Recension: Pride and Glory (Blu-ray)
Efter sin livs roll i Fight Club så försvann den otroligt skicklige Edward Norton i en uppsjö av halvtaskiga roller, och det har varit oförskämt tyst från honom på senare tid, om man bortser från Hulken. Men nu återvänder han i polisactiondramat Pride and Glory, tillsammans med andra stora skådespelare som Jon Voight och Colin Farrell, i hopp om att skapa en spännande nagelbitare i form av ett familjedrama med goda poliser, korrumperade sådana och de som befinner sig i mitten.
Som söner i en polisfamilj som leds av patriarken tillika polischefen Francis Tierney Sr (Voight) har Ray (Norton), Francis Jr (Noah Emmerich) och svärsonen Jimmy (Farrell) tagit på sig olika roller i familjen och så även olika karriärer inom poliskåren. Men när fyra poliser dör en kväll och Ray börjar nysta i det hela börjar bevisen peka åt helt fel håll, nämligen mot poliskåren i allmänhet och familjen i synnerhet. Och under det lite över två timmar långa actiondramat får vi se såväl starka rollprestationer samt helt ojämna sådana. Voights prestation spretar till exempel åt alla håll och kanter, med några starka scener blandat med en del beklämmande dåliga sådana, medan Farrell spelar surmulet aggressiv mest hela tiden. Den enda som lyckas vara trovärdig från början till slut är Norton, och det är han som räddar filmen från att bli ett totalt fiasko. Det hindrar dock inte klyschorna från att kastas fram till höger och vänster, men det finns ändå en del bra scener här och där, och med lite mer styrd regissering hade filmen nog kunnat bli en mörkare och mer intressant historia.
Dessvärre så förstörs en stor del av upplevelsen av bildkvaliteten, som är bland det sämsta jag varit med om i Blu-ray-sammanhang. Jag har full förståelse för att man kan vilja använda sig av bruseffekter för att få en mer skitig och realistisk framtoning, men någon stans måste man dra gränsen. Hela skärmen flimrar med halvcentimeterstora gruskorn som förstör allt som skärpa heter, och det blir svårt att se bortom det i vissa scener, särskilt när det är mörkt och det ser ut som att väggarna kryper med små grusvarelser. Under ett par scener framåt slutet av filmen börjar hela bakgrunden att flimra i vitt, och ett tag var jag orolig att det var min teve som höll på att gå sönder. Annars så gillar jag den mättade färgpaletten, med överdrivet ljus och en överdriven användning av blått i filmen. Om bildkvaliteten hade varit bättre så hade nog detta kommit till sin rätt, men sådana designval fungerar inte alls om inte allt annat skötts ordentligt.
Som tur är så klarar sig ljudet bra. Det smäller, skjuts, körs, pratas och skriks utan att man har problem att höra vad som händer. Dialogen är lättförstådd och bakgrundsljuden och -musiken mixas in väl. Extramaterialet består dock endast av en sak, nämligen en timmes lång bakom kulisserna-dokumentär om inspelningen. Den är dock vare sig högupplöst (480p) eller textad på svenska, men som tur är så är den ganska intressant. Annars saknas både kommentarer från skådespelare eller regissörer och en meny inför filmen, så det känns tyvärr knappast berättigat att äga filmen i högupplöst format.
4/10
Film: 4/10 Bild: 2/10 Ljud: 7/10 Extramaterial: 3/10
Gå till forumtråden för det här inlägget – (1) Posts
Taggar: Blu-ray, Colin Farrell, Edward Norton, John Voight, Pride and Glory, SF
2009-06-23 klockan 20:12
Bra att ni testar blu ray helt sjukt att dom kan göra filmer så pass gryniga som du skriver!? Lite grynig bild kanske passar på en krigs film om WWII. Borde vara kriminellt och sen ta 250 :- för skiten usch. Förstår inte hur filmerna kan skilja så mycket i kvalle, finns det ingen standard?
2009-06-23 klockan 20:35
“Förstår inte hur filmerna kan skilja så mycket i kvalle, finns det ingen standard?”
Inte för hur man gör film, som tur är ärligt talat. ;)
För detta brus är i filmen som jag förstår det, ett stilgrepp i likhet med att göra “Planet terror” tokrepig och skakig med digitalt trixande, eller att visa “Good night and good luck” i svartvitt.
Sen om bluray förvärrar upplevelsen genom att göra det bruset mer påtagligt eller om DVD gör det genom att dölja det i sin lägre upplösning och kompressionssmet kan man alltid välja mellan, men det är en smaksak liksom det var för regissören att göra så med filmen.
Jag tycker hursomhelst att det vore bra om man lite tydligare skiljer på de sakerna i recensionerna.
2009-06-23 klockan 21:44
Jag tycker helt klart att jag är tydlig i recensionerna. Det här är dålig bildkvalitet och inget annat. I t.ex. RocknRolla så är det medvetet brusigt i vissa partier, men här är det bara flimmer och gruskorn. Kolla några av inomhusscenerna framåt slutet.
2009-06-23 klockan 23:08
“Jag tycker helt klart att jag är tydlig i recensionerna. Det här är dålig bildkvalitet och inget annat.”
Jodå, men nu blev det ju genast mer otydligt än det var från början. ;)
“Jag har full förståelse för att man kan vilja använda sig av bruseffekter för att få en mer skitig och realistisk framtoning, men någon stans måste man dra gränsen.”
Är det vad du menar är problemet med filmen så är det inget överföringsfel, vilket man kan få intrycket av att det främst handlar om (och som marcus troligen gjorde) rätt lätt när man läser i recensionen sammanhanget bluray specifikt tycker jag. Det är inte heller omöjligt att anta det också med tanke på hur många väldigt slarviga överföringar som gjorts redan, även av filmer med “bra” bild.
Huruvida man gillar konstlade eller naturliga störningar eller ej är en sak, men man får vara väldigt klar med vad som är sådana och hur de bäst presenteras. Bra exempelvis på det andra är “28 dagar senare” där jag undrar om jag inte föredrar DVD.
2009-06-23 klockan 23:18
Andreas: Oj, då var jag nog inte så tydlig som jag trodde.
Jag menade att jag förstår att vissa regissörer gör sånt med flit, men att det i detta fall mestadels rörde sig om dålig överföring. Så måste det ha varit, för jag har svårt att tro att det kan ingå i någons vision att ha det såhär. Det kändes inte så i alla fall.
Visst, vissa saker kan vara medvetetna, som paletten, men om det är medvetet vill jag veta varför någon kan tycka att det är lämpligt att ha en undermålig bild som är ojämn, brusig och flimrig. Oavsett vilket så är det störande och drar bort uppmärksamheten från filmen på ett negativt sätt.
Så i korthet: Vissa saker kan vara medvetna, men i överlag så var det bara dålig kvalitet.
2009-06-28 klockan 00:02
[...] Recension: Pride and Glory (Blu-ray) Skrivet Tuesday, June 23rd, 2009 av admin i kategorin Blu-ray Efter sin livs roll i Fight Club så försvann den otroligt skicklige Edward Norton i en uppsjö av halvtaskiga roller, och det har varit oförskämt tyst från honom på senare tid, om man bortser från Hulken. [...]