Recension: Shrooms (Blu-ray)
Droger är enormt vanliga i skräckfilmer, men mig veterligen är det första gången man gör sig ett försök på hallucinogena svampar i huvudrollen. Just det, det är denna organism som Shrooms kretsar sig kring. Ett gäng ungdomar reser nämligen iväg under helg för att ta sig till ett område där ett gäng härliga svampar ska växa, men gängets svampexpert varnar dem för en speciell sort som ska vara dödlig. Samtidigt avslöjar han att de få som eventuellt överlever intaget kommer att kunna se in i framtiden. Olyckligtvis var en kvinnlig medlem inte i närheten när historien berättades, och naturligtvis råkar hon stöta på just den här arten. Efter mycket om och men lyckas hon överleva, och det hon och de andra undrar då är om hon verkligen lyckades få dessa mytomspunna krafter eller om det rör sig kraftiga hallucinationer. En ovanligt blodig helg får fälla avgörandet.
Jag kan redan nu erkänna att jag verkligen inte dras åt det mer liberala hållet, så jag har ganska svårt att på något sätt fästa mig vid dessa karaktärer som bara är ute efter att bli höga, utan hoppas mer elakt på att hela gänget ryker åt så snabbt som möjligt. Eftersom det är skräck vet jag att en majoritet kommer att dö, vilket får trösta mig för ett tag. Men tyvärr blir det aldrig några minnesvärda sekvenser som den här genren brukar bjuda på. Istället är det en som bäst medioker känsla som tar över, där innehållet aldrig någonsin vare sig skrämmer eller underhåller mig. Skådespelarna imponerar mig inte, regissören försöker sig på en del billiga knep för att lyckas få någon att hoppa till, och fotot är hur tråkigt som helst. Den sedvanliga tvisten är ungefär lika överraskande som skrämselmomenten, så inte ens lyckas ordna pluspoäng för mig. Shrooms är helt enkelt en skräckrulle som jag mer än gärna glömmer bort, även om det skulle krävas farliga svampar för detta.
De mediokra detaljerna i bilden må vara en stor besvikelse, men absolut sämst är utan tvekan svärtan. Ibland kan jag tyda något som försöker likna svart, fast oftast är det bara grådassigt. Inte blir det heller bättre av att innehålla massvis med konturförstärkningar, för att sedan sakna några levande färger. Även ljudspåret gör mig besviken, dels för att man inte har med något hd-ljud, men allra mest för att det mesta kretsar sig kring fronthögtalarna. Det som kommer ut bland de bakre är endast ekoljud från de främre, och inte ens basen kommer till sin rätta i detta Dolby Digital-spår. Extramaterialet är helt frånvarnade, och utgåvans betyg kan enbart bli kraftigt underkänd.
3/10
Film: 3/10 Bild: 4/10 Ljud: 5/10 Extramaterial:-
Gå till forumtråden för det här inlägget – (1) Posts
Taggar: atlantic, paddy breathnach, shrooms
2009-05-5 klockan 18:47
Har för mig att jag fann denna ganska underhållande. Perfekt skräckunderhållning en tråkig vardagskväll. Fast sen uppskattar jag det mesta inom genren, alla filmer har sin charm när det kommer till skräck.