ñ Rowing important source * Keep away from coffee or coke, anything with caffeine and alcohol prior to measurements. diabetes and weight loss Advantages top 10 weight loss products · Fight fatigue easy diets for women The 2nd kind Effective category weight loss while on lexapro Recension: Bioshock | PS3bloggen.se
PS3bloggen.se

Recension: Bioshock

Bioshock är resultatet av det Ayn Rand tänkte sig som ett idealsamhälle. Åtminstone är det vad 2K Games grundare Ken Levine har sagt. Tråkigt nog för Ayn Rand funderade spelmakarna på vad som skulle kunna bli fel i hennes utopi. 2K Games, tidigare Irrational Games, har tidigare gjort intelligenta spel som de så hyllade System Shock-spelen, och deras vision är övertygande. Bioshock är en rollspels-FPS, där grundhistorien är att Jack, spelarens persona, år 1960 överlever en flygplanskrasch i havet och kommer ner till Rapture, en stad byggd som en tillflyktsort för dem som inte vill styras av stater eller andra politiska entiteter. Problemet är bara att nästan alla i Rapture har blivit galna av bieffekterna av de genmodifieringar som skulle hjälpa dem i deras arbeten.

Som spelarpersona vill man fly Rapture, och för att överleva använder man själv de olika genterapierna. Det kan handla om klassiska “magiska/psioniska” förmågor som att tända/kyla ned, telekinesi, skapa vindar, bli starkare, tåligare och snabbare, men även sånt som att bli bättre på att manipulera maskiner och säkerhetssystem, eller att läka sår när man lyckas med minispelet att hacka maskiner. De här egenskaperna kan både hittas och tilldelas, men det går också att köpa dem, och det är här vi kommer in på etik och moral. Krafterna kräver nämligen Adam – en “resurs” som skördas från döda människor av genmodifierade småflickor, Little Sisters. För att få Adam från dem får man välja mellan att “skörda” eller “rädda” dem. Gissa vilket som ger mest Adam… Den här typen av beslut påverkar även vad som händer i spelet, och vilket slut man får se.

Berättelsen förs framåt med en kombination av “filmsnuttar” i spelmotorn, spöken som visar det som hänt dem, radiomeddelanden från olika huvudpersoner och dagböcker på band man hittar medan man spelar. Det fungerar mycket bra, ger variation, och om man vill kan man strunta i att spela upp de flesta dagböckerna. Ett annat sätt att förbättra sina egenskaper är att fotografera sina motståndare. Det börjar som uppdrag men visar sig kunna ge massor av fördelar, så trots att det är riskabelt att fotografera motståndarna – man får dessutom fler poäng för anfallande, respektive gruppbilder – så är det värt det. Ännu en udda spelmekanik är hanteringen av maskiner. De går nämligen att påverka så att man får bättre priser i varuautomater (naturligtvis kan man köpa ammunition i en sån här “utopi”), få automatiska kulsprutor att skjuta på motståndare och så vidare. Det görs i ett minispel där man ska se till att en vätska leds från ett hål till ett annat genom rör med olika former – du kommer att känna igen spelet när du ser det, käre läsare.

Alla de här udda momenten i spelet är det som ger särprägeln, och de är mycket väl genomförda, men det är ju i grunden ett förstapersons skjutarspel. Hur är det med den sidan? Den ser först rätt normal ut, med betydligt färre vapen än specialförmågorna jag nämnt: Rörtång, revolver, Thompson-kpist, hagelgevär, granatgevär, eldkastare, armborst och … kamera. Fast sen visar sig de 7 bli betydligt fler, för allihop utom den i sammanhanget mycket passande rörtången har till att börja med tre olika ammunitioner, en som man hittar mer sällan än standardammunitionen, och en som man “uppfinner” och “tillverkar” i särskilda varuautomater med hjälp av saker man hittar, som skruvar, gummislangar, mässingsrör och annat. Eldkastaren visar sig vara en “kemikaliekastare” som beroende på ammunition även kan frysa eller elchocka. Dessutom kan vapnen utvecklas, så att exempelvis hagelbössan skjuter snabbare och kpisten inte stegrar sig lika mycket. Allt det här är mycket kompetent genomfört. Jag trivs bra med vapnen, både vad gäller ljud/utseende/känsla och vad gäller kontrollerna. Det är en FPS som fungerar på PS3-konsolen och som ger spelaren stora friheter i hur man vill spela.

