Toby är i Tokyo just nu och berättar om livet i Japan, med fokus på spel, mat, kulturkrockar, knasigheter och en massa bilder.

Idag: Ett jätteinlägg om bl.a. Akihabara, köplust, hästsashimi och tv-spelsbaren 8 Bit Café.

Sådär, då har man varit i Tokyo i några dagar och det är hög tid att berätta lite om vad som hänt. Tågresan från Kyoto i tisdags gick med Shinkansen-snabbtåget (1100 kr) och tog lite över två timmar. Lägenhetshotellet är hur najst som helst, och rummet har en fantastisk utsikt över staden från 18:e våningen. Just nu sitter jag med en kopp nybryggt aeropress-kaffe och ser ut över staden, klockan åtta på måndagsmorgonen. Staden har vaknat till liv och snart är det dags att ge sig ut på nya äventyr.

Det är skönt att vara tillbaka i världens bästa stad, och nu gäller det alltså att göra allt man väntat på att få göra de senaste två åren. Dagarna har hittills mest gått ut på att traska omkring och kolla i butiker och parker, och de mer turistiga evenemangen har lyst med sin frånvaro. Men det tänkte jag ändra på nästa vecka, då bl.a. besök har inplanerats vid det kejserliga palatset, Tokyo Tower och fiskmarknaden i Tsukiki.

Men under tiden jag har varit i Tokyo så har jag i alla fall lyckats beta av stora delar av Shibuya, med sin  otroliga shopping och sköna smårestauranger längs med stationen, samt Shinjuku (också bra shopping, med många stora varuhus) och kaoset i Harajuku, som är ungt och hippt (med en fin -butik), men med helt sjukt mycket folk på helgen. Det var som att försöka vada genom publiken på en festivalspelning. Det är kul att kolla i butiker, men det är så mycket som händer och så många bild- och ljudintryck att man blir helt matt efter en stund. Allt låter här i Japan. Butiker har korta melodijinglar som går på repeat, personalen ropar irasshaimase (välkommen) jättehögt så fort en kund kommer i närheten, övergångsstället blippar, hissen bloppar, sushirullbanden trudeluttar, dörrar plinkar och skyltar fanfarar. Det är inga tvivel om att det här är landet där spelen växt fram. Det enda som inte låter är mobiltelefoner (har inte hört en enda ringsignal), folk som inte jobbar i butik och biltutor – jag har hört två bilar tuta på hela resan, och då bor jag ändå i en av världens mest trafikerade stadsdelar just nu.

Jag var i Akihabara i torsdags och tillbringade 9 timmar med att kolla in diverse spelbutiker, bl.a. favoriterna Trader och Super Potato. Det var givetvis hur skönt som helst att vara där igen, men i år så fanns inte samma köplust som tidigare. Jag hittade inte lika mycket att köpa som för två år sedan, vilket nog berodde på utbudet, men nu så dök det upp en ny fråga som jag inte ställt tidigare, nämligen “vad ska jag med den här till?”. Hutlöst, jag vet, men när man håller i en uppstoppad kudde på 40×40 cm formad som ett frågeteckenblock från Super Mario så blir det svårt att komma på ett bra svar. Så förutom några Persona 4-tvättlappar (svar: ehh, kan ha dem till att rengöra mjölkmunstycket på min espressomaskin) och några limited edition-spel till DS (svar: ehh… begränsad utgåva) så blev det inte så mycket annat. Hittade en bärbar Nintendo 8-bitars-klon som kan spela gamla originalspel, och jag är rätt sugen på att köpa en sån. Det finns rätt många billiga begagnade spel att köpa till den, men vi får se hur det går med bagagemängden, då jag redan är uppe i mina 20 kilo. Kläder väger, serni. Nåväl, det lär bli minst ett återbesök till den elektriska staden, så det finns gott om möjligheter att stå i valet och kvalet framöver.

På matfronten så har den stora behållningen varit desserter för min del, särskilt efter att jag hittade den amerikanska Krispy Kreme runt hörnet. Deras munkar är minst sagt fenomenala och smakar typ som sockrade moln, och trots att det ständigt är kö där så står de alltid och delar ut gratismunkar till de köande, vilket nog är det mumsigaste och trevligaste PR-tricket jag varit med om. Äpple och kanel-varianten var farligt god. Tokyo har dessutom bjudit på mer koreansk barbeque, tasty tasty hästsashimi, oodles of noodles, en ostfylld fläskburgare på McDonalds (McSchweinkäse!) och bläckfisk i alla dess former – friterad, torkad, grillad och stekt. Tur att man inte behöver betala för sin kroppsliga övervikt på hemresan i alla fall.

Roligast hittills var nog baren 8 Bit Café som ligger inhyst på femte våningen i en annars helt anonym byggnad i Shinjuku. Lokalen är liten och rökig, men ur högtalarna hörs tv-spelsmusik och de har en NES, en SNES och en PS2 med tillhörande spel som man kan lira på. Personalen är ruskigt trevlig och drinkarna är riktigt goda. Det finns en till spelbar runt hörnet (16 shots) som också ska föräras med ett besök nu i veckan, men det blir eventuellt ett återbesök hit.

Nej, nu är kaffet urdrucket och det är hög tid att dra på sig kläderna och ge sig ut på stadens gator som en vanlig man. Vi hörs om en stund.

Taggar: 8 Bit Café, Akihabara, hästsashimi, japan, Japan 2009, Krispy Kreme, persona 4, Super Potato, Tokyo, Trader

Relaterade inlägg:

• Toby i Tokyo: Odaiba, Golden Gai och sovande japaner
• Toby i Tokyo: Tusenkronorssushi, världens bästa toaletter och slutet på semestern
• Toby i Tokyo: Bland tempel, paraplyn och arkadhallar
• Toby i Tokyo: En helikoptertur, gyoza och syre på burk
• Toby i Japan: Osaka & Kobe

Det här inlägget skrevs av Toby Lee den 2009-04-27 (en Monday) klockan 0:30 och kategoriserades under Japan 2009. Du kan läsa svar på det här inlägget via RSS 2.0-matningen. Både kommentarer och pingar är avaktiverade.