Recension: I fiendens närhet (Blu-ray)
1959 var Algeriet fortfarande en fransk koloni trots att den lokala motståndsrörelsen FLN redan fem år tidigare startat sin kamp mot den franska armén som sades vara stationerad i landet för att garantera invånarnas säkerhet. Den franska regeringen vägrade erkänna situationen i Algeriet som ett krigstillstånd, trots att totalt en miljon algerier fick sätta livet till i den väpnade konflikt som varade i sju år.
I fiendens närhet (”L’ennemi intime”) är ett utmärkt franskt krigsdrama från 2007 som skildrar denna galna värld av icke-krig och icke-fred på samma gång. Regissören Florent Emilio Siri (Splinter Cell) har skapat en mycket trovärdig bild av en tid då forna kolonier blev självständiga och bildade nya länder snabbare än vad västvärlden egentligen hann med att smälta. Efter två världskrig som utkämpades av arméer var kolonialmakterna inte vana vid att slåss mot osynliga fiender som opererade mitt bland civila och inte följde eller ens brydde sig om några som helst regler kring hur väpnad kamp ska gå till.
Terrien (Benoît Maginel) är löjtnant i franska armén och kommer till en avlägsen del av Algeriet för att ta över efter en officer som stupat. Han är inte övertygad om fransmännens odelbara rätt till Algeriet och drivs dessutom av en mycket stark tilltro till etik och hederskoder. Fångar ska inte torteras, civila ska inte beskjutas och konventioner och krigslagar ska följas strikt. I den kaotiska röra Algeriet blivit till med hela byar som gisslan och daglig blodsspillan inser han dock hur svårt det kommer att bli att kombinera hög moral och tydliga gränser med den kalla hårda verkligheten.
I fiendens närhet följer både en utstakad klassisk mall och överraskar på samma gång. Det är något visst med franska hårdingar på film; de är ofta stenhårda och sårbara samtidigt vilket gör dem trovärdigare än sina amerikanska och brittiska motsvarigheter. Terriens närmaste man, sergeant Dougnac (Albert Dupontel) är en typisk sådan karaktär. Efter att tragiskt ha förlorat sin fru lever han nu en dag i taget och stannar sällan upp för att beskåda vad han egentligen håller på med. De gånger han gör det tvingas han döva smärtan med alkohol så att demonerna får fritt spelrum för en kort period. Därefter blir han hårdför sergeant igen.
Egentligen handlar I fiendens närhet inte alls om Algeriets självständighet; Nordafrika är bara skådeplatsen. Detta är en film som försöker förklara den vansinniga logiken som driver både en ockupationsmakt och en motståndsrörelse, vilket gör filmen aktuell även i dag. När spelreglerna inte tillåter kompromisser tvingas båda sidor till ohyggligheter som gör dem till offer och gärningsmän samtidigt. I fiendens närhet låtsas inte välja sida och får dig inte att känna medlidande eller ilska mot någon särskild. Siri ger oss istället den kalla bilden av hur orättvist krig är och förstärker det gamla talesättet att krigets första offer är sanningen.
Det lönar sig att se I fiendens närhet på Blu-ray. Scenerna i det torra Algeriet är både vackra och dystra på samma gång och även om öknar och krigsfilmer inte är färglada och pråliga historier så är bilden ändå alltid klar och bidrar till närvaron. Med ytterst välgjorda specialeffekter hamnar kriget i praktiken rakt i knät på dig. Ljudet är riktigt bra och 5:1-tekniken utnyttjas precis rätt så att du verkligen hamnar i centrum i de scener där tempot stegras.
Om man ska säga något mindre bra om denna film så är den möjligtvis en kvart för lång (110 min). Jag kan också tycka att några av karaktärsödena ibland är lite övertydliga, det går att ana sig till vad som ska hända en del av dem och jag gillar hellre att bli överraskad än att bara sitta och gissa rätt hela tiden.
Men på det hela taget är I fiendens närhet en mycket bra och tankeväckande film för den som har minsta intresse för politiska konflikter och nutidshistoria. Algeriet blev självständigt 1962, mycket tack vare att den nyvalde franske presidenten general Charles de Gaulle redan tidigt talade om algeriernas rätt till sin framtid. När armén lämnade Algeriet överlämnade de makten direkt till FLN, den gerilla de slagits mot i flera år. Mycket snabbt blev gerillan det enda tillåtna partiet och deras ledare Ahmed Ben Bella blev landets förste president. Parlamentet bestod enbart av FLN-medlemmar och Algeriet var i praktiken en militärdiktatur från dag ett.
I fiendens närhet är inte lika bra som Infödd soldat, om man ska jämföra med en annan fransk krigsfilm. Den är något förutsägbar i vissa partier men ändå en mycket sevärd film med ett ytterst aktuellt tema.
7/10
Film: 8/10 Bild: 8/10 Ljud: 8/10 Extramaterial: -
Gå till forumtråden för det här inlägget – (1) Posts
Taggar: Albert Dupontel, Benoît Maginel, Florent Emilio Siri, I fiendens närhet
2009-07-12 klockan 00:01
[...] Recension: I fiendens närhet (Blu-ray) Skrivet Tuesday, July 7th, 2009 av Jimmy i kategorin Blu-ray 1959 var Algeriet fortfarande en fransk koloni trots att den lokala motståndsrörelsen FLN redan fem år tidigare startat sin kamp mot den franska armén som sades vara stationerad i landet för att garantera invånarnas säkerhet. [...]