Alla har en åsikt om umbrahäxan Bayonetta. Typiskt japansk underhållning, cool actionbrud eller bara smaklös? Jag håller nog personligen med om att Bayonetta är mer eller mindre smaklös. Men smaklöshet har jag överseende med. Detta är Hideki Kamiyas drömvärld som han har fått snickra ihop helt fritt med en tonårings iver - och vem är jag att racka ner på det? Jag tror på fritt skapande och bedömer ett spel efter hur kul det är att spela. Det är liksom för lätt att klanka på en ekivok häxa med hår till kläder och världens största bakdel som struttar runt med pistoler i både händer och fötter och skjuter all himlens änglar i småbitar. Till jazzmusik. 18-årsgränsen kommer förmodligen av att hon då och då smeker sig på lite märkliga ställen när hon ska säga nåt med emfas. Plus att hon ständigt suger på en slickepinne. Och inte på det tuffa vis som Kojak gjorde.

Nej, problemet med Bayonetta är varken story, huvudkaraktären eller graden av smaklöshet utan den totala kraschlandning PS3-versionen är jämfört med Xbox 360. “Det är bättre att det släpps halvdant till PS3 än att det vore exklusivt på ett annat system”, säger du kanske. Mm, det vete hundan. Du ska nämligen ha en sak klart för dig när du stoppar in Bayonetta i din PS3 – och det är att du kommer att tillbringa en betydande del av de 10-15 timmarna med enbart laddningstider. Det tar ibland nästan en halv minut att ladda en bana och 10-12 sekunder att ladda en filmsekvens. Lägg därtill att det kan ta upp till fem sekunder att öppna spelmenyn och även flera sekunder att plocka upp ett föremål.

Dog du? Då måste spelet ladda om hela banan för att åter stoppa in dig på den punkt du var för fem sekunder sedan. Bayonetta går inte att installera på hårddisken men någon sorts växlingsfil används eftersom spelet ägnar 5-10 sekunder åt att kolla hårddiskutrymmet varje gång du startar det. Denna laddningsorgie är helt oacceptabel och påverkar spelupplevelsen rakt igenom under hela resans gång.

Grafiskt är Bayonetta en annan femma; en del av banorna är magnifika och riktigt vackra. Bayonetta är den sista av umbrahäxorna och överlevde medeltidens häxjakt enbart därför att hon tillbringade flera hundra år i en kista nedsänkt under vattnet. Efter att av misstag blivit utsläppt är hon nu sugen på att ta revansch på himlens makter och dessutom på att komma ihåg vem hon egentligen är, eftersom tidens tand tärt på minnet.

Bayonettas kraft kommer ur hennes hår. Faktum är att kläderna hon har på kroppen är hennes hår. När du fajtas drar du ibland kraft från håret som formar sig till armar och ben och utdelar rejäla käftsmällar/pungsparkar eller blir helt enkelt en kanal genom vilken infernaliska demoner manifesterar sig för att göra slut på horderna av bossar du möter. Oavsett om man tycker detta är sexigt eller inte kan man inte låta bli att skratta åt det bisarra i alltihop när den brillprydda och onelinersprutande häxan virvlar ut sina kläder och nästan naken krossar fetmonster till blodpölar i rungande 5.1-oväsen och rytmisk musik. Vad trevligt det hade varit om liret i övrigt hängt med i den takt det själv skruvat upp.

Att Bayonetta drar mycket inspiration från serier som Devil May Cry, Ninja Gaiden och God of War är uppenbart. Alla banor är linjära och du styr banehäxans slagsmål med knapptryckningar som motsvarar slag och spark samt en mängd kombinationer av dessa. Änglarna tappar ibland ifrån sig gyllene LP-skivor(?), vilka du tar med dig till den lokala fixaren tillika ägaren av puben Gates of Hell och får dem omsmidda till nya vapen; svärd, piskor, nya pickadoller och annat trevligt med nya kombinationsmöjligheter och krafter. Stundtals kan du även plocka upp fienders vapen att svinga runt.

Den viktigaste funktionen i strid är dock din förmåga att undvika attacker, vilket är vanligt i moderna fightingspel. Om du undviker i sista tiondelen får du några sekunders Witch Time som saktar ner allt utom dig själv och låter dig en kort stund hamra loss obehindrat. Det går även att utnyttja Witch Time för att övervinna hinder av olika slag och överhuvudtaget är tid tydligen ett koncept häxor använder sig flitigt av. En kul funktion att utnyttja taktiskt, men inte så revolutionerande att det lyfter spelet till någon ny höjd.

Bayonettas kontroller är tajta och exakta men precis som i Ninja Gaiden kan man lockas att ägna mycket tid åt att bara undvika och hoppa runt som en guttaperka. Bossfajterna växlar mellan att vara otroligt coola och enbart tröttsamma. Med fyrkanten avfyrar du dina vapen och även om de är klena och lite tråkiga så är de ofta effektiva avståndsvapen om man orkar nöta tillräckligt länge. Vissa bossar är så gigantiska att du bokstavligen klättrar på dem och attackerar kroppsdel efter kroppsdel. Sådana strider kan ta lång tid och är ibland mer en utmaning för tålamodet än för din skicklighet.

Som i alla spel av denna typ är det viktigt att samla på sig ordentligt med grejer att använda när det blir svårare längre fram. I Bayonettas fall är det slickepinnar som gäller; för hälsa, mer slagkraft eller skyddande sköldar och om du inte har tillräckligt av detta godis med dig på de svårare banorna lär du få problem. Det går förvisso att ändra svårighetsgrad mitt i spelet men bara mellan banor, vilket jag tycker är lite dumt. Utan att vara toksvårt (läs Ninja Gaiden Sigma) är förmodligen Bayonetta ändå en hyfsad utmaning för de flesta – men det borde givetvis gå att byta svårighetsgrad precis när jag vill.

Summa summarum är Bayonetta till PlayStation 3 en dålig version av ett helt okej fightingspel. Utöver de långa laddningstiderna verkar spelet inte vara i närheten av det antal bilder i sekunden (frame rate) som det egentligen ska ha för att bli mjukt och följsamt. Jag har bara sett några minuter av Bayonetta på Xbox 360 men upplevde faktiskt ett helt annat spel. Det smärtar mig att säga men jag hade inte satsat på PS3:ans Bayonetta om jag var du. Dels för att du får ett sämre spel för samma pengar men också för att lära bolag som Sega att vi inte accepterar versioner av detta slag. Jag må få en del kritik för det låga betyget men helhetsupplevelsen är rejält sargad i det hopkok Sega kallar färdig produkt. Bayonetta är som spel värt en stark sjua – men som färdig produkt till PS3 en tveksam sexa.

Tycker du att ganska tajta kontroller och nonstop-action rakt igenom uppväger prestandaproblem och infernaliska laddningstider – visst. Men då har du mer överseende än vad jag tycker Sega förtjänar.

6/10

Gå till forumtråden för det här inlägget – (49) Posts

Taggar: bayonetta, Hideki Kamiya, sega

Relaterade inlägg:

• Bayonetta drabbas av konverteringstrubbel och hamnar i bråk
• Tumma inte på regionsfriheten, Sony
• Sony styr upp Bayonetta?
• Bayonetta får europeisk demoversion nästa vecka
• Bayonetta är importvänligt!

Det här inlägget skrevs av Jimmy Wilhelmsson den 2010-01-19 (en Tuesday) klockan 17:00 och kategoriserades under Recensioner, Spel. Du kan läsa svar på det här inlägget via RSS 2.0-matningen. Både kommentarer och pingar är avaktiverade.