Great Body Results With Fast Weight Loss fast diets for weight loss There are some things that go on the New Year s resolution list every year. This means, despite being on the resolution list for an entire year already, they still have not been accomplished. What are these universal desires people have, and why aren t they being met? Here are five goals most people never reach in life, but hope they do. right here * You ll also find arm circles are also effective because they use your upper arms to do small and large circles that are necessary to do the exercise. Complete the circles back and forth to get the most out of the exercise. diet recipes From the most recent Rice Bran Studies, rice bran certainly has earned the accolade of a true natural health super food! Rice bran is the single most nutrient rich food source there is. dr phil's weight loss plan (Your husband is either seeing another woman after work or is at the Japanese Steak House eating sushi.) celebrity weight loss patch Recension: Aliens vs Predator | PS3bloggen.se
PS3bloggen.se

Recension: Aliens vs Predator

aliens_vs_predator

Jag har följt striderna mellan Aliens och Predators länge, kanske inte så mycket spelmässigt men i alla fall i serieform. På 90-talet införskaffades det flertalet seriealbum som målade upp kampen mellan dessa två utomjordiska raser. Däremot har det inte spelats många spel i serien, och förutom en snabb omgång med Atari Jaguar-versionen var det inte förrän i januari som jag spelade serien på riktigt. Vårt positiva förhandstest publicerades för några veckor sedan, men nu har den färdiga recensionsversionen testats ordentligt.

Aliens_vs_Predator_1Aliens_vs_Predator_2Aliens_vs_Predator_3

I Aliens vs Predator får vi stifta bekantskap med tre olika huvudpersoner – en marinkårssoldat, en Alien och en Predator. De har alla varsin kampanj som utspelas lite före och efter varandra, och som kretsar kring de tre fraktionernas önskan att vinna makt, döda allt i sin väg respektive hitta lämpliga byten och röja undan bevis om sin existens. Har man sett någon av filmerna i antingen Aliens-serien, Rovdjuret (Predator, med andra ord) eller crossover-filmerna Aliens vs Predator lär man veta vad man bjuds på, nämligen rätt hårdför macho-action. Marinkårssoldaterna slår sig för bröstet, Aliens väser omkring i mörka schakt och springer på väggar medan Predators stolt pangar med sin axelkanon och hugger vilt med sina Wolverine-liknande handvapen. Utöver att hela spelet är i förstapersonsperspektiv skiljer sig spelupplevelserna markant. Som människa tar man sig genom kampanjen med vapnen man känner igen från filmerna och klassiska skjutspelselement. Aliens kan springa på väggar och tak, hoppa långt, göra rusningsattacker och gömma sig i ventilationsschakt, medan Predators har såväl kamouflage som olika synfilter för att hitta sina fiender.

Det positiva med kampanjerna är att de är väldigt tillfredsställande om man gillar filmerna. Berättelsen är rätt välskriven och fångar den rätta känslan, och är lämpligt enkel. Tyvärr så är den väldigt kort, med fem kapitel för människorna och Predators, och fyra för Aliens. Totalt sett tar det ungefär sju timmar totalt att klara alla tre kampanjer, något jag hade haft lite mer överseende med om det inte var så otroligt linjärt. Det rör sig bara om att ta sig till nästa kontrollpunkt, och när spelet pekar ut exakt var man ska gå känns det till stor del som att man bara springer längs med en bana utan möjlighet att välja något själv.

Aliens_vs_Predator_4

Början av människokampanjen är precis så stämningsfull som man kan hoppas, med klaustrofobiska korridorer och en tajt upptakt inför striderna. Rörelsedetektorerna finns på plats och obehagskänslan är påtaglig när man först träffar på sina fiender. Tack vare snygg grafik och autentiska ljud känns det verkligen som att man spelar filmerna, med Aliens väsande skrik och facehuggers som kastar sig mot ens hals, och alla vapen känns helt rätt – särskilt automatgeväret och ens målsökande Smartgun. Den enda egentlige invändningen jag har mot skjutandet är att man inte kan ta skydd bakom väggar, utan det är klassiskt skjutande som gäller. Någonstans genom halva kampanjen börjar Predator-delen bli mer framträdande, med djungelpartier och utomhusmiljöer. Känslan skiftar då helt från actionskräck till renodlat skjutande. Tyvärr så är Predator-fiendernas krabbansikten inte särskilt läskiga, och att möta horder med Aliens utomhus på dagtid känns bara fel.

Som tur är tar man sig in i mindre och mörkare partier igen, men den obegränsade mängden ljusbloss innebär att man ständigt kan hålla den klaustrofobiska mörkerrädslan borta även då. Som sagt så är den snabba Aliens-kampanjen och den tyngre och lite mer långsamma Predator-berättelsen bra, men de är lite för korta. De enda riktiga avbrotten i dessa är bosstriderna som har pressats in, vilket känns konstlat. Men spelet kompenserar för dessa tillkortakommanden med en imponerande arsenal och rejält med elakartade avrättningsrörelser.

