Zipper Interactive, skaparna bakom den populära SOCOM-serien till Playstation 2, gör nu sitt första intåg på den senaste generationens maskin. Och det görs med fullskaligt krig! MAG betyder Massive Action Game och är gjort för spel över internet endast. Det finns alltså inget enspelarläge utan det är spel för upp till hela 256 spelare samtidigt som gäller, något som är unikt för genren eftersom det är det största spelarantalet hittills. MAG har hypats rätt ordentligt under en lång period och många har vart nyfikna på hur det helt enkelt skulle fungera, men betyder fler spelare, mer kul?

I en nära framtid har världen globaliserats till den punkt, att de hot som återstår endast består av små autonoma grupper, vilket storskaliga arméer inte kan rå på. Till råga på allt är bränslet så dyrt att moderna arméer inte längre går att underhålla, vilket har gjort att världen minskat sina militära styrkor till att endast hantera kriser och nödsituationer. Utöver detta har ett globalt samförstånd skrivits på där man inte längre får skicka sina trupper utanför gränserna, vilket indirekt innebär fred. I stället har privata militärbolag bildats som i sin tur får arbeta åt vem som helst och där ett skuggkrig pågår dem emellan med hemliga avtal, mutor och fula affärer. Något som i längden inte blev hållbart utan eskalerade till beväpnade konflikter.

De tre största fraktionerna som överlevde, och som du får välja mellan består utav Seryi Volk Executive Response/S.V.E.R. (uttalat “Sever”) som mestadels består av personal från krigsdrabbade länder i mellanöstern och Ryssland. De kan tyckas oorganiserade då de är blandade och har ett oenhetligt utseende och utrustning men ska inte underskattas. Den andra fraktionen, Raven Industries, består av mestadels västeuropeiska soldater och är stationerade i Österrike. Deras tillit står till toppmodern teknologi och utrustning. Den tredje och sista fraktionen kallas för Valor Company vilket använder en med standardbetonad utrustning som vi är vana att se i den här typen av FPS-spel och består av ex-soldater från Nordamerika och Mexico. Valor värdesätter kunskap över allt annat.

Du får börja med att titta på rekryteringsfilmer från varje fraktion och det gäller att tänka efter när du väljer sida. För när du väl har valt det för din karaktär är du fast med det tills dess att du själv tröttnar. Det går nämligen att bara ha en karaktär per PlayStation-profil åt gången, något som har både för- och nackdelar. Som en van actionspelslirare kände jag snabbt igen mig i karaktärsskapandet. Några snabba klick och jag hade valt hur min karaktär både såg ut och lät, och sen snabbt vidare till det intressanta. Som en spelare i MAG-världen gäller det att veta sin plats på slagfältet. Ska du vara killen som springer över taggtråden med bössan i högsta hugg, eller ska du vara sjukvårdare som kommer lite efteråt och plockar upp spillrorna efter din kamrater? Då gäller det att välja rätt egenskaper som passar din spelstil. Från början får man ett antal poäng som ska fördelas över de färdigheter du önskar, det är allt i från snabbare omladdning av de olika vapentyperna, till att kunna hela och återuppliva soldater eller kanske kunna kasta granater lite längre. Eftersom jag gärna varierar mitt spelande valde jag att bli understödstrupp med maskingevär med förmågan att längre fram återuppliva kamrater. Eftersom färdigheterna måste byggas på varandra krävs det att man spenderar ett antal poäng inom en färdighetsklass innan nästa del av stegen låses upp.

256 spelare kan låta avskräckande för många och det var inte bara en gång jag funderade på hur det skulle fungera, eller att jag skulle känna mig vilse. Vi kan dock tacka Zipper Ineractive att de har tänkt till lite, för man har inte tillgång till alla spellägen från början, det är först vid nivå 8 som man har tillgång till allt och vid den tiden hade jag redan hunnit spela mig varm. Man börjar med en snabb träningsgenomgång som tar dig igenom det absolut mest grundläggande funktionerna, och då menar jag verkligen grundläggande, som att springa och hoppa. Inte någonstans får man instruktioner hur man ska hela soldater, bemanna kanontorn, eller köra fordon. En grov miss enligt mig då de mest väsentliga sakerna med spelet går förlorade. Då var det dags att sätta ihop utrustningen, skydd och vapen, och ge sig ut på slagfältet.

