De japanska rollspelen gör verkligen sina röster hörda så här i början på året hos oss i väst. För inte så länge sen spelade Toby igenom hela Final Fantasy XIII (8/10), och under ungefär samma tidsperiod har jag, som lite mer nybörjare på det här med japanska rollspel försökt sätta mig in i White Knight Chronicles fördelar och nackdelar.

Till och börja med måste du givetvis skapa dig en karaktär som du nu ska guida fram igenom de x antal tiotal timmar det tar från spelets början till slut. Karaktärsbyggandet är en kraftfull upplevelse, och även om jag tyckte att jag hastade mig igenom det, så tog det nog ändå runt 15 minuter innan jag var helt nöjd. Den japanska stilen med de spretiga frisyrerna, de stora ögonen och karaktäristiska ansiktsuttrycket är väl representerat, men då det mesta är rätt så lätt att anpassa kan du i princip se ut hur du vill. Längd och vikt är lätt att hålla reda på, och då jag ofta designar figurer som ser ut som mig själv (inte som Jimmy som oftast spelar kvinnliga karaktärer), så får jag tillslut till en lagom filur med rätt kroppsmått. Jag har till exempel mycket svårt för spel där man tycker man har lyckats bra med sitt utseende och sen när man ser resultat i spelet, då är man en fet dvärg med smått feminina drag…

Det lustiga med hela begynnelsen av spelet är att trots att du skapar en karaktär och väljer utseende och namn så är detta inte den primära karaktären i spelet. Bara ett par minuter in i historien så träffar du Leonard, en springpojke i den lokala vinaffären och ert första uppdrag blir att skaffa vin till den stora fest som ska hållas samma kväll. Det är sedan Leonard allt kretsar kring, du följer mest med som en bifigur. Jag kan tycka att det både är trevligt med en skapad karaktär samtidigt som det är väldigt konstigt och troligtvis rätt så ovanligt att du sedan inte är huvudpersonen i spelet.

Hur är själva spelupplevelsen då? Jag har i alla tider haft evinnerligt svår för så kallade omgångsbaserade spel där man bestämmer sig för vad man ska göra och när man sedan utfört det så är det motståndarnas tur medan jag står helt förstummad och bara tittat på medan jag får en yxa i huvudet. Stridssystemet i WKC är lite bättre, då du i början litar på ditt svärd som du kan utdela hugg med, men måste sedan vänta en stund innan det är tillgängligt igen. Längre in i spelet kan du kombinera ihop olika stridstekniker till en lång kombination och kan på detta sättet lättare kämpa ner fiender utan att de får chansen att attackera medan ditt vapen laddas upp till stridsskick på nytt.

Huvudhistorien tar en liten stund att komma in i, och för att lyckas bäst gäller det att utrusta dina kämpar väl. Förutom att sätta ihop ett helt lag med slagskämpar, (de AI-styrda spelarna imponerar hyfsat stort på mig, det är alltid jag själv som leder oss in i slagen, men så fort jag börjar attackera någon har jag en bra uppbackning – både när det gäller medicinkraft och vapenkraft), så gäller det också att samla material för att förbättra mina vapen under uppdragen. Själva samlandet och förberedandet mellan alla strider är en av de grejer jag gillar med denna genre. Att bara gå från punkt A till B är till för enklare spel, men att gå från A till C för att plocka upp D, hänga lite utanför E, för att samla G, och slutligen ha råd att köpa/uppgradera till K innan jag beger mig till B, det är vad det ska handla om. Snackar vi grafik och ljud så ser inte White Knight Chronicles alls lika storlaget ut som t.ex. Final Fantasy XIII. Grafiken är helt ok, men absolut inte mer. Det snurrar dock på bra och du möter redan en halvtimme in i spelet en del stora fiender som täcker hela skärmen. Ljudet är däremot en mer angenäm upplevelse, med ett finfint soundtrack som passar utmärkt till de öppna landskapen utanför byarna.

Onlinespelandet utnyttjar din skapade karaktär lite bättre än huvudspelet. Under tiden som du spelar offline låser du upp olika sidouppdrag som endast kan spelas online tillsammans med andra. Dock är det inte så lätt som att bara börja spela med en gång. Precis som fallet är med upplåsta rustningar och vapen måste du köpa dina sidouppdrag i en speciell affär. Du behöver även ha en passande nivå på din karaktär, tillräckligt med pengar, samt en tillräckligt bra onlinenivå. Denna onlinenivå baserar sig på vad du gjort tidigare när du samlats ihop med vilt främmande människor för att utforska platser och spöa upp fiender.

Uppdragsdelen skiljer sig inte särskilt mycket från vad jag tidigare sett i rollspel, men Level 5 har också lagt in funktionen för att bygga din egen stad. När du väl fått ordning på editorn så kan andra spelare komma till din stad och handla i affärerna eller utföra uppdrag tillsammans med dig. Precis som du behöver samla material för att uppgradera dina vapen så behöver du givetvis grundmaterial till din stad. Stenar, kvistar, kopparplåtar tillhör samlarmaterialet när det gäller urbaniseringen, och till detta krävs givetvis rätt hantverkare.

Dessa är utspridda lite var stans i spelet, och det lönar sig att leta reda på de bästa. Alla ni som har bostadsrätt eller villa vet att man oftast får vad man betalar för. Onlinespelandet är otroligt beroendeframkallande, och trots att det är en frivillig del av spelet rekommenderar jag att i alla fall att du testar det i några timmar.

Sammanfattningsvis så är White Knight Chronicles: International Edition ett bra tidsfördriv. Huvudhistorien är helt okej, men lämnar kanske inte några bestående intryck. Som vanligt är det många och långa mellansekvenser där jag tycker att dubbningen ibland liknar något som sänds på tysk tv. Den största behållningen fås av onlinedelen, som är otroligt kul, med stadsbyggandet som kronan på verket som involverar spelarna att göra mer än att bara samlas och utföra uppdrag.

Japanska rollspel är inte för alla, men skulle ändå säga att detta är ett spel för de flesta.

7/10

Läs det ursprungliga blogginlägget

Jag är ganska nyfiken på spelet Apekatt och skulle vilja att testa co-op:a med någon. Verkar ju som sagt vara ett mer tradionellt JRPG än FFXIII är. Dessvärre vet jag inte om jag har tid nog för det.. Varför ska 2010 vara ett så bra spelår..? :/