På pappret: Zombieslakt i kubik för en till fyra spelare i bästa Left 4 Dead-stil.
I verkligheten: Ett evigt zombieslaktande som gör sig bäst i flerspelarläge men blir tröttsamt efter ett par timmar i solospel.
Pris: 90 kr på PlayStation Store – ute nu!

Efter bara ett par minuter Zombie Apocalypse från Nihilistic Software känner jag igen mig. Detta är en variant av de gamla skjut-och-varva-banor-men-dö-ändå-till-slut-spel det fanns drösvis av till C64 och Amiga – och som jag älskade så mycket. Tillsammans med en kompis är det ett underbart tidsfördriv eftersom det rutinmässiga skjutandet och täckandet av varandras ryggar inte kräver någon större intelligens utan öppnar upp för andra socialiceringsformer samtidigt; som att prata om vad som hänt i veckan eller bara dricka öl. Tv-spel behöver inte vara sysselsättning för ensamvargar.

I Zombie Apocalypse iklär du dig rollen som en av fyra typiska karaktärer i en zombierulle – bittra, besvikna och egentligen ganska trötta på livet förvandlas de istället till livets stora försvarare när de inser vad andra sidan har att erbjuda. Tyvärr måste jag erkänna att jag inte direkt märker någon spelmässig skillnad mellan de olika karaktärerna, vilket måste anses vara en miss. En del av charmen med denna typ av spel är att lära sig utnyttja varje figurs styrkor och svagheter, istället handlar det här bara om olika one-liners och segerdans mot slutet av varje avklarad bana. En kille heter dock Jimmy, vilket var lite tufft.

Själva spelet ses snett uppifrån och utan att det riktigt förklaras varför så attackeras du omgående av zombier som väller upp ur marken, från sidorna eller ur byggnader. Till ditt förfogande har du en bössa som tillfälligt kan uppgraderas med power-ups samt givetvis en motorsåg för mer handgriplig action. Vänsterspaken styr du med och högerspaken riktar och skjuter bössan. I närstrid kan du välja att istället såga sönder dina odöda motståndare och efterhand som du plockar poäng växer en multiplikator som inte nollställs förrän du själv förlorar ett liv, uppäten av hundratals ruttnande tänder. Då och då blir du oförsiktig eller överrumplad och zombier får tag i dig, då gäller det att snabbt komma loss genom att rycka i vänsterspak, alternativt skaka på kontrollern. Så fortsätter det, bana efter bana – och det är lika skoj som det var att spela på C64 för 20 år sen. Åtminstone om du inte är ensam – då blir harvandet lite halvtrist efter några timmar.

För det är först när du spelar med en eller flera vänner som du kan hoppas nå hela vägen fram genom de 55 banor Zombie Apocalypse totalt består av. Det finns lite hjälpmedel; tunnor att spränga, nallebjörnar som fungerar som avledningsmanöver och delar av omgivningen som är minst sagt ohälsosamma för de odöda – i övrigt är det ett eller flera extra gevär som gör skillnaden. Zombie Apocalypse har både lokalt och online flerspelarläge på upp till fyra spelare och det är just detta faktum som gör att spelet blir så bra.

Själva spelmekaniken är exakt samma som i enspelarläget, du har bara större chans att överleva. Tyvärr består de 55 banorna enbart av 8 olika omgivningar, varför en känsla av varvning snabbt infinner sig. Men som sig bör bjuds det löpande på nya zombietyper och vapen för din karaktär. Vad sägs om byggarbetarzombier vars grepp du inte kan ta dig ur? Eller gamla kärringzombier som kastar köksknivar med dödlig precision? Bland vapnen kan nämnas hagelbrakare, dynamit, automatvapen och annat självklart.

Sammanfattningsvis så fungerar ett evigt, nästan mekaniskt, zombiehackande bättre än vad jag först trodde. Det är skönt att veta att arkadspelsmänniskan i mig inte tynat bort trots att han ständigt matas med dagens mastiga äventyr, tänkta att förtrolla mig med visuella och audiella karameller. Det är bra med stora äventyrsspel men ibland vill man bara kötta loss tillsammans med en vän. Inga frågor och inga förklaringar behövs; här är handkontrollen. Och här är en pilsner - ”vad gjorde du i helgen, förresten?”

7/10

Läs det ursprungliga blogginlägget