Recension: Pineapple Express (Blu-ray)
Man blir inte speciellt förvånad när man får höra att skaparna bakom Pineapple Express ville kombinera det bästa av två världar, vilket i detta fall är Ceech & Chong-filmerna och Die Hard. Helt enkelt en massa marijuana-rökning tillsammans med stora explosioner. Sedan är det också intressant att höra vad de inblandade vill säga om denna illegala aktivitet. Huvudrollsinnehavaren Seth Rogen tycker helt klart att gräsbolmandet framställs positivt, medan regissören och producenten ställer sig på andra sidan, nämligen att rullen visar hur illa det går ifall man är ständigt påtänd. Jag själv håller nog med de sistnämnda, även om jag misstänker att jag tillhör en minoritet. Men detta är bara en liten parantes, för det som verkligen räknas är hur pass underhållande filmen är.
Dale Denton (Seth Rogen) tillbringar sina dagar med jobbet som stämningsöverlämnare, ett kreativt men ganska så slappt yrke. Det gör att han kan tillbringa ännu mer tid med sin favoritsyssla, att röka hasch. När han en dag är hos sin langare Saul Silver (James Franco) för att köpa lite mer gräs blir han introducerad till en ny variant kallad Pineapple Express, något som ska vara en rejäl förbättring av deras favoritdrog. Dale håller med till fullo efter att ha snabbtestat det och köper den varan istället, men det visar sig vara ett mycket dumt val. Senare under kvällen då han jobbar lite extra råkar han nämligen bevittna ett mord, och i sin iver att avlägsna sig så fort som möjligt tappar han ut lite av sin specialvara, som i sin tur är mycket enkel att spåra eftersom han och Saul är de enda som har varit kontakt med just det gräset. Tillsammans måste de fly och samtidigt komma på någon plan för att förhindra en tidig död.
Att Seth Rogen kan spela pundare med komisk tajmning har vi sett tidigare i På smällen (Knocked Up), så jag blir inte speciellt förvånad att han klarar detta med bravur, men däremot blir jag förvånad över James Francos rejäla omvandling. Han visar helt klart att han klarar av en hel rad av olika karaktärstyper, även om han alltid kommer vara mest känd för sin roll i Spider-man. Denna duo klarar sig med andra ord riktigt bra att leverera humor, men vad Pineapple Express faller lite på är hur pass tråkiga actionsekvenserna är. Har man som ambition att lyckas göra en bra actionkomedi krävs det, utöver en bra balans mellan dem, att även prestera något som skulle klara sig bra var för sig. Budgeten på ynka 27 miljoner dollar ger givetvis inte mycket svängrum för regissören David Gordon Green, men det går med lite kreativt att i alla fall försöka. Ifall man kan blunda för denna fadäs hittar du en riktigt rolig film som utan problem dödar två timmar, men potentialen uppfylls inte enligt min bok.
Bild och ljud lyckas däremot betydligt bättre. Skärpan är av toppklass, precis vad kan man förvänta sig från en studiofilm. Även svärta och färgerna är riktigt bra, även om det sistnämnda inte riktigt når den högsta klassen. Kornigheten är relativt svag, så även den biten fungerar väl. Ljudet som sagt på minst lika fint som den vackra ytan. Det handlar helt enkelt om en välbalanserad mix som inte låter sig domineras av någon speciell kanal, utan allt flyter på bara fint utan anmärkningar. Dialogen är kristallklar, basen levererar och kanalseparationerna ger en skön känsla av surroundljud. När vi kommer till extramaterialet är även denna bit riktigt trevlig att spana in. Bortsett från ett halvtråkigt kommentarspår får man se ett gäng intressanta bakomfilmer som visar upp hur humorn kom till, samt hur actionsekvenserna gjordes, även om jag har lite svårt att smälta hur mycket de berömmer just den delen. Min favorit bland allt material är nog Item 9, en fakedokumentär om just drogen Pineapple Express. Ett måste att se, helt enkelt.
7/10
Film: 6/10 Bild: 8/10 Ljud: 8/10 Extramaterial: 7/10
Gå till forumtråden för det här inlägget – (1) Posts
Taggar: Blu-ray, danny mcbride, david gordon green, gary cole, james franco, rosie perez, seth rogen, Sony Pictures Home Entertainment
2009-03-21 klockan 20:08
En riktigt besvikelse med tanke på hur mycket jag uppskattade “Superbad”