Att vara recensent innebär väldigt ofta att man måste bryta ens egna fördomar genom att lira spel som man normalt sett aldrig skulle införskaffa under några som helst omständigheter. Oftast har det funnits fog för dessa åsikter, men lite då och då blir jag överraskad av innehållet. Ett exempel är gravt underskattade FPS-liret Far Cry 2 (8/10), och nu är det dags för att åter igen bli överbevisad. Denna gång av hittills okända studion Monumental Games som har gjort årets upplaga av MotoGP-licensen, nämligen MotoGP 09/10.

För er som inte känner till denna motorsport kan jag snabbt berätta att det rör sig om tävlingar för motorcykelförare, vars start skedde 1949. I sporten finns det ett gäng olika klasser baserade vilken typ av motor som man kör med, och i spelet har man begränsat sig till tre stycken – 125 cc, 250 cc och 800 cc (en gräns som ska höjas till 1000 cc under 2012-säsongen). Under en säsong tävlar man på 18 olika banor i hela 16 olika länder, och varje gång utdelas det mellan 1 till 25 poäng för de 15 snabbaste förarna i ett lopp.

I MotoGP 09/10 återspeglas detta bäst ifall man väljer att använda sig av karriärläget, där du kan välja att köra med en autentisk förare, fast det blir givetvis roligast om du skapar en egen karaktär. Det gjorde jag i alla fall, och det man upptäcker då är ett flertal möjligheter som Robert även saknade i MotoGP ’08 (6/10). Inte bara hårdvara i sin motorcykel, utan även mer estetiska saker såsom ens dräkt, hjälm och färger på ens huvudobjekt. När man har gjort sina val (något som du givetvis kan ändra på under säsongen om du blir ångerfull) återstår det att börja söka efter personal som ska jobba åt ditt stall. Huvudfokus är givetvis på ingenjörerna som vill förbättra din motorcykels egenskaper, men ifall män tänker mer långsiktigt är det bättre om du anställer PR-folk som kan jobba med att få in attraktiva sponsorer. För utan stora pengar har du inte råd att betala din personal, och då kan du aldrig utvecklas.

Just det är en annan stor skillnad i jämförelse med MotoGP ’08, nämligen att du den här gången styrs helt av pengarna som ramlar in. Oftast handlar det om placeringar i huvudloppet, men vissa sponsorer har istället krav på att du ska hamna högt i kvalificeringsrundan. Tro inte att kravet på prestationer slutar där, utan det krävs också att du ska genomföra allt på ett snyggt sätt. Ifall du tar kurvorna extra bra, håller dig inom banan, undviker kollisioner och mycket annat byggs ditt rykte upp, och om man har ett bra rykte kan du anställa mer kompetent personal. Cirkeln har med andra ord gått runt på ett snyggt sätt.

När det kommer till själva körkänslan måste jag säga att Monumental Games har lyckats ypperligt, för jag minns inte senast då jag lutade mig själv åt sidorna lika mycket. Ifall man kör med högre svårighetsgrader blir det dessutom ännu tuffare att ha full kontroll på ens motorcykel, och att man med minsta lilla felaktiga rörelse eller hantering av gasreglaget kan råka ut saker som kostar åtskilliga sekunder. Intensiteten är lika imponerande då man måste vara på helspänn under cirka 5-10 minuter för att lyckas köra om de som ligger före, något som är betydligt svårare med motorcykel än med bilar.

Ifall du lirar karriärläget har du dock möjligheten att ”fuska” om du känner att du hanterade ett parti väldigt dåligt. Genom att trycka på select-knappen kan du nämligen spola tillbaka ett antal sekunder, för att sedan göra saker rätt under ens andra chans. Detta är en teknik som börjar bli mer vanlig i racingspel, något som jag normalt sett inte är överförtjust i, men i MotoGP 09/10 har man hittat en bra balans för det hela. Du får nämligen kraftiga avdrag i ryktesmätaren för just det loppet du använder det, och om du är för flitig kan det till och med bli så att du inte ökar något över huvud taget. På så sätt uppmuntrar man inte till det, och då är i alla fall jag nöjd.

MotoGP 09/10 är inte något du lär dig på en handvändning. Den höga inlärningskurvan finns där oavsett om du väljer karriär-, mästerskap eller arkadläget, mycket för att man är så pass van med att köra bilar istället för motorcyklar i spel. Som ni förstår är det stora skillnader i fysiken, och att man därför måste hantera kurvorna annorlunda. Trots att jag börjar med den allra lättaste svårighetsgraden har jag det tufft att lyckas med en placering högra än den sista, men när jag väl har nött grundprinciperna och försökt följa den hjälpsamma tutorial-grafiken känner jag mig riktigt glad över mina prestationer.

Sedan finner jag ingen som helst poäng med mästerskapsläget som i princip är ett mycket avskalat karriärsläge, men som ändå får en säsongsbehandling. Arkad, tidsprövningarna och flerspelarläget fungerar betydligt bättre, även om det är lite halvglest med folk online, trots att liret hade funnits några dagar på marknaden i slutskeendet av mitt testande. Musiken stör också, då den elektroniska musiken tillhör det värsta som går att hitta på marknaden. En låg musikbudget kanske kan förklara saken, fast å andra sidan borde man istället scouta betydligt bättre efter underbetalda talanger, något som EA är betydligt bättre på.

Sammantaget är MotoGP 09/10 ett mycket bra racingspel som ger stor belöning när man väl har lärt sig hantera sin motorcykel, men det är inget för den som bara lite då och då vill lättsinnigt tävla mot polaren som aldrig har testat liret tidigare.

7/10

Läs det ursprungliga blogginlägget