Recension: Änglar och demoner (Blu-ray)
I maj recenserade jag den förlängda bd-utgåvan av Da Vinci-koden (7/10) och nu är det dags för Ron Howards andra film som baseras på en av Dan Browns böcker, nämligen Änglar och demoner. Rent kronologiskt är Änglar och demoner Browns första bok om symbolforskaren och kodknäckaren Robert Langdon (Tom Hanks) och Da Vinci-koden den andra. En tredje bok, Den förlorade symbolen, har precis släppts i Sverige och vi kan väl förvänta oss att även den blir filmatiserad om något år. Och tyvärr måste jag nog säga lite samma sak som jag sade om den första filmen – jakt på urgamla sanningar är urkul men Tom Hanks är inte mannen för jobbet.
I Änglar och demoner har påven precis avlidit och konklaven ska samlas för att välja nytt överhuvud för den romersk-katolska kyrkan - ett religiöst samfund som cirka en miljard människor sluter sig till. När Vatikanstatens polis söker upp Robert Langdon i USA anar han att det är mer än en artighetsvisit. Någon har kidnappat och hotar att mörda samtliga fyra preferiti, de kardinaler som konklaven har att rösta fram att bli näste påve. Enda ledtråden är en pappersbit det står Illuminati på, skrivet som ett ambigram, vilket gör att katolska kyrkan känner att de behöver Langdons experthjälp. Illuminati är en mytomspunnen orden som fått skulden för en hel del genom åren; de sägs ha startat franska revolutionen och anses dessutom vara djupt insyltade i allt den amerikanska regeringen har för sig, bland annat på grund av att deras symbol – ett öga på en pyramid – finns med på en vanlig endollarsedel tillsammans med årtalet de bildades, 1776 (vilket råkar sammanfalla med amerikanska självständighetsförklaringen). I Änglar och demoner verkar de vara tillbaka för att förstöra Vatikanstaten och katolska kyrkan inifrån och ett hemligt krig som pågått i decennier kommer till ytan.
Som vanligt har jag inte läst boken som bildar förlaga till filmen jag recenserar, men det som däremot är problemet med filmatiseringen av Dan Browns verk är att alltför mycket av Langdons göromål består av att tolka symboler till höger och vänster. Att hitta hemliga symboler är hur tufft som helst och normalt sett för det filmens utveckling framåt, men i Änglar och demoner finns dessa förbaskade symboler överallt och hela rasket blir urvattnat och tjatigt. Om Illuminati en enda gång hade struntat i att följa sina förbenade riter, eller åtminstone lagt ut villospår, så hade Langdon inte haft en chans. Som det är nu avkodar Robert Langdon sin omgivning i samma takt vi andra jämför priser på Willys och allt som kunde vara spännande blir förutsägbart. Det andra problemet är att Browns böcker vill dra in alltför mycket populärvetenskap och det får helt enkelt inte plats i en enda film. Inte nog med att Illuminati har norpat präster – de har även snott en flaska antimateria från CERN och kommer att låta det få kontakt med vanlig materia vid midnatt, vilket kommer att resultera i en kataklysm och Vatikanstatens (och staden Roms) förstörelse. Det enda bidraget denna antimateria har i manuset är att krydda det vanliga bombhotet med fysikaliska termer och en smula samtidsfilosofi – och det är jäkligt onödigt och tidskrävande.
Tom Hanks är en utomordentligt tråkig hjälte som gör Robert Langdon till en politiskt korrekt stofil som klanderfritt drar fram över varje scen och ständigt agerar förnuftigt i en galen värld. Det har dock gått några år sedan Forrest Gump och jag tycker inte att Robert Langdon i hans tappning gör något annat än levererar repliker. Vittoria Vetra (Ayalet Zurer) är den vackra biofysikern från CERN som hjälper Langdon i hans sökande och om jag bortser från att hon inte direkt ser ut som de biofysiker jag träffat i Lund, så tycker jag ändå att hennes bidrag till själva filmen är begränsat. Vår egen Stellan Skarsgård gör rollen som Schweizergardets (Påvens egen livvakt) högste chef Commander Richter - en roll som tydligen inte fanns i boken - och denna utför han med samma svengelska som vi sett honom få roller för förut. Bäst i gänget är Ewan McGregor som den gamle påvens närmaste man, Patrick McKenna – med den märkliga titeln Camerlengo (”kammarherre”, tjusigt ska det vara). Till de övrigas försvar är det endast denna rollkaraktär som tillåts spela ut, de övriga är ganska hårt hållna och hyfsat ointressanta för handlingen.
Den här recensionen kan låta som en sågning men sanningen är att Änglar och demoner är en medioker actionrulle som skulle kunna vara mycket, mycket bättre. Den förlängda versionen uppehåller dig i drygt 2,5 timmar och märkligt lite hinner den berätta på så lång tid. Precis som Da Vinci-koden bjuder Änglar och demoner dock på väldigt bra bild (MPEG-4 AVC, 2:40:1) och ett utomordentligt ljud (DTS-HD Master Audio 5.1). Hans Zimmer har återanvänt samma musikaliska tema men i en sobrare och mer vemodig version med soloviolin – faktiskt tycker jag att styckena borde byta film med varandra. Extramaterialet är inte riktigt lika kul som i den förra tvådisksutgåvan, men det säger kanske sig själv. Jag hade önskat mer mytologisk info om Illuminati eftersom denna löst sammansatta organisation faktiskt spelar så stor roll för berättelsen, men istället bjuds vi på en ganska fadd dokumentär om hur de spelade in på olika platser samt lite annat. En eloge ska dock Sony ha för sin Movie IQ-funktion som de i denna film använder på ett så förtjänstfullt sätt. När alla filmer utnyttjar denna funktion tror jag att Blu-ray på allvar kan få ett uppsving.
Jag må vara en av få som faktiskt tycker att Da Vinci-koden är snäppet bättre än Änglar och demoner men till mitt försvar kan jag säga att det inte är med mycket. Båda filmerna lider av en tråkig huvudrollsinnehavare och ett överflöd av symboltolkningar som kan döda spänning lika mycket som överflöd av action brukar göra. Huruvida det är böckernas grundmanus eller själva överföringen till duken som orsakar detta är jag tyvärr inte rätt man att fråga.
7/10
Film: 6/10 Bild: 8/10 Ljud: 8/10 Extramaterial: 6/10
Gå till forumtråden för det här inlägget – (2) Posts
Taggar: Änglar och demoner, Ayalet Zurer, Da Vinci-koden, Dan Brown, Ewan McGregor, Hans Zimmer, Illuminati, Movie IQ, Ron Howard, sony, Sony Pictures Home Entertainment, Stellan Skarsgård, Tom Hanks
2009-11-2 klockan 09:21
6/10 på filmen tycker jag var lågt. Tyckte själv att det var en riktigt bra film.
2009-11-3 klockan 11:11
Tur att du inte läste boken innan du såg filmen för det är inte mycket i filmen som stämmer med boken. Dom har bytt ut karaktärer till höger och vänster, och i min mening ska filmen knappt ha en 4/10. Boken är tio ggr bättre.
2009-11-3 klockan 12:27
Smaken är bakad. En del säger 6 och andra säger 4. Ett sifferbetyg är ju bara just det, det viktiga i en recension ligger ju i förklaringen bakom siffrorna. Jag tycker att denna film skulle kunna vara mycket bättre, framförallt i utförandet.