Friheten begränsas fortfarande av banutformning och berättelsestruktur, men det är också ovanligt välgjort, för man kan välja att göra deluppdrag i annan ordning än den tänkta, och man kan återvända till nästan alla tidigare banor om man till exempel kommer på sätt att ta sig in i låsta rum eller liknande. Jag gillar också att man kan välja mellan att ta del av hur mycket eller litet man vill av spelets olika delar. Jag är en spelare som vill se allt, testa allt och hitta varenda hemlis – och jag stormtrivs. Men samtidigt ser jag att jag skulle ha kunnat vara extremt effektiv och göra det här till ett mycket tajt berättat och kort spel. Frihet är bra när den inte är på bekostnad av andras friheter, och det har 2K Games lyckats bra med.

Utseendemässigt lyckas spelet se ut som det ska. Det är 50/60-tal och en kombination av lyx och tung industri. Man skulle kunna säga att det ser ut som framtiden skulle se ut för ett halvt sekel sen. Och de muterade människorna ser ut som en passande blandning av övre medelklass eller arbetare, och galna sjuka med stora cancersvulster. Genterapierna har löpt amok och det syns.

Till och med sånt som jag för ett ögonblick trodde var fel, som att spelet känns hackigt och laggar när man är i närheten av Big Daddies, beskyddarna av Little Sisters, visar sig uppenbarligen vara genomtänkta designbeslut. Negativt? Jo, jag hittade en plats där Big Daddies ibland försvinner (på Hephaestus-banan). Och en del skulle väl säga att det är för kort, fast de inte vill kolla in alla skrymslen och vrår. Och man kunde förstås ha ännu fler vapen, men varför? Ett riktigt problem för mig var att jag två gånger tappade sparfilen och då även det som skett efter det senaste delmålet, så mitt råd är att för säkerhets skull spara och avbryta efter avslutade delmål.

Bioshock är ett helgjutet spel och jag är mycket glad att vi fick det till PlayStation 3.

9/10

PS3bloggen.se indexeras på Metacritic

  • Share/Bookmark

Taggar: ,

Relaterade inlägg:

14 svar på “Recension: Bioshock

  • 1
    Jonas Aronsson
    2008-11-5 klockan 16:03

    Håller med dig helt och hållet!

  • 2
    Erik Hellsborn
    2008-11-5 klockan 16:30

    Jag kan hålla med om det mesta i den här recensionen. Dock så gillade jag inte sättet som historien berättades på. Ljudinspelningarna och walkie talkie-samtalen var ofta svåra att höra pga skottlossning eller bakgrundsmusik.

  • 3
    Galtar
    2008-11-5 klockan 17:34

    Sänk sound-fx/bakgroundmusic o höj voice? :)

  • 4
    freddus
    2008-11-5 klockan 17:37

    Utifrån demot så måste jag helt klart säga att det är ett oerhört välgjort spel och jag hoppas verkligen att det säljer bra till PS3 nu när det till slut kommer.
    Lockar det mig? Nej, inte det minsta. Är inte alls min typ av spel och jag köper inte spel för att det är snyggt.

  • 5
    FredrikJ
    2008-11-5 klockan 18:55

    Det lockar mig! Men inte min tomatplockar-lön.

  • 6
    Tap10lan
    2008-11-5 klockan 19:38

    Jonas: Tack! Fast jag misstänker att jag kommer att ÄLSKA Fallout 3!

