Uncharted: Drake’s Fortune (9/10) var 2007 års bästa spel enligt er läsare, och ända sedan jag spelade klart det första spelet i Naughty Dogs nya spelserie så har jag sett fram emot att få spela tvåan. Hela Uncharted 2: Among Thieves avklarades under en intensiv spelhelg för en vecka sedan, och nu får vi äntligen publicera vår recension av vad som är ett av 2009 års absolut mest efterlängtade spel.
Spelet börjar otroligt dramatiskt, med en tutorial-del som snabbt och effektivt lär ut de grundläggande kontrollerna i spelet, och sedan bär det av i ett smått fantastiskt äventyr som pågår i runt elva timmar. Precis som i det första spelet så ligger fokus fortfarande på eldstrider, närkamper, plattformshoppande, problemlösning och alla möjliga och omöjliga matinéklichéer man kan tänka sig. Resan tar sin början när Drake uppvaktas av två gamla kumpaner i hopp om att få med honom på lite skattletande. Och redan under denna sekvens så märker man hur mycket möda som lagts ned på allt i spelet, och Uncharted 2: Among Thieves är utan tvekan det snyggaste spelet som hittills släppts till PlayStation 3. Det går inte att värja sig för de levande ansiktena, de färgstarka miljöerna, detaljrikedomen och de skarpa texturerna. Färgpaletten skiftar dessutom under resans gång, och vi bjuds på gröna lummiga skogspartier, solvarma städer och iskalla snölandskap, och alla utnyttjar grafikmotorn på sitt eget lilla vis.
Allra snyggast är det i ismiljöerna, och Naughty Dog har verkligen bemästrat färgen blå och hur snöns fysiska egenskaper, med enastående resultat. Det både ser och känns bra att pulsa genom snön och se fotspåren bakom sig, och det är denna autenticitet som genomsyrar hela spelet. Trots att man inte behöver installera något innehåll på hårddisken så märks endast inläsningstiderna när spelet väl startas, för under själva spelomgången så buffras de in under mellansekvenserna. Det skapar en enda lång sömlös upplevelse där spelets egna tempo hela tiden driver på berättelsen och inte lämnar någon möjlighet för spelaren att hinna tänka på annat, vilket leder till att man hela tiden hänger med på resan och aldrig spelar slentrianmässigt.
Men det absolut mest uppslukande i spelet är samspelet mellan Drake och de birollsinnehavare som dyker upp titt som tätt. Utöver att dialogen i Uncharted 2 tillhör det bästa jag varit med om i ett spel så rör sig karaktärerna som riktiga människor. Ansiktsuttryck, små kroppsrörelser, tyngden och dynamiken är klart imponerande, och tack vare att mellansekvenserna smart nog bara är snäppet snyggare än själva spelet så smälter dessa sekvenser ihop på ett trovärdigt sätt. När man sedan får ta över kontrollerna så är inte steget långt därifrån, och smidigheten i Drakes rörelser ökar närvarokänslan i spelet, med välanimerade rörelser för såväl gång och språngmarscher till klättringsavsnitten. Här briljerar spelet med sina rörelsescheman, och som inbiten bouldrare kan man inte bli annat än imponerad när man spelar som världens bästa utövare av sporten. Chris Sharma kan slänga sig i väggen, för Drake tröttnar aldrig på att traversera bergsväggar, mantla sig upp för isflak och göra dynamiska hopp mellan fönstren i halvtrasiga tegelhus.
Just plattformshoppandet utgör en stor del av Uncharted 2, och oavsett om man befinner sig i renodlade terrängmanövreringsavsnitt eller tunga eldstrider så gäller det att ta sig fram genom miljöerna, ta skydd bakom hinder och slänga sig mellan avsatser. Vid hopp och fall så kan spelet vara lite väl förlåtande, då det kompenseras för fatala misstag till den milda grad att man ibland känner sig lite omyndigförklarad i de fall man faktiskt vill falla nedåt. Det kompenseras dock tack vare att det förekommer gott om variation i dessa delar, och så fort man börjar tro att man vet vad man ska göra härnäst så ändrar spelet om mindre detaljer, t.ex. att pelaren man klättrar uppför knäcks eller golvet rasar in. Småsaker som dessa bygger både upp atmosfären och kastar handlingen framåt. Naughty Dog har dessutom varit trogna sina rötter och lagt in några flyktscener som är väldigt inspirerade av det första Crash Bandicoot-spelet. Som tur är så fungerar även dessa bra, då flykterna innehåller pulshöjande actionelement.
