Recension: Saw 1-3 (Blu-ray)
Det finns flera bra orsaker till jämförelser mellan 2000-talets Saw-filmer och 80-talets Fredagen den 13:e-serie. Inte för att de är speciellt lika, det är de verkligen inte, utan för att de är två mycket samtidsbundna horrorfranchises som bygger på ett originalkoncept som tycks kunna återupptas och utvecklas ad inifinitum. Fredagen den 13:e-filmer finns det ju fler än jag har fingrar och Saw är uppe i fem stycken – med en sjätte på väg i höst.
Tidstypiska är de såtillvida att det på 80-talet gällde att släppa slasherfilmer med pilska tonåringar och komisk underton. På 2000-talet vill vi ha en tanke med i bilden, gärna lite kvasifilosofisk, bakom allt det onda. Ett slags rättfärdigande för att besten ska kunna lemlästa och vara allmänt jävlig, att morsan var taskig räcker inte längre. Åtminstone är det så jag ser Saw-filmerna i ett större sammanhang. Och vi recenserar de tre första filmerna i ett svep här på PS3bloggen.se.
För dig som inte vet så handlar Saw om jakten på en massmördare vid namn Jigsaw – som egentligen inte är en mördare alls utan får sina offer att på olika sätt begå självmord. För oss andra känns det som solklar anstiftan till mord men Jigsaw själv tycker de har sig själva att skylla. Förfarandet är ofta detsamma; offret kidnappas av någon med djurmask och förs till en mörk lokal där en kassettspelare (gud, så 89…please) eller en videoinspelning med en otäck kasperdocka förklarar att han/hon nu är med i ett spel om sitt liv. På ett eller annat sätt är offret missnöjt med sitt liv, vilket retar Jigsaw. Enligt honom består världen av en samling gnällspikar som bara genom att kämpa för sin existens, och gärna förlora en eller annan kroppsdel i kampen, kommer att återfå sin livsglädje. Polisen tycker dock lite annorlunda och jakten är igång.
Hur funkar då detta på Blu-ray? Jo, det är rätt skapligt, och Saw 1-3 är bra filmer. Jag uppskattar försöken att göra logiska filosofilektioner av Saw, även om de förmodligen inte hade imponerat på min gamle lundaprofessor. Det är helt enkelt bra filmer om man gillar skräck-, thriller- och slasherfilm. Saw gör sig däremot inte jättebra i HD-kvalitet. Filmerna är medvetet gryniga och skitiga vilket gör att den visuella upplevelsen kan bli en liten besvikelse, speciellt om man blivit van vid färgsprakande fyrverkerier från tidigare Blu-ray-rullar. Jag tycker inte just detta faktum påverkar upplevelsen nämnvärt. Däremot är svärtan lite för klen. Att mecka med kontrasten på TV:n är oftast ingen bra lösning då alla andra färger också hänger med. Jag hade gärna sett att det var mindre grådask och mer riktigt svart i de partier som … ja, som ska vara svarta.
Ljudet är så nära perfekt det kan bli. Skrammel, stön och småsurr kommer från exakt rätt håll när kameran panorerar och ackompanjeras av de obehagliga typiska ”Saw-skorret” som kommer när det blir upphetsat, ni vet nog vad jag menar. I övrigt är det ganska ont om musik i de här filmerna, vilket jag tackar för.
Extramaterialet är kanske största anledningen till att skaffa Blu-ray-versionerna av Saw 1-3. Samtliga filmer innehåller flera olika kommentatorsspår; regissören (Saw 1 var James Wan och 2 och 3 var Darren Lynn Bousman) har alltid ett men även producent, författare och fotografansvarig får ibland var sitt. För den sanne cineasten (vilket jag inte är) är det här julafton. Dessutom bjuds vi på mängder av filmer om filmen, om fällorna, om propparna och om hur de tänkt ut uppföljarna – vilket också är mumma för en som verkligen älskar konceptet.
Det största problemet med Saw-filmerna är översättningen till svenska. Visst, egentligen har jag oftast inte översättningen påslagen men till recensioner är det en essentiell del av paketet och här brister det. ”Shit” blir till ”Håll käften” och felstavningar och typos hänger med här och där. Överhuvudtaget känns anslaget i svenskan inte ok och det gör att man inte heller litar på den.
Men på det hela taget – om du gillar Saw så är Blu-ray att föredra framför DVD-versionen. Du får rätt mycket mer än bara en film.
8/10
Film: 8/10 Bild: 5/10 Ljud: 9/10 Extramaterial: 9/10
Gå till forumtråden för det här inlägget – (1) Posts
Taggar: Darren Lynn Bousman, Fredagen den 13:e, James Wan, saw, saw 1, saw 2, saw 3
2009-04-12 klockan 00:01
[...] English « Recension: Saw 1-3 (Blu-ray) [...]
2009-09-9 klockan 17:31
[...] Exempel på dessa är Memento (red. anm. – bästa moderna thrillern på år och dar) och de första Saw-filmerna (8/10), där den första följer min första punkt rätt bra. Medan Saw och Saw 2 är ligger närmare den [...]
2009-09-12 klockan 13:06
[...] barn tillsammans med sin sambo, Elizabeth (Emmanuelle Vaugier). Vaugier har tidigare varit med i Saw 2 och CSI:NY men för mig kommer hon för alltid att förknippas med Charlie Harpers flickvän Mia i [...]
2009-12-16 klockan 11:34
[...] när jag sätter mig ner och ska börja spela Saw: The Video Game. För er som inte sett filmerna (Saw 1-3 (8/10) så rekommenderas i alla fall de två första, som kan vara bland de bästa i genren. Spelet jag [...]