Att recensera Da Vinci-koden – Extended Cut är lite speciellt för mig av två anledningar. Dels så försökte jag läsa boken, ivrigt påhejad av ett par olika vänner (jag har pluggat arkeologi i Jerusalem), men gillade den inte alls. Och dels så råkade jag av en händelse infinna mig på urpremiären av filmen under filmfestivalen i Cannes tillsammans med Tom Hanks och de andra grabbarna i en av världens största biosalonger med 2300 sittplatser. Detta medförde en svår släng av ambivalens.

De flesta vet att Da Vinci-koden ursprungligen är en bok skriven av Dan Brown, som nu återigen är bioaktuell med Änglar & Demoner. Personligen tycker jag inte Browns bok är någon större hit, men uppenbarligen tycker andra det eftersom den rönte sådana extremt stora framgångar.

Robert Langdon (Tom Hanks) är symbolforskare och kallas av franska polisen till ett mord på Louvren. Den mördade är en intendent på museet som efterlämnat märkliga symboler och texter som nämner Langdons namn, trots att de inte känner varandra. Tillsammans med kryptologen Sophie Neveu (Audrey Tautou) dras han in i ett hisnande äventyr där precis alla verkar jaga dem – medan de själva samtidigt jagar efter ledtrådar för att avslöja en tvåtusen år gammal lögn. En lögn som delar av katolska kyrkan gärna inte ser uppdagas…

Jag har aldrig varit överdrivet förtjust i Tom Hanks rolltolkningar under senare år, då jag tycker han blivit lite stel och förutsägbar. En som alltid levererar är dock Ian McKellen och det är definitivt hans karaktär som lyfter hela storyn när den börjar sakta ner.

Egentligen tycker jag inte att Da Vinci-koden som film heller är något mästerverk. Men det finns något i jakten på urgamla sanningar och myter som fascinerar, oavsett hur löjlig jakten kan bli och hur konstiga tankevurpor manuset kan tillåta sig göra. Därför förlåter jag filmen mer än boken – och speciellt i den tvåskivorsutgåva jag precis gått igenom är den riktigt angenäm.

Själva filmen är ommastrad och förlängd, vilket gör att hela rasket varar i nästan tre timmar. Bilden är riktigt bra, och även om de flesta scenerna är i mörka och skumma miljöer så framkommer färger och svärta väldigt väl. Ljudet är också bra, även om denna typ av film inte står och faller med riktigt bra TrueHD 5:1-ljud. Men det som verkligen lyfter alltihop är faktiskt musiken – det är ett fantastiskt passande temaverk som Hans Zimmer (The Rock, Gladiator) skapat till Da Vinci-koden. Den slösas inte bort heller, bara exakt vid de tillfällen där regissören Ron Howard vill lägga till lite extra känsla. Mycket bra.

Da Vinci-koden är förmodligen den första köpfilm som fått mig att ägna mer tid åt extramaterialet än själva filmen, alltså totalt cirka sex, sju timmar. Hela skiva 2 är ägnad åt dokumentärer och redogörelser som inte bara visar hur filmen gjordes, utan också går in på platserna, Da Vinci själv och författaren. Det går inte att bjuda på mer extramaterial än detta utan att det blir absurt.

Da Vinci-koden är väl värt pengarna för dig som älskar boken, filmen eller båda. En mycket kompetent utgåva – men dock en ganska medioker film.

7/10

Film: 6/10 Bild: 8/10 Ljud: 8/10 Extramaterial: 10/10

Gå till forumtråden för det här inlägget – (1) Posts

Taggar: Änglar & Demoner, Da Vinci-koden, Dan Brown, Hans Zimmer, Ron Howard

Relaterade inlägg:

• Recension: Änglar och demoner (Blu-ray)
• Hans Zimmer gör soundtracket till Modern Warfare 2

Det här inlägget skrevs av Jimmy Wilhelmsson den 2009-05-31 (en Sunday) klockan 12:00 och kategoriserades under Blu-ray, Recensioner. Du kan läsa svar på det här inlägget via RSS 2.0-matningen. Både kommentarer och pingar är avaktiverade.