På pappret: Stillsamt pusselspel där kulor och lådor står för underhållningen
I verkligheten: Roligt tidsfördriv man bara vill spela mer av, och där utmaningen att få guldmedaljer på “time trial” får mig otroligt frustrerad
Pris: 70 kr på PlayStation Store – ute nu!

Det är svenska utvecklarna Atomic Elbow (härligt namn!) som ligger bakom denna moderna variant av det gamla labyrintspelet i trä man spelade när man var liten. Istället för att med två rattar styra underlaget i två dimensioner så styr du nu din stålkula förbi lådor, hinder, skarpa kurvor och avgrundsdjupa stup.

Detta är inte det enda labyrintspelet genom tiderna då vi minns klassiker som Kula World, Marble Madness och Ballance. Spelet har dock en intressant historia. Redan 2005 vann spelet, då under namnet CrazyBall “bästa PC-spel” under Swedish Game Awards. Dock skulle det dröja två år innan det nådde marknaden, då till de flesta spelmaskiner förutom PS3. Efter ytterligare 2 år dök det då äntligen upp på PlayStation Network och här kommer recensionen.

I egenskap av en kula ska du under fem olika nivåer ta dig från punkt A till punkt B. Varje nivå är uppdelad i mindre banor, och nivåerna har de fantasirika namnen Lavaworld, Skyworld, Airworld, Caveworld och Iceworld. Nivåerna består av plattformar som svävar i luften fristående, och din största fasa är att ramla ner från banan och falla ner. Till och börja med handlar de uteslutande om att försöka ta sig förbi skarpa kurvor och illa placerade lådor som ligger och dräller överallt, medan ju längre in i spelet du kommer, så blir de pussel du stöter på mer komplexa.

För att skapa än ännu större utmaning kommer du kunna transformera din kula till exempelvis en stålkula som är betydligt tyngre och mer svårstyrd eller en luftboll som har precis de motsatta egenskaperna. Du kan välja hur du vill attackera de olika banorna, om du till den sköna musikens stilla dunk bara vill koppla av och lösa utmaningarna i egen takt. Eller om du vill plocka fram tidtagaruret och ser hur snabbt du kan klara av de olika banorna. Vid de senare alternativet belönas du med guld-, silver- eller brons-medalj beroende på hur din tid stod sig mot referenstiden på banan.

Spelet är till en början inte särskilt utmanande om man bara ser till att klara av banorna, däremot om man småsneglar på klockan samtidigt så har i alla fall jag riktigt stora problem med att göra som de svenska skidherrarna i OS och ta en guldmedalj. Ju längre spelet går och ju fler olika bolltyper du kan förvandla din kula till desto större blir utmaningen. I slutet av spelet har jag fullt sjå med att klura ut hur man går i mål, och struntar helt enkelt i tidtagningen. Här handlar det om att ta sig framåt, hur snabbt det går spelar ingen roll. Det blir aldrig för svårt, utan bara så där lagom så att man fortfarande tycker att det är underhållande och ger en rejäl utmaning.

Fysiken är utmärkt, saker rör sig och reagerar på varandra precis som du förväntar dig att de gör. Den enda lilla nackdelen är nog den rätt så dåliga kameran. Du har tre lägen att välja på, och jag är inte riktigt nöjd med någon av dem. Auto som själv väljer bästa vinkel. Manuell där du styr vilken vinkel som passar best, och sen är det följ-läget som gör att kameran hela tiden ligger bakom din kula, dvs i motsatt färdriktning. Ingen av dem är egentligen klockrena, men du har kanske en annan uppfattning. Flerspelarläget är kul och jag finner inga problem med uppkoppling eller svårigheter med att sätta upp spel.

Det verkar i och för sig som om det inte är så många som spelar flerspelarläget, men det kan vara för att arkadläget den stora behållningen med detta kanonspel.

8/10

Läs det ursprungliga blogginlägget