Aliens_vs_Predator_4

Minns ni scenen i Måndag hela veckan där Bill Murrays rollfigur Phil Connor desperat försöker återskapa den perfekta kvällen med Rita? Ni vet den där han försöker säga rätt saker vid rätt tillfällen i hopp om att trycka på rätt knappar hos henne och väcka liv i den gnista som fanns där en gång tidigare? Ja, om inte så finns den här. Liknelsen är nämligen slående här, då Aliens vs Predators är en slags nystart för en serie som Rebellion skapade för elva år sedan, och som de fick mycket god kritik för på den tiden. Men elva år är väldigt lång tid inom spelbranschen, och för att fånga spelarna i sitt grepp har man letat efter de allra mest glimrande guldkornen från de två filmserierna. Siktet har landat allra flest gånger på James Camerons Aliens: Återkomsten från1986, och att ha en 24 år gammal film som mål leder till att framtidsvisionen inte känns lika het längre.

Därför kan man förvänta sig att se alla de grövsta stereotypa karaktärerna och stapelvarorna från filmen. Under spelets första kapitel i marinkårskampanjen bjuds vi bl.a. på en stenhård latinamilitärtjej vid namn Tequila (hej Vasquez), replikerna “It’s just another bug hunt” (hej Hudson) och “Did they cover that in simulation?” (nästan hej Gorman) samt Wumpscut Weyland-Yutani-logotypen med sloganen Building Better Worlds överallt. Visst, vi fattar. Ni gillade Aliens och ni vet att vi också gjorde det.

Aliens_vs_Predator_4

Sist men inte minst bjuder spelet på ett överlevnadsläge där man ska bekämpa vågor med Aliens som attackerar. Det är klaustrofobiskt och riktigt roligt, men jag har svårt att se att jag kommer att spela det särskilt många gånger. Då är det snarare flerspelarstriderna som är i fokus. Under dagarna som gått har jag vid upprepade tillfällen försökt spela online mot andra journalister eller utvecklare, med undermåliga resultat. Fåtalet matcher som har startats har varit rätt instabila, och det har även varit svårt att komma in i matcherna all. Texten Weyland-Yutani thanks you for your patience hånar mig, men efter upprepade försök har jag i alla fall lyckats testa dem. Totalt finns det sex flerspelarkartor, och beroende på deras storlek kan upp till 18 spelare köra samtidigt.

Utöver de vanliga dödsmatcherna finns även kull-varianter(Infestation/Predator Hunt) där en Alien eller Predator spelar mot marinkåren, och där spelaren som dödar utomjordingen får poäng och tar dess plats. Trots att jag inte brukar spela särskilt många flerspelarspel på det här sättet är det ändå kaotiskt roligt när alla tre raser drabbar samman, särskilt då det är något jag anser borde ha hänt oftare i enspelarläget. Det är här det blir roligt att spela som de två andra raserna. Aliens snabba rörelser och väggspringande, samt Predators kamouflage och synfilter bidrar till flerspelarupplevelsen.

Aliens vs Predator är inget dåligt spel, och partierna där det fångar stämningen från den andra Aliens-filmen är riktigt trevliga. Om du har fallit hals över huvud för flerspelardemot och även vill spela genom en stämningsfull och välgjord enspelarkampanj, om än styrd och ganska kort, så finns här en trevlig spelupplevelse att hämta. Själv önskar jag bara att det kunde komma en bra spelversion av 1986 års storfilm, och startar ytterligare en omgång av det finfina brädspelet.

PS3bloggen.se indexeras på Metacritic

6/10


Gå till forumtråden för det här inlägget – (3) Posts
  • Share/Bookmark

Taggar: , ,

Relaterade inlägg:

6 svar på “Recension: Aliens vs Predator

  • 1
    Robert Johansson
    2010-02-15 klockan 17:01

    Ni har väl sett den här videon? :) http://www.gametrailers.com/user-movie/avp-scary-ninja-alien/339530

  • 2
    TheTim
    2010-02-15 klockan 23:14

    Jag vet inte om det är något som har efterlysts som jag missat men jag tycker det känns som era recensioner blir längre och längre och för mig personligen så kan jag ibland bara ge upp med att läsa då det känns som så mycket text. För min del var det bättre för när det var lite mindre text.

  • 3
    Robert Johansson
    2010-02-15 klockan 23:44

    Tack för kritiken Tim, jag har själv känt detsamma och ska försöka hålla ner orden något. Vi har inte alls bestämt att vi ska dra över vår tusenordsgräns, men för mig var exempelvis MAG väldigt svår att ens hålla under 1500 ord.

    Hur gillar ni strukturen i innehållet annars? Vad är ni mest intresserade av?

  • 4
    Toby Lee
    2010-02-16 klockan 09:14

    TheTim: Vi försöker ligga på 700-1000 ord ungefär, men ibland finns det mer att skriva. När man är bland de första i världen med att recensera ett spel så har man ett visst ansvar att skriva längre texter. Det har varit fallet med både Heavy Rain och Aliens vs Predator nu de senaste veckorna, och då kan ordantalet krypa iväg lite.

  • 5
    Releaselista vecka 8 [2010] | PS3bloggen.se
    2010-02-22 klockan 10:01

    [...] veckan släpptes såväl Aliens vs Predator (recension) som Dynasty Warriors: Strikeforce (recension) men de bleknar lite i jämförelse med Heavy Rain [...]

  • 6
    Spider-Man: Shattered Dimensions | PS3bloggen.se
    2010-03-31 klockan 12:47

    [...] det bjuds även på olika perspektiv – som väggkrypning och hopp i första person (lite som Aliens i Aliens vs Predator (6/10). Annars påminner i alla fall Noir-delarna om det utmärkta Batman: Arkham Asylum [...]