Recension: En shopaholics bekännelser (Blu-ray)
Jag fortsätter gräva i redaktionens låda märkt “rom coms” och hittar denna gång En shopaholics bekännelser som visar vissa likheter med Dumpa honom! som jag recenserade för en tid sedan. Dels bygger filmen på en bok med samma namn men dels appellerar också denna till en av storsstadsmänniskans sju dödssynder, nämligen shopping. De övriga är singelskap, miljöokunskap, stress, överutbildning, mingelsjuka och gymhysteria – om du undrade.
Till skillnad från Dumpa honom! handlar En shopaholics bekännelser om en enda kvinna filmen igenom och hon kan helt enkelt inte sluta handla vackra saker; skor, väskor, hattar, klänningar och andra tygbitar ämnade att smycka sin person. Men är detta en film som vill ta upp ett växande samhällsproblem eller bara en setting för ännu en dum komedi?
I vanlig ordning blir jag påmind om att filmen inte alls stämmer överens med boken, vilket såklart är brukligt på grund av platsbrist och olika berättartekniker. Filmen handlar iallafall om Becky Bloomwood, spelad av Isla Fisher (Wedding Crashers), som är journalist och drömmer om att få arbeta på ett av New Yorks viktigaste modemagasin. När hon inte har någon chans där så söker hon och får istället ett jobb som ekonomijournalist på en finanstidning under samma förlag. Listigt som hon är tänker hon att hon kan internjobba sig upp – enda problemet är att hon inte vet något alls om ekonomi utan tvärtom är efterlyst av landets alla kreditgivare för att hon sedan länge sprängt sin gräns och lider av ett allvarligt shoppingbegär. Som tur är uppskattar chefredktören på finanstidningen, den unge och charmige Luke (Hugh Dancy), hennes vimsiga stil och hennes allegoriska ekonomispalter - fast hon egentligen bara skriver om mode. Hon skriver under pseudonymen Flickan med den gröna scarfen och snabbt blir hon en kändis inom tidningsvärlden. Nu måste hon bara till varje pris stävja och dölja sin högst icke-ekonomiska shoppingmani.
Man kan tro att en komedi om ämnen som obsession och besatthet ska ha en bitter underton, likt den obehagliga känsla som genomsyrar Cable Guy. Men icke; köpmanin som Becky lider av både trivialiseras och behandlas som ett “det löser sig nog”-problem filmen igenom och ett farligt samhällsproblem blir istället en kul grej man bara ska lära sig leva med. Jag begär inga moralkakor av regissören PJ Hogan (Muriels bröllop), men visst var väl poängen med filmen att visa hur vi inte behöver alla de grejer vi lockas köpa, eller? I övrigt innehåller En shopaholics bekännelser faktiskt en del twister och vändor som överraskar; ibland är den till och med riktigt rolig och bjuder på helt ok humor. Isla Fisher är bra, jag har inte sett henne i så mycket tidigare men hon kan nog dyka upp i många sammanhang framöver om hon tillåts fortsätta spela roller det går att sväva ut i. Hugh Dancy är ok i sin gråa och tråkiga arbetsnarkomanroll men som Beckys hippiefarsa har de smugit in John Goodman. Jag hatar verkligen när John Goodman gör såna kassa roller som han gjorde ett halvt liv i Roseanne och stundtals ploppar tillbaka till; till exempel i Coyote Ugly eller denna film. Brr…kan inte Coen-bröderna göra Big Lebowski 2 så jag får “min” Goodman tillbaka?
En shopaholics bekännelser är en av de filmer som påminner om varför Blu-ray är en sådan trevlig upplevelse med rätt utrustning. Bilden (2:40:1/16:9 & AVC MPEG-4) är riktigt riktigt bra och lyser upp hela tillvaron. Det är tur att man har mycket att titta på under de stunder handligen faller in i sån där cheezy mode. Ljudet (DTS-HD) är också nära nog briljant och framhäver framförallt musiken riktigt bra. Surroundeffekterna är ganska sparsamma men den här typen av film kräver dem inte – bra tyngd i musiken räcker. Extramaterialet är ganska ordinärt för att vara en amerikansk blockbuster; lite för mycket musikvideor och bloopers och lite för lite minidokumentärer som jag lärt mig uppskatta så mycket.
En shopaholics bekännelser är en småmysig rulle som förmodligen helst ska avnjutas strax innan julstressen med lite julglögg. Du kan lugnt gå på toaletten en stund mitt i; filmens handling väntar snällt på dig och du lär inte missa något. Det är ingen film du kommer att komma ihåg om ett halvår men det är heller inte en sådan rulle du måste stänga av med kräksmak i munnen. Det är en gullig historia med något överraskande svängningar i mitten men med sjukt förutsägbart slut. Precis som en rom-com ska vara, alltså. Omslaget lovar att det är en “härlig film att se om och om igen…”. Nja.
6/10
Film: 5/10 Bild: 8/10 Ljud: 8/10 Extramaterial: 6/10
Gå till forumtråden för det här inlägget – (1) Posts
Taggar: Disney, Dumpa honom!, En shopaholics bekännelser, Hugh Dancy, Isla Fisher, John Goodman, PJ Hogan
2009-09-19 klockan 23:59
Snygga diskhandskar på bilden!.
2009-09-20 klockan 06:54
They’d better be. De kostade skjortan, serru :)
2010-01-7 klockan 10:32
jag tyckte att filmen var jättebra. DEn går visst att se om och om igen!