Alla älskar trophies. Nästan iallafall. Och den finaste trophyn som finns är av guldvalör. Va? säger du. Det är väl platina som är finast!? Mja, jo – men inte egentligen eftersom den inte kräver någon motprestation; en platina får du genom att ha klarat alla andra trophies – alltså ett gratisding som följer direkt på ett annat ding. En guldtrophy får du däremot för att ha utfört något som verkligen är svårt. Eller? Misstänker starkt att inte alla håller med.

Vi vänder på det. Vad bör en guldtrophy bestå av? När känner du äkta tillfredsställelse av att bli belönad med ett vackert guldpling? Är det efter att:

• ha spelat igenom spelet på svårighetsnivå hard?
• ha kämpat dig igenom otaliga timmar i onlineläget?
• ha utfört ett mirakulöst stordåd du knappt visste gick att göra och som gömde sig bakom ???
• ha samlat ihop 100 procent av något dumt samlarobjekt du egentligen tyckte var skittråkigt att samla på?
• eller none of the above?

Jag vet vad jag känner. Jag känner absolut ingenting om trophyn inte är av guldkaliber. Dels därför att jag sällan hinner spela ett spel så länge att jag verkligen blir bra på det – men också därför att guld är den enda trophy jag tycker är värd något. Under ett typiskt spels första femton minuter får man i genomsnitt tre till fem bronstrophies bara genom att trycka på start och kolla på introt. Det var kul i början, men inte längre. Snarare börjar jag vrida på mig när bronsskräpet ramlar in och undrar hur min redan usla ratio ser ut, alltså medelpoängen per trophy. De flesta bronstrophies som plingar till kollar jag inte ens efter i listan varför jag fick.

Uppiggande var det därför när jag startade Frogger Returns (5/10) som recenserades här på PS3bloggen i torsdags. Fyra trophies; ett silver och tre guld – för att du klarar respektive bana i arkadläget. Briljant, enkelt och det känns verkligen som en belöning för väl utfört arbete. Terminator Salvation (5/10) gör likadant med sina tolv guldtrophies, men i ett fullängdsspel känns det inte lika rätt. Endast guldtropies i all ära, men att stoppa in lite dolda troféer som inte nödvändigtvis ges för att en klara en obligatorisk nivå tycker jag ger en bra balans i trophyjagandet. Ta till exempel guldtrophyn i Buzz! Quiz TV (7/10) för tre rätta svar i rad under en halv sekund; där kan vi tala om ett välklingande ding.

Kort sagt; detta skulle jag vilja se:

• Fler spel med endast eller övervägande antal guldtrophies.
• Några av dessa ska vara dolda och får genom att utföra något mycket svårt, men som inte nödvändigtvis måste göras. Platina ska alltså inte ges enbart för att man spelat igenom ett fullängdsspel.
• En guldtrophy bör ges för att klara spelet på Normal och Hard eller liknande. En slags “standardtrophy”.
• Ingen trophy borde ges för onlinespel som endast går ut på att lägga ner enorma mängder tid.
• Ingen trophy för att samla en miljon fjädrar, mynt, äpplen eller annat skräp. Låt belöningen för sådant komma i spelet istället i form av bättre grejer och liknande.
• Belöna skill, skill, skill – inte grind, grind, grind.

Vad tycker du borde resultera i en guldtrophy?

Läs det ursprungliga blogginlägget

Markus Hellner har precis fått en guldtrohy i OS och det på ett sätt som nästan passar in här:

Han minskar sina egna chanser genom att köra för att öka sin lagkompis möjligheter till att vinna.

När sen tillfället att vinna själv dyker upp, så tar han självklart vara på det.

Teamwork! Mer sånt borde gynnas, tex ett visst antal assists i MW2.

Vet inte vad jag snackar om, är i extas efter ett helt sjukt skidlopp i os som gav Sverigen ett guld och ett brons…..

Norge suger i skidor!!!!!

- Online-trofeer borde skippas. Iallafall om vi kollar på vissa troféer KZ2 (bli rankad etta i en vecka?) och Bioshock 2 ( level 40? Seriöst? ) har. 

- Visst samlande är lite för banalt ibland – Prototype är ett lysande exempel på FÖR MYCKET skit i världen att samla. 

- Trofeer som kräver att man klarar spelet på svåraste svårighetsgraden, för att sedan låsa upp en svårare svårighetsgrad och därmed nita de sista trofeerna. 

 
Fast den där sistnämnda är det nog bara jag som har svårt med. Jag spelar (nästan) alltid spel första gången på 'normal', eller vad nu defaultsvårighetsgrad är – då jag första (enda, om det är ett uselt spel) primärt är ute efter storyn. Och för att jag känner mig väl tillräckligt bra för att veta att om spelet blir omotiverat svårt/jag kör fast/blir sur lägger ner spelet. ;) 

Och – för att vända på mynten – är inte tvångsmässigt genomspelande av spelet på multipla svårighetsgrader mer 'Grind' än 'Skill', egentligen? ;) 

frktjs said:

En av de större tråkigheterna med trophies är annars just hur olika svåra de är. Och då menar jag en viss valör mot samma valör, men i ett annat spel. Finns ganska gott om exempel på guldtrophies i vissa spel, (detuned t ex), som mer eller mindre ges bort gratis, medans i vissa spel får man kämpa/grinda som sjutton för att få en endaste liten bronstrophy. Någon form av standardisering vore faktiskt på sin plats.

Jag förstår precis vad du menar. Jämför AC2 med Wipeout. 

Eller – ett spel jag nyligen införskaffade: Star Ocean: Last Hope.
En brons-trofe däri är “Advanced Battler (Bronze) Obtain 75% of all battle trophies.” – det finns 9 spelbara karaktärer, varje karaktär har 100 olika battle trophies att samla. Dvs, samla 675 av dessa för att få en … brons-trophy? ( Visst, du får en silver vid 90% och ytterligare en silver vid 100%. ( Och battle trophies  får man så av att lyckas med olika saker i strid – från så enkla saker som 'döda någon med en special attack' – eller 'gör exakt 55,555 i skada'. )

Hej grind-fest.