Tro mig, det blir inte många lugna stunder. Värst blir det naturligtvis i kampanjernas slutfaser där man ska förstöra fiendernas hembaser. Lite fler bra detaljer är exempelvis attackhundarna (skapar en otrolig stress på grund av deras snabbhet och storlek) och det maffiga ljudet (dina grannar kan säkert riktigt sura ifall du kör för hög volym – tur att man själv bor i en nyare och välisolerad lägenhet).

Ni som är oroliga över att onlinedelen ska vara ungefär som i trean kan redan nu lugna ner er, man har tagit efter Call of Duty 4: Modern Warfare helt och hållet med dess rankingsystem. Det fungerar med andra ord riktigt bra, och du behöver aldrig bli orolig över att inte hitta några att spela med. I snitt var det ungefär 100 000 som lirade samtidigt, så den biten är inga problem. Utöver vanligt multiplayer kan du köra co-operative med upp till tre andra personer samtidigt, där man tar sig an något av uppdragen som finns. Du kan välja att köra på som vanligt eller tävla om vem som får flest poäng, men måste jag välja en favorit får det blir något helt annat. Efter att du har klarat av båda kampanjer låser du nämligen upp något som kallas för Nazi Zombies där du med tre andra kämpar för att överleva i ett litet skjul som attackeras av zombier som vill käka upp din hjärna. Vill du skapa en ordentlig panikkänsla ska du testa att lira det helt själv. Vid rond fyra är det ett så pass stort tryck att du inte riktigt vet om du ska försöka skaffa mer ammunition, skjuta zombier eller försöka stärka upp skydden vid ingångarna. Bara det här momentet gör att spelets betyg höjs med ett snäpp.

Tyvärr finns det också störande saker utöver avsaknaden av en mer nyanserad bild och det uttjatade temat, nämligen klyschiga repliker som stundtals lockar fram mer skratt än inlevelse, ryssarnas mer primitiva framställning i jämförelse med amerikanarna, och framför allt den torftiga elden som bleknar i jämförelse med Far Cry 2. Fördelarna är dock betydligt fler än de negativa, så trots att förhandssnacket har handlat mycket om att Treyarch förstör Infinity Wards momentum från fyran, tycker jag att Call of Duty: World at War är ett kul krigsspel som helt klart är värt att införskaffas, i alla fall för att kunna lira Nazi Zombies.

7/10

Taggar: activision, call of duty: world at war, treyarch

Relaterade inlägg:

• Activison planerar mer Call of Duty
• Call of Duty: World at War-DLC når två miljoner nedladdningar
• Recension: 007: Quantum of Solace
• Recension: Spider-Man: Web of Shadows
• Modern Warfare 2 sågas vid fotknölarna av Crysis 2-författaren

Det här inlägget skrevs av Jonas Aronsson den 2008-11-24 (en Monday) klockan 15:00 och kategoriserades under Recensioner, Spel. Du kan läsa svar på det här inlägget via RSS 2.0-matningen. Både kommentarer och pingar är avaktiverade.