Hur viktigt är slutet?
Obs! Artikeln kan innehålla någon form av spoiler; antingen i texten eller i kommentarerna. Om du är känslig för spoilers, läs med försiktighet. Spel som nämns i artikeln är Borderlands, Fallout 3, Uncharted: Drake’s Fortune, Uncharted: Among Thieves, Assassin’s Creed, Grand Theft Auto IV och Far Cry 2.
Paul Helquist på Gearbox gick nyligen ut i MTV och sade att studion är medveten om att många spelare blev besvikna på slutet av Borderlands (8/10). Lärdomen de dragit är att ta in mer feedback från spelare innan spelet är klart.
We went through lots of different iterations on what the ending of the game was. We ultimately ended up with what you get to play. We didn’t know how people were going to react to it. Obviously the reaction hasn’t been as strong as we had hoped [laughs]. That’s something we’re going to be keeping in mind as we do new things, whether it’s download content or other games in the future. We’re gonna think more about it and try to get more user feedback before the game comes out so we can ensure that we’ll have endings that you guys like in the future.
Fallout 3 (9/10) fick liknande klagomål på sitt slut och försvaret gick då också i riktningen att de ska lyssna mer på spelarna. Jag är inte säker på att jag gillar detta. Ofta brukar en testpanel förstöra berättelser och likforma dem hellre än att uppfinna nytt. Många Hollywoodfilmer testas på både investorer och publik och det brukar resultera i att överraskande och ibland chockerande slut ändras och gullas till. Ju fler kockar desto sämre köttpaj. Kreativa verk skapas ur inspiration och fantastisk fantasi – inte av testpaneler. Vad hade en testpanel på sin tid sagt om Picassos galna fyrkantstanter eller Tolkiens sjukhusyrande om alver och trollkarlar?
Men om vi åsidosätter spelarnas gnäll och enbart fokuserar på vad ett slut egentligen är. Rent generellt brukar spel, till skillnad från film, ha två slut. Det ena är det rent spelmässiga och det andra är det berättartekniska. Det spelmässiga är att till exempel möta en slutboss med många kanoner, tusen liv och en hord av smådjävlar spawnandes runt sig – och det berättartekniska är helt enkelt det som händer efter att denna slutboss är besegrad. När vi spelare berömmer eller klagar tror jag vi lätt blandar ihop dessa två typer av slut och helt enkelt bara kallar det för “bra” eller “dåligt”.
Vad är då ett bra respektive dåligt slut? För mig är alla former av slutboss enligt ovanstående beskrivning symptom på en form av slapphet eller ovilja att stöta sig med normen. Spelaren förväntar sig en slutboss i det spelmässiga slutet och kan reagera om denne inte kommer. Det finns inget som säger att slutbossen inte kan vara en gåta eller ett mysterium istället – men det enklaste sättet att försäkra sig om att spelaren inte fuskar är tyvärr fortfarande en mastodont med stora kanoner. Men även ett spelmässigt slut med boss kan göras olika. Uncharted: Drake’s Fortune (9/10) har ett spelmässigt slut som jag tycker bygger upp och toppar intensiteten, medan dess uppföljare Uncharted 2: Among Thieves (10/10) bara gjorde mig förbannad.
När det gäller det berättartekniska – och det var detta Borderlands fick kritik för – tror jag att utvecklare ofta underskattar betydelsen av slut. I en film vet alla att slutet är enormt viktigt men hyser Gearbox med flera samma respekt för de berättartekniska spelsluten? Det har gått några år sedan “Thank you Mario! Your quest is over.” och åtminstone jag sätter stort värde på ett slut jag kan överraskas eller glädjas över på ett oväntat vis. Jag tyckte inte Borderlandsslutet var så illa, det funkade för mig. Andra PS3-spel med berättarslut jag gillar är Assassin’s Creed (8/10), Grand Theft Auto IV (10/10) och Far Cry 2 (8/10). För mig gäller det att spelet inte tappar intensiteten på slutet – alternativt bör det att fånga upp intresset igen efter att många spel slaknar strax efter halva – för inget spel är en superberättelse i tjugo timmar.
