Recension: Blue Toad Murder Files 1 & 2
På pappret: Ett deckarspel i episoder som ska ge en härlig brittisk Agatha Christie-stämning.
I verkligheten: Ett hyfsat roligt pysselspel som dock har ganska lite med deckarnötter att göra – och alldeles för kort och dyrt
Pris: 70 kr per episod (120 kr för både episod 1 och 2) på Playstation Store – ute nu!
Till Gameboy och Nintendo DS finns en populär spelserie som började med Phoenix Wright och övergick i Apollo Justice och ikläder dig rollen som försvarsadvokat som ska oskyldigförklara bisarra mordmisstänkta mot lika bisarra mordanklagelser. Spelens unika mekanik ger timmar av underhållning åt den som tycker om polisiär och deckarmässig dialog, om än i humoristisk form, samt har öga för detaljer och kan lägga ihop ett och annat för att få en överblick av hur ett mord faktiskt gick till. Min förhoppning var att Blue Toad Murder Files från Relentless Software (som även skapat Buzz!-serien) skulle erbjuda något liknande, fast i fantastisk 1080p-grafik och brittisk rural miljö. Tyvärr blir jag ganska besviken efter att ha gått igenom episod ett och två av detta PSN-spel – Blue Toad Murder Files liknar ännu så länge mer en lyxförpackad pysselbok än en mordgåta.
Little Riddle är en liten by på brittiska landsbygden dit du reser som en av fyra Blue Toad-agenter – gamla miss Maple, mustaschprydda Vanderbosh, unge herr Dickens (till höger i bilden ovan) eller miss Dakota. Det spelar ingen roll för själva spelet vilken karaktär du tar, vilket det kanske borde gjort – varför inte olika uppgifter för varje karaktär? Givetvis sker ett mord redan efter några minuter på plats och snabbt dras du in i en röra av misstänkta och tar dig an uppgiften som sig bör – Blue Toad är ändå en av landets mest respekterade byråer som löser just denna form av brott.
Problemet med Blue Toad Murder Files är att det är väldigt mekaniskt och styrt enligt en mall som är alltför uppenbar. Det finns fyra misstänka som ska besökas. Varje besök på ett ställe resulterar i en uppgift av den typ man brukar hitta i pysseltidningar; till exempel en gåta där du ska lägga om brickor så att de blir till en viss bild eller att du ska flytta om ord eller bokstäver i palindrom eller andra typer av bokstavslekar så att du får rätt kombination. Löser du uppgiften inom utsatt tid och utan att göra fel får du en guldmedalj. Tar du lite längre tid eller gör något misstag kan det bli en av silvervalör och om du är ganska dålig men till slut får det rätt blir det brons. Det går dock att ge upp; spelet berättar då helt sonika lösningen och berättelsen tuffar vidare. Uppgifternas svårighetsgrad varierar väldigt men är aldrig enormt svåra, de gånger jag missar guldmedaljen beror det oftast på att jag missförstår uppgiften, vilken kan tolkas antingen till min eller spelets nackdel. Välj själv.
Tre gånger per episod kommer berättarrösten också att ställa fyra frågor som visar om du hängt med: “Vad ville prästen prata om med tågmästaren?”, till exempel. Det är allt - tolv pyssel och tolv frågor om handlingen – därefter är det dags för dig att gissa vem som utfört dådet. Gissar du fel får du ändå reda på vem det var – och episoden är över. En episod tar drygt 45 minuter om du lyssnar på allt berättarrösten har att säga (vilken i och för sig är försedd med en hel del känsla och humor) men du är klar snabbare om du nöjer dig med att läsa texten och klickar bort honom. Det innebär cirka 1:50 per minut eller drygt en femma per pysseluppgift. Det tycker jag är alldeles för dyr underhållning och jag hoppas på fördelaktigare paketpriser i framtiden.
Relentless Software hade kunnat rädda sitt verk genom att antingen erbjuda olika uppgifter för de olika karaktärerna eller skapa uppgifterna på ett sådant sätt att de gick att göra olika varje gång. Som det är nu så har varje avsnitt mycket litet omspelningsvärde, det är alltid samma uppgifter och frågor. Det är roligare att spela Blue Toad Murder Files med flera personer och upp till fyra kan vara med. Ni får då i tur och ordning dela på de olika uppgifterna samt enskilt gissa vem brottslingen är, resultatet jämförs mot slutet och vinnare blir den med mest poäng. Det kräver dock att ingen har spelat episoden förut, för då är ju allt förstört.
För den som älskar trophies kan ändå Blue Toad Murder Files vara guld värt. Episod 1 ger hela två guld, ett för att avslöja brottslingen och ett för att komma till slutet. Övriga episoder ger enbart guld för själva avslöjandet. Det är lite si och så med kraven i vår testversion för undertecknad fick glatt en guldmedalj trots att jag pekade ut fel brottsling; kanske en petitess i ett sammanhang där pyssel är viktigare än själva mordundersökningen.
Blue Toad Murder Files har inget med mordgåtor att göra mer än i själva berättelsen – och denna är lika inte(r)aktiv som en Charlie Chaplin-film. Stämningen är på topp, grafiken är skön och berättarrösten (även om han inte riktigt når upp till Stephen Fry) ger ytterligare en dimension till spelet. Noterbart är dock att Tom Dussek faktiskt inte bara ligger bakom denna berättarröst utan även alla andra röster i spelet(!). Och även om Blue Toad Murder Files helt klart är menat som familjeunderhållning för “alla” (observera att berättarrösten enbart finns på engelska) mer än som ett deckarspel för den ensamme Sherlock Holmes-wannaben så tycker jag detta är en dyr produkt som ger ganska litet tillbaka för de 70 kronor en enskild episod kostar. Jag tycker tyvärr inte att Blue Toad Murder Files 1 & 2 var värt varken väntan eller pengarna och lösningen känns lite väl enkel. Eller också väntade jag mig för mycket.
Y’all return to ye other effects, yeah? Sharpish!
5/10
Gå till forumtråden för det här inlägget – (13) Posts
Taggar: Blue Toad Murder Files, Phoenix Wright, Relentless Software, Stephen Fry, Tom Dussek
2010-01-27 klockan 14:02
[...] om Sony och Blue Toad-utvecklarna Relentless har lyssnat på Jimmys klagomål i vår recension av Blue Toad Murder Files 1&2 (5/10), där han ju uttryckte en besvikelse som inte minst kom sig av ett orimligt högt pris sett till [...]
2010-01-27 klockan 15:01
Fan, hoppades verkligen på det här. Vet att jag är sent ute men har faktiskt tillfälligt glömt bort spelet ;-)
Hoppas att vi någon gång får ett deckarspel med riktig Agatha Cristie-känsla.
2010-02-25 klockan 14:51
[...] Wrath of War (recension), spelet echoshift och det tredje avsnittet av Blue Toad Murder Files (recension av de två första avsnitten) – som är kostnadsfritt om du redan köpt det första [...]
2010-03-4 klockan 18:09
[...] har kanske läst min recension av Blue Toad Murder Files 1 & 2 (5/10) från december 2009. Kortfattat så tyckte jag att spelet var för lite deckare och för mycket [...]