Äventyrsfokuset och plattformsdelarna till trots så handlar Uncharted-spelen ändå väldigt mycket om action, och här påminner spelet mycket om föregångaren, med skillnaden att en del saker har finslipats. Fienderna är mer utspridda och agerar lite mer samordnat, medan man själv enklare kan ta betäckning och skjuta runt hörn. Väljer man att göra framrusningar så kan man även skjuta utan att sikta, även om det är något som passar bättre för vapen med stor spridning på salvorna. Det finns en uppsjö av olika vapen, och man kan alltid bära med sig ett enhandsvapen och ett tvåhandsdito. Det finns ofta rätt gott om ammunition, i alla fall på den normala svårighetsnivån. Ett tips är dock att spela på nivån Svår redan från början om man är ute efter en större utmaning, då det får spelet att räcka längre och även låser upp nästa svårighetsgrad efter att äventyret avklarats, något som inte sker om man spelar på normal svårighetsnivå eller lägre.
Närstridsrörelserna är få till antalet men med liknande slowmotion-effekter som de i ettan, med lättfattliga kontringar och pareringar. Lite mer djup i knytnävsstriderna hade dock uppskattats, särskilt då det finns en hel del sätt att slå ut fiender genom att smyga sig på dem. Att kunna smyga sig på fienderna och knocka dem utan att upptäckas fungerar dessutom imponerande bra, och kommer väl till pass när man tröttnat på de evinnerliga eldstriderna. I de fallen sådant går att ordna så bidrar det till välbehövlig variation, för ibland kan striderna bli lite väl många. Som tur är så innehåller spelet en varierande mängd fiender, samt intressanta minibossar (med tillhörande slutboss) som känns som tagna ur Indiana Jones-filmerna.
Och som väntat så är det denna filmkänsla som går som en röd tråd genom hela spelet, med en handling som går från vanligt gnabb och småförräderier till en smått övernaturlig saga runt världens alla hörn. Vi bjuds på flashbacks, långväga resor, uråldriga legender, intriger och dramatiska mellansekvenser samt actionavsnitt som inte behöver förlita sig på billiga knapptryckningar för att driva handlingen vidare. Här får man vid flera tillfällen själv kämpa för att klara vissa hopp, och spelet fyller mest bara på med mindre filmklipp då och då. Jag hade dock kunnat klara mig utan alla hopp som nästan misslyckas, och där någon måste fånga den andre med en hand. Det var kul första gången, men runt det femte tillfället så började det kännas lite tjatigt.
Även pusselelementen lyser med sin frånvaro, i alla fall under spelets början. Och de pussel som finns är inte heller särskilt svåra att lösa, vilket förmodligen var ett medvetet val. Synd är det ändå, då det alltid är kul att titta i Drakes anteckningsbok och se diverse kommentarer, skisser och andra smådetaljer. Än en gång så återkommer jag till dessa detaljer, men det finns så många av dem överallt att man nästan blir överrumplad av dem, som de helt makalöst snygga dynamiska bakgrundsmiljöerna under tågbanan. Och bara det milda faktum att det finns en unik animation och fyra olika ljudklipp för när man luktar en jak i baken skvallrar om att det har lagts ned mycket möda på att locka in spelaren.
Testet av flerspelarläget pågår just nu för fullt, med den öppna betan som precis satt igång. Tiomannastriderna är lite roligare när man har kört enspelarläget och bemästrat kontrollerna, men det blir ändå lite rörigt i dödsmatcherna. Efter att ha spelat sig genom enspelarkampanjen så känner man även igen sig under flerspelarsessionerna, då banorna är väldigt snarlika. Roligare är det dock i de mer unika lägena, som samarbetsuppdragen, men det krävs ju även att man spelar samspelt med en vän för att det ska fungera, något som inte varit möjligt innan spelet har släppts. Men jag kan helt klart se att vi har Uncharted 2: Among Thieves som ett av spelen under våra spelkvällar någon gång framöver. Fast jag skulle inte bli förvånad om servrarna gapar tomma under de första dygnen när alla förlorar sig helt i höstens roligaste och mest välgjorda äventyrsspel till PlayStation 3. Jag behöver inte vänta på att filmversionen av Uncharted ska släppas på bio, för frågar mig mig så har den redan anlänt till mitt vardagsrum.
10/10
Läs det ursprungliga blogginlägget
This forum is currently locked – access is read only
Login
Search 
Forums
Topic RSS 
