Recension: Anamorph (Blu-ray)
David Fincher trodde knappast att han på egen hand skulle skapa en ny trend bland filmskaparna när han var klar med moderna klassikern Se7en. Helt plötsligt ville alla härma honom med dystra miljöer, groteska mord och besatta seriemördare. Att detta skedde för snart 15 år sedan var tydligen inget regissören/manusförfattaren Henry Miller brydde sig om när han började jobba med Anamorph. Han kanske hoppades på att starta upp trenden igen, eller åtminstone försöka komma i närheten av sina konkurrenter. Fast nu med facit i handen så vet jag att han inte riktigt lyckades med sig uppgift.
Polisen Stan Aubray (Willem Dafoe) har under en lång tid hållit sig borta från fältet efter att för några år sedan löst ett fall med en mycket brutal seriemördare, men nu när det har börjat dyka upp nya lik som starkt påminner om det föregående fallet så känner han sig tvungen att ta sig an det för att se om det hela rör sig om en härmare eller ifall det faktiskt var så att han aldrig lyckades hitta den rätta mördaren.
Subgenren psykologiska thrillers (som oftast handlar om seriemördare) är en lite favorit för mig. Att kunna djupdyka i det riktiga absurda och mörka hos människor är helt enkelt äckligt fascinerande. Därför hade jag ganska stora förväntningar när jag för första gången läste om Anamorph, men det som var allra mest intressant är nog hur dessa mord skulle ske. För ärligt talat, morbid konst låter ju som något enormt passande för denna genre. Tyvärr har inte Henry Miller lyckats komma i närheten av varken psykologin i Se7en eller ytan i The Cell. Istället är Anamorph enbart en förolämpande karbonkopia av allt som tidigare har gjorts. Varken skådespel eller handlingen tar någon sin fart under den relativt korta speltiden, utan hela tiden sitter jag bara och undrar när man ska ut svängarna. Detta gör att Anamorph känns som en enda lång och tröttsam introduktion för något som aldrig blir av.
När det gäller Noble är det verkligen hugget som stucket inom bildkvaliteten. Oftast blir man besviken, men lite då och då visar man att det faktiskt går att leverera något som är bra. Den här gången tillhör tyvärr det förstnämnda. Bortsett från en 1080i-bild upptäcker jag ett antal problem under filmens gång. Allra allvarligast är pixeleringen som sker lite då och då, vilket enbart tyder på en framstressad master alternativt dålig utrustning. Sedan förekommer det också en viss instabilitet samt en hel del persienneffekter. Ljudet är tack och lov snäppet högre, även om inte det heller tar någon riktig fart. Bland extramaterialet hittar vi absolut ingenting, så jag får helt enkelt avsluta med att råda er läsare från att köpa denna utgåva och istället hålla ut för något bättre som kanske kommer senare. Om ni nu ens tycker om filmen ifråga.
3/10
Film: 3/10 Bild: 3/10 Ljud: 6/10 Extramaterial:-
Gå till forumtråden för det här inlägget – (1) Posts
Taggar: Anamorph, Blu-ray, henry miller, noble, peter stormare, scott speedman, willem dafoe