    Erik: Du kan även höra alla ljudinspelningar och radiomeddelanden senare! Tryck på Select-knappen och bläddra dig fram till det du missat – jättesmidigt!

    freddus: Jag hör inte heller till dem som köper spel baserade på hur snygga de är. Däremot balanserar det här spelet precis på rätt sätt mellan action och klurighet. Så gott som precis det jag vill se i spel. Hade jag inte tittat på en bunt Fallout 3-trailrar via Steam dagarna innan jag recenserade Bioshock är det möjligt att jag gett det 10/10, men de trailrarna gjorde att jag började att fundera litet mer över saker som kunde vara ÄNNU bättre i Bioshock, även om det är svårt. Hoppas att jag inte blir besviken på Fallout 3 nu, bara. :D

    FredrikJ: Priserna på PS3-spel verkar ju sjunka rätt snabbt, så även tomatplockarlönen kanske räcker om ett halvår? Jag har inte spelat Uncharted till exempel, och det kan man ju få tag på för mänskliga summor numer.

  • 7
    Recension: Far Cry 2 | PS3bloggen.se
    2008-11-13 klockan 09:00

    [...] Med tanke på att jag generellt försöker undvika FPS-spel är det här ett utmärkt betyg. Enbart BioShock knäpper detta lir på näsan inom den här genren i [...]

  • 8
    Julkalender 2008-12-05 | PS3bloggen.se
    2008-12-5 klockan 11:18

    [...] Fråga: Vad heter de stora jättevarelserna i Bioshock? (svaret finns i recensionen) [...]

  • 9
    Julkalender 2008-12-18 | PS3bloggen.se
    2008-12-18 klockan 14:21

    [...] Fråga: Vem recenserade BioShock här på PS3bloggen.se? (svaret finns i recensionen) [...]

  • 10
    Citattävlingen avgjord | PS3bloggen.se
    2009-09-15 klockan 15:23

    [...] Bioshock (9/10) Citat: Andrew [...]

  • 11
    Recension: Droplitz | PS3bloggen.se
    2009-09-25 klockan 17:31

    [...] äldre generationen så kan liknelsen även fungera med hur hackningsförsöken går till väga i Bioshock (9/10) . I den ena änden av skärmen droppar en vätska ut, och ditt mål som spelare är att se till att [...]

  • 12
    De senaste händelserna kring Bioshock 2 | PS3bloggen.se
    2009-11-19 klockan 13:46

    [...] Även om jag fortfarande egentligen inte vill ha någon uppföljare till smått fantastiska Bioshock (9/10), så blir jag med tiden ändå lite nyfiken på det hela. Fast det hade hellre gärna fått vara en [...]

  • 13
    patrik
    2010-02-16 klockan 15:34

    Det här spelet var helt fantastiskt. Musiken, känslan, storyn, allt! Blir nästan lite rädd att bioshock 2 inte kommer uppfylla mina förhoppningar då ettan var ett av de få spelen jag orkat spela igenom.

    Man fick den exakta känslan av att man befann sig i “Rapture” på 50/60-talet.

    Utmärkt spel, enligt mig 10/10.

  • 14
    Recension: Bioshock 2 | PS3bloggen.se
    2010-02-16 klockan 17:33

    [...] Någon gång var tionde år händer det något magiskt inom varje del av nöjesbranschen. Den där speciella titeln som ingen var förberedd på. Sedan släpps spelet, och alla slåss om att få ge liret den allra mest smickrande kritiken som går att få. Storkonsumenterna har givetvis redan förhandsbokat det sedan länge tillbaka, men det dröjer inte länge innan även de utan intresse för FPS blev sugen att själv delta. Vad är det som lockar så mycket? Mystiken om att bokstavligen krascha in i en urspårad utopi? Karaktärer vars agenda är mycket dold? Jag tror det är en kombination som gör att jag verkligen älskar Rapture – platsen som allt kretsar sig kring i spelet Bioshock (9/10). [...]