

På pappret: Fem “originalversioner” av klassiska gamla arkadspel från Namco plus en remake av Xevious.
I verkligheten: Precis vad det låter som. Flerspelarläge saknas men å andra sidan har online poänglistor lagts till.
Pris: 90 kr på Playstation Store – ute nu!
Namco Museum Essentials hade jag hunnit glömma, ska jag erkänna. Spelsamlingen kom till amerikanska PSN redan förra sommaren (om jag minns rätt) men har nu äntligen hittat till Europa och Sverige. Två av problemen jag upplever med sådana här retrosamlingar är ganska grundläggande sådana och påverkar hela omdömet; 1) dels har antagligen den som älskar att återuppliva 80-talets glada dagar förmodligen redan sett till att göra det på ett mer lättillgänglig vis (exempelvis på emulator eller på webben) och 2) dels tror jag att många i retrospelpubliken uppskattar remakes av klassiska spel mer än att bara få samma spel igen på ny konsol.


Namco Museum Essentials är ett sätt för Namco att göra lite fräscha pengar på gamla spel och inbakat i detta lockar de oss med att vi nu får uppleva en svunnen tid igen. Och egentligen har de inte fel; fem klassiska spel återuppstår i en samlad miljö med tydliga och bra online poänglistor där du kan jämföra dig med dina vänner och resten av världen. Det handlar om Pac-Man, Dig Dug, Galaga, Xevious och för mig mer okända Dragon Spirit. Till detta kommer även ett sjätte spel, Xevious Resurrection, som är en upphottad version av sin förlaga. Det är här frågan uppstår; varför inte göra nyversioner av allihop? Det hade åtminstone jag uppskattat.
Varje klassiskt spel är väldigt troget sitt original, sånär som på att flerspelarlägena är borttagna – jag kan svära på att åtminstone några av spelen hade flerspelarfunktioner på den gamla goda arkadtiden, någon som minns? I övrigt är det exakt samma grafik och den som minns de gamla maskinerna i spelhallen vet också att skärmarna stod upp medan dagens hdtv-apparater ligger. Det gör att det mesta av skärmen faktiskt inte utnyttjas utan täcks upp med en slags bakgrundsbilder du förvisso kan välja från ett urval av några stycken.


Något som också är direktportat är svårighetsgraden, vilken kan vara mördande i spel från denna tid då endast de riktigt maniska lirarna faktiskt “klarade” ett spel. Detta kopplat till de ganska höga kraven för trophies gör att du inte kan räkna med några jätteskördar av belöningar om du, som undertecknad, är en medioker spelare. Mer beröm ska Namco ha för sitt belöningssystem i form av “klistermärken” (stamps) som öppnar upp diverse godsaker – inte sällan kopplade till Sonys 3d-värld Home.
Själv lyckades jag ganska snabbt öppna upp ett arkadspel att ställa i min lya – visst, det är otroligt segt att starta Galaga därifrån men det är åtminstone en koppling som har både relevans och mening och kanske kan inspirera andra utvecklare till mer kopplingar till den annars så underutvecklade världen.


Spelmässigt är de fem originalspelen likvärdiga; de är roliga om du minns dem från förr men inte mycket att hänga i granen om du lirar dem för första gången. För mig är personligen Galaga favoriten eftersom jag faktiskt blir bättre hela tiden. I de flesta övriga spel finns en fysisk gräns för vad jag klarar av och då blir spelandet mer tidsfördriv än egentlig utmaning.
När det gäller Xevious Resurrection så är den grafiska nyversionen uppfriskande även om jag inte riktigt tycker att spelet passar in i samlingen. Antingen borde samtliga spel vara original – och då kunde gott Namco klämt in några klassiker till – eller så borde samtliga spel vara nyversioner och då kunde det räckt med till exempel fyra titlar.


Avslutningsvis väcker Namco Museum Essentials mer en längtan än stillar ett begär. Ska PS3:an kunna konkurrera med andra retroalternativ behövs det sprängas gränser. Jag har länge velat ha en fullständig emulatorcentral i min PS3:a. Tänk dig att från samma ställe emulera flera av de gamla klassiska maskinerna utan att varje bolag nödvändigtvis vill krama ur varje krona från det vi normalt kallar abandonware utan istället nöja sig med det reklam och goodwill-värde det ger att faktiskt bjuda ut antika skapelser till låg eller nästan ingen kostnad.
För hur många är vi egentligen som verkligen uppskattar och vill betala 90 spänn för sådana här samlingar?

6/10
Läs det ursprungliga blogginlägget