Som vanligt handlar denna diskussion om subjektiva åsikter. Förr i tiden var det väldigt få spel man ens såg slutet på och givetvis är det fortfarande så i många av de småspel av nivåklättrakaraktär som återfinns på PSN och på webben. Men när det gäller en stor berättarstyrd titel av Uncharteds format kräver man nästan att komma till slutet för att inte känna sig blåst på pengarna. Och är då slutet viktigt? Är det inte vägen dit som är själva nöjet med ett spel?
Och den kanske viktigaste frågan av alla i detta inlägg - vad är ett “spelslut” för dig? Det spelmässiga eller det berättartekniska?
“This is the end - my only friend, the end” – Jim Morrison
Gå till forumtråden för det här inlägget – (2) Posts
Taggar: assassin's creed, Borderlands, fallout 3, far cry 2, Gearbox, grand theft auto iv, Paul Helquist, slut, spoiler, Uncharted: Among Thieves, Uncharted: Drake's Fortune
2009-12-5 klockan 18:37
slutet är det viktigaste av allt för mig, känns surt å ha spelat igenom en story för att komma till ett dåligt slut.. jag spelar iaf oftast för att få se slutet. Resident Evil & MGS serierna lyckas alltid med sluten, en stor bossfight + en film som avslutar allt
2009-12-6 klockan 14:33
“Ju fler kockar desto sämre köttpaj.”
Egentligen håller jag med dig, det småhavererar oftast när kreatören “tvingas” göra kompromiss i sin kreativa ambition när filmbolagen har synpunkter, “folk mest” tycker oftast också fel så det visar sig ibland bli ännu värre än när “experterna” som tror vad folk mest vill ha får vara med och klippa. Men… vissa saker blir bara så fel och frustrerande när konflikterande ambitioner inom spelets ram visar sig, och detta händer inte på riktigt samma sätt i film som spel, och på vissa spel i extra hög grad. Fallout 3 är ett mycket bra exempel som vanligt här.
Manusförfattaren: Jo jag hade tänkt mig ett mycket absolut och emotionellt filmiskt slut inför eftertexterna, vad sägs?
Regissören: Nja, vi har ju tänkt ha rätt så stort fokus på att samla prylar och springa fritt… Kommer inte folk bli irriterade när de inte kan ge sig ut och göra bonusuppdrag och utforska efter att handlingen är avklarad?
Manusförfattaren: Äh, de kan ju öppna en gammal sparpunkt eller?
Regissören: Ok, det låter som en bra kreativ kompromiss.
Spelaren: Att bara börja om innan slutet för att faktiskt få spela hela spelet känns ju som filmslutet var skitsamma ändå och förstör bara upplevelsen, fixa!
Producenten: Jo ja, vi kommer ändå släppa lite bonusmaterial som också gör det slutet omöjligt så vi ändrar det då.
Varken hackat eller malt slut till slut med andra ord.
Och bara för att det var Fallout 3 så avslutar jag också med ett (nästan kusligt passande) citat:
“For the tree of life is growing
Where the spirit never dies
And the bright light of salvation
Up in dark and empty skies
Where the cities are on fire
With the burning flesh of men
Just remember that death is not the end”
-Nick Cave.
:)
2009-12-6 klockan 17:21
Slutet på ett spel är såklart väldigt viktigt, det gäller både spel, film och musikplattor (!) ..
Det viktigaste tycker jag är att i ett bra spel ska man antingen le, skratta eller vara nära till gråten, då är det ett bra slut!
2009-12-6 klockan 22:27
Hm, plattor? Hur menar du då? Att sista låten ska vara en bra avslutare, eller? Intressant, jag trodde ingen lyssnade på skivor från början till slut längre.
2009-12-7 klockan 10:37
Andréas: Ja, det var minsann ett passande slutcitat. Innan eller efter Fallout 3? :)
2009-12-7 klockan 11:39
Det finns en spelserie som ALLTID lyckas med sluten, Final Fantasy =)