Som den inbitne anhängaren av samarbetsspel jag är så har jag sett fram emot Army of Two en längre stund. Det rör sig ju trots allt om ett spel som helt och hållet handlar om samarbete. Däremot så har jag varit lite skeptisk, då det först försenades och sedan släpptes utan att jag hunnit läsa särskilt många förhandstester om det.

Oron visade sig dock vara obefogad då Army of Two är ett riktigt välgjort spel som Electronic Arts lagt ned en hel del krut på. Spelet lyckas med den till synes enklaste av uppgifter – men något som alldeles för få spel lyckas med – nämligen att vara roligt att spela. Det rör sig om ett actionfyllt och ganska arkadigt skjutspel i tredjepersonsperspektiv med stenhårda soldater som mejar ned sina fiender. Grafiken i 720p är riktigt snygg och flyter på bra, förutom i de fula mellansekvenserna. Själva handlingen är dock smärtsamt dålig, men den framförs som en slags medveten pastisch på gamla 80-talsactionrykare, och jag brast ut i skratt flera gånger redan under startminuterna. Den grabbiga machoattityden är fulländad när Rios (en av huvudpersonerna) dissar en legosoldat genom att kalla honom för “professorn” bara för att han gett dem lite småtaktiska order. Nej, avancerad taktik är inte ledorden i Army of Two, såvida man inte räknar att en soldat gör avledande manövrer medan den andre skjuter ned fienden bakifrån.

De avledande manövrerna är dock en av de främsta egenskaperna i spelet. Om Rico skjuter mycket ökar hans uppmärksamhetsmätare så att Salem kan ta sig fram obemärkt, och vice versa. Systemet fungerar riktigt bra, och om en person börjar få ont om hälsa så kan den andre stjäla fiendens uppmärksamhet – något som fungerar både när man spelar med en annan spelare eller ensam. För Army of Two kan helt klart spelas ensam, och det finns enkla kommandon som man kan ge sin motpart som följs till punkt och pricka. Blir man nedskjuten så springer han automatiskt fram och drar en i säkerhet, för att sedan sätta en spruta i benet på dig, och den artificiella intelligensen är så bra att det nästan känns som att man faktiskt spelar med någon annan.

Har man vänner att spela med är det givetvis att föredra, antingen på delad skärm (horisontell delning och inte vertikal – en sällsynt lyx!) eller online. Det fungerar precis som man kan förvänta sig, även om jag visserligen blev nedkopplad ett par gånger (sorry Max). Spelet innehåller en hel del gedigna spelelement, bl.a. slowmotionupplägget när man går in i Overdriveläget eller står rygg mot rygg, den fantastiska GPS:en som ger utmärkta instruktioner och att man kan ladda om sitt vapen genom att lätt skaka handkontrollen. Det sistnämnda är något som jag saknar i alla andra spel på marknaden, och det vore synd och skam om inte det blev ett standardinslag i framtida spel.

Nej, den enda riktiga svagheten i Army of Two är att handlingen blir lite väl USA-patriotisk, på ett sätt som nästan känns vulgärt. Man reser runt i Mellanöstern, dödar ledare med arabiska namn och snackar om att dricka bärs när man kommit hem till sitt fria land. Pausmenyn har en amerikansk flagga i bakgrunden och i en av nivåerna attackeras man av självmordsbombare från alla håll och kanter. Det är så att man skäms. Men ändå så tycker jag att spelets mer lättsamma Team America-ton är bättre än de superallvarliga Tom Clancy-spelen på marknaden. Trots en del klavertramp har EA Montreal lyckats skapa ett roligt spel med gott om action, en hel del nya moment och en skön upplevelse som manar till fortsatt spelande ända fram till slutet.

Och så är det ju seriöst badass med dödskallemasker i stål.

8/10

Taggar: army of two, electronic arts

Relaterade inlägg:

• Recension: Army Of Two: The 40th Day
• Army of Two: The 40th Day
• Army of Two blir film
• EA jobbar med en trophypatch till Army of Two: The 40th Day
• Avhoppade Infinity Ward-killarna startar Respawn Entertainment

Det här inlägget skrevs av Toby Lee den 2008-03-17 (en Monday) klockan 22:47 och kategoriserades under Recensioner, Spel. Du kan läsa svar på det här inlägget via RSS 2.0-matningen. Både kommentarer och pingar är avaktiverade.