Ända sedan jag var liten så har jag gillat The Beatles. Jag minns att jag som tioåring lyssnade på mina föräldrars exemplar av Magical Mystery Tour på vinyl, och förundrades över texten i I am the Walrus, en låt som varit min karaokelåt of choice så fort det har funnits tillfälle för sådant. Det är därför ingen hemlighet att jag har sett fram emot The Beatles: Rock Band en längre tid, och efter många timmars sjungande, gitarrspelande och trumslagande så är det äntligen dags för en recension.

Att själva spelet faktiskt blev till är en fin berättelse i sig, och är ni intresserade av den så rekommenderar jag artikeln i Wired från i somras. Nedan följer den obligatoriska beskrivningen av hur det går till att spela The Beatles: Rock Band. Upp till sex spelare kan delta samtidigt, och instrumentvalen består av mikrofon (tre stämmor samtidigt), trummor, basgitarr eller vanlig gitarr, som består av fysiska plastinstrument som man spelar på. Man väljer en av låtarna, och när den spelas upp så åker symboler ned för skärmen på olika platser, beroende på vilka noter som spelas och vilket instrument man använder. Om noten för gitarren visas så trycker man på motsvarande knapp, samtidigt som man drar upp eller ned på plektrumknappen. Sångarna får sjunga låttexten på ett sätt som liknar det i SingStar och följa tonhöjd och liknande, medan trummisen slår på motsvarande platta på sitt set. Om alla sköter sig så låter det precis som originalet, medan ett dåligt framträdande leder till att man åker ut rätt fort.

Som ni kan se av standardtexten ovan så skiljer sig spelet lite från föregående versioner, då man nu kan ha upp till tre sångare samtidigt. Jag antar att tanken är att två av bandmedlemmarna ska sjunga, men under fester så fungerar det bättre att låta flera spelare delta i stället, och fördelen för själva gruppen är att det bara är den bästa tonen som räknas. Antingen så kan man spela så att alla sjunger likadant, eller så kan man köra  flerstämmigt.

Kampanjläget går ut på att man spelar sig fram genom The Beatles karriär, med start i Liverpools klubbscen och vidare ut i världen och sedan tillbaka till studion. Därefter väntar den beryktade sista takspelning. Totalt sett så finns det 45 låtar i spelet (låtlistan visas längst ned i recensionen), och flera av skivorna ska släppas i hämtbar form. Frågan är dock när, då det ännu inte skett en knapp månad efter spelets premiär. Bland låtarna hittar vi flera av bandets stora hits, men det finns några mindre självklara låtar i stället för några klassiker, något som med största sannolikhet har att göra med att man måste spara lite tungviktare till senare. Vi får alltså lite poplåtar, en del psykedeliska klassiker och så lite mer monotona skapelser, och om sanningen ska fram så är slutet av spelet präglat av rätt dåliga låtar (tänka sig att Laibachs cover av Dig a pony är så mycket bättre än originalet).¨’

Mellansekvenserna mellan de olika erorna målas upp med vackra collage från bandets historia, och det är sådan detaljrikedom som genomsyrar hela spelet, med foton och ljudklipp som låses upp genom att man gör bra ifrån sig under spelets gång. Det är kanske inte sådär jättespännande saker, och faktum är att de 45 låtarna kan spelas igenom på några timmar.

Det finns en uppsjö av onlinelägen så att man kan spela med och mot folk över nätet, och det fungerar bra – minst lika bra som i Rock Band 2. Men det är ändå med vänner som detta spel ska upplevas. Det går även att bara spela med SingStar-mikrofonerna, och då förvandlas spelet till en karaokefest som skiljer sig en del från SingStar-spelen. Det blir dock lite fattigt till slut, och man ska helst köra med alla instrument för att få ut så mycket som möjligt.

Eftersom det inte går att importera andra Rock Band-låtar så är man alltså begränsad till dem så länge. Som tur är så är alla låtarna numera tillgängliga från början om man bara vill köra loss (något jag efterfrågat länge nu), samt att “No Fail”-funktionen som förhindrar att man kan misslyckas i en låt numera är aktiverad automatiskt för spelare som väljer svårighetsgraden “Easy”. Det lär visserligen inte vara några större problem under en längre tid att klara detta ändå, med tanke på att spelet är det enklaste musikspelet på marknaden just nu. Men det spelar ingen roll, då taket är högt och det bara är trevligt att klara lite låtar på “Hard”. Det lär dock behövas lite träning när man beger sig online, men så länge man bara är ute efter att ha kul med återupplivandet av några riktiga klassiker så går det inte att misslyckas.

9/10

Listan ser ni nedan med låtarna från respektive album (albumen kursiva och understrukna):

Please Please Me (1963)

• I Saw Her Standing There
• Boys
• Do You Want To Know A Secret
• Twist and Shout

With the Beatles (1963)

• I Wanna Be Your Man

A Hard Day’s Night (1964)

• A Hard Day’s Night
• Can’t Buy Me Love

Beatles For Sale (1964)

• Eight Days a Week

Help! (1965)

• Ticket To Ride

Rubber Soul (1965)

• Drive My Car
• I’m Looking Through You
• If I Needed Someone

Revolver (1966)

• Taxman
• Yellow Submarine
• And Your Bird Can Sing

Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band (1967)

• Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band/With a Little Help From My Friends
• Lucy In The Sky With Diamonds
• Getting Better
• Good Morning Good Morning

Magical Mystery Tour (1967)

• I Am The Walrus
• Hello Goodbye

The Beatles (White Album) (1968)

• Dear Prudence
• Back In the U.S.S.R.
• While My Guitar Gently Weeps
• Birthday
• Helter Skelter

Yellow Submarine (1969)

• Hey Bulldog

Abbey Road (1969)

• Come Together
• Something
• Octopus’s Garden
• I Want You (She’s So Heavy)
• Here Comes the Sun

Let It Be (1970)

• Dig a Pony
• I Me Mine
• I Got a Feeling
• Get Back

Love (2006)

• Within You Without You/ Tomorrow Never Knows

Singlar

• I Want To Hold Your Hand
• I Feel Fine
• Day Tripper
• Paperback Writer
• Revolution
• Don’t Let Me Down

Läs det ursprungliga blogginlägget