Jag är inte sådär jättemycket för skräckfilmer, men jag gillade The Descent skarpt (2005 års bästa all-female-klättringsskräckfilm enligt en god vän till mig), så jag paxade givetvis Eden Lake när den trillade in på hallmattan här på redaktionen. För engelsk skräckfilm bjuds man inte på allt för ofta, så det var med öppet sinne jag satte mig ned framför teven för att kolla in James Watkins film, med hopp om att bli lite skrämd, upprörd eller åtminstone berörd på något sätt. Problemet var bara att filmen gav upphov till en helt annan känsla.

För den känslan var irritation.

Saken är den att Eden Lake följer en rätt så klassisk filmmall. Det förälskade paret Jenny (Kelly Reilly) och Steve (Michael Fassbender) beger sig norrut för en mysig helg i Eden Lake, en plats som Steve besökt några år tidigare. Men nu har tiderna förändrats, och ska då föreställa ett Nordengland som drivs av lågutbildade och högagressiva chav-typer, där alla är stenkorkade, överviktiga och beter sig allmänt illa. Efter ett par incidenter med ett lokalt ungdomsgäng där Steve försöker sätta stopp för deras respektlösa beteende så stjäl gänget deras bil, och i tumultet som uppstår när de försöker få tillbaka sin egendom så råkar gängledaren Bretts hund bli knivstucken och dör. Att det var på grund av dem eller att han försvarat sig mot dem (det var en i gängets kniv) verkar gå Brett (Jack O’Connell) förbi, och de bestämmer sig helt sonika för att de ska döda och tortera paret, varpå en lång, lång, lång jakt uppstår.

Och det är så osannolikt att man baxnar. För det första så vänder jag mig mot skräckfilmer där människor beter sig som djuriska demoner. Det finns skäl till att det finns monsterfilmer, då de kan ha värderingar som inte har några beröringspunkter med våra. Men att ta ungdomar i åldrarna 14-17 och låta dem bete sig så omänskligt, psykopatiskt och ändå lömskt och genomtänkt som detta känns bara tröttsamt. Man får faktiskt välja mellan smarthet och grymhet i de här fallen, och jag köper inte deras agerande alls. Det finns flera tillfällen under filmens gång där angriparna står inför vägskäl, och argumenten som framförs för att de ska fortsätta på samma bana blir allt mindre övertygande. Det blir aningen bättre framåt slutet, men sedan faller allt platt på marken på nytt. Jag är helt med på linjen att det inte är sunt med ett samhälle utan sociala skyddsnät, men att skildra norra England som en plats som känns som tagen ur Den sista färden eller Cannibal Holocaust blir bara befängt.

Bilden är dessutom minst sagt medioker, och det känns som att jag tittar på en dvd-skiva och inte en Blu-ray-rulle med Full HD-upplösning. Oskärpa, bleka färger (om än medvetet) och väldigt dålig svärta i mörkerscenerna imponerar inte ett dugg. Ljudet är desto bättre, med bra DTS-HD-ljud, spännande musikdelar och dialogavsnitt som hörs bra utan att överröstas av bakgrundsinnehållet. Dessvärre så saknas alla former av extramaterial, och vi bjuds inte ens på en huvudmeny att vila ögonen på. Det känns lite trist, för jag hade verkligen sett fram emot den här filmen.

4/10

Film: 3/10 Bild: 5/10 Ljud:7/10 Extramaterial: -

Gå till forumtråden för det här inlägget – (2) Posts

Taggar: atlantic, Blu-ray, Eden Lake, James Watkins, Kelly Reilly, Michael Fassbender

Relaterade inlägg:

• Recension: Rovdyr (Blu-ray)
• Recension: The Children (Blu-ray)
• Recension: The Box (Blu-ray)
• Recension: Gamer (Blu-ray)
• Recension: Coco – Livet före Chanel (Blu-ray)

Det här inlägget skrevs av Toby Lee den 2009-04-19 (en Sunday) klockan 16:30 och kategoriserades under Blu-ray, Recensioner. Du kan läsa svar på det här inlägget via RSS 2.0-matningen. Både kommentarer och pingar är avaktiverade.