I det första läget, Suppression, finns inget sådant ändå, detta är uteslutande ett team deathmatch med 64 spelare samtidigt och är en “simulering” som bara finns till för att träna nya soldater. I andra läget, Sabotage, börjar det hända mer saker. Här ska man attackera eller försvara tre punkter på banan (oftast två kontrollstationer och en gigantisk parabol), men den tredje punkten låses inte upp förrän de två första är tagna. Nu börjar man sakta känna av att lagarbetet är det viktiga här, för utan struktur kommer du aldrig kunna anfalla eller försvara på ett bra sätt. Det var inte bara en gång jag svor över hur usla min lagkamrater var för att i nästa stund istället njuta över hur tight vårt försvar var. Det handlar såklart om vad det är för folk du får spela med. Spelare som är vana vid Modern Warfare-action som jagar enstaka “kills” kommer snabbt finna att de varken håvar in erfarenhetspoäng tillräckligt snabbt eller får rätt saker gjorda. Det handlar enbart om lagarbete, och när det klickar inser man vad MAG handlar om.

I det tredje spelläget Acquisition började jag äntligen känna av hur stort MAG kan vara, med 128 spelare som samtidigt försvarar eller attackerar en bas. Det attackerande laget har två mål, nya experimentfordon som ska stjälas och föras ut ur basen. På 20 minuter ska man ta sig igenom bunkrar, vägbarriärer, granatkastare, maskingevärstorn, barrikaderade portar och såklart envisa spelare som gör allt för att stoppa framfarten. Nu ser man hur stora banorna är, hur komplext uppbyggda de är och samtidigt hur spelet är tänkt att flyta. I början startar anfallarna ute i skogen, men allt eftersom man jobbar sig igenom de första försvaren kommer spawn-punkterna att flyttas framåt, det kan göras med hjälp av att köra fram den mobila spawn-punkten (ett bepansrat truppfordon) eller genom att kalla in förstärkningar via flygplan och fallskärmshoppare. Här måste man hela tiden göra bedömingar, för kör man fram fordonet för långt fram riskerar man att få det förstört och därmed minskar chanserna att hålla ett konstant tryck på försvararna, och fallskärmstrupperna kan man inte kalla in förrän man har förstört basens luftvärn (något som alltid kan repareras av försvararna), därför blir luftvärnet ofta en het punkt i spelet och det är givetvis inte unikt med ett så strategibetonat krigsspel. Man kommer se heta strider utspela sig på flera delar av kartan, där bunkerstormningarna är bland de mest underhållande. Bunkrarna är försvararnas spawnpunkter och finns belägna precis innanför de första väggarna, när bunkrarna är förstörda tvingas försvararna att börja längre bak i basen, vilket såklart förlänger deras tid att ta sig tillbaka till fronten. Omgången är över när anfallarna lyckats stjäla bägge fordonen eller att tiden runnit ut.

Det fjärde och sista spelläget, Domination, är precis som du redan gissat det största och massivaste med alla 256 spelare samtidigt. På 30 minuter ska åtta strategiska punkter hållas så länge som möjligt. Återigen är det uppdelat mellan försvarande och anfallande lag och banan innehåller alla nyckelelement från de tidigare banorna, men mobila spawn-punkter, täta infanteristrider, granatkastareld, fallskärmstrupper och luftvärn. Genom att de anfallande laget håller punkterna kommer detta utdela skador på försvararna nyckelpunkter som exempelvis tidigare nämnda luftvärn.

Som ni förstår är spelomgångarna ofta överväldigande, det händer saker överallt, hela tiden. Känslan av att vara vilse kan vara påtaglig, liksom känslan av inte göra någon nytta. Så vem kontrollerar kaoset? Genom att klättra i ranking kommer man kunna ta på sig ledarroller. Från nivå 15 kan man bli gruppledare och får då ta hand om 8 stycken spelare. Gruppledarana får order uppifrån och genom att hålla gruppen sammansvetsad blir målen såklart lättare att uppnå. Dels har gruppledare förmågan att kalla in support som granateld men samtidigt får alla gruppmedlemmar i närheten av ledaren bonusar i form av mer poäng och ibland även extra förmågor som snabbare omladdningstider. Givetvis får man också bonus av att skada och attackera det, utav gruppledaren, valda målet. Nästa steg är plutonledare, som har kontrollen över alla gruppledare. Plutonledaren har samma förmågor men har ytterliggare bonusar för spelare i hans närhet, exempelvis bättre motstånd till explosionsskador. Sist men inte minst, finns OIC – Officer In Charge, som har kontrollen över alla ledare och spelare i laget.

MAG har allt som krävs för att bli det ultimata lagspelet, men tyvärr finns också en del brister. Grafiken har fått göra avkall på grund att mängden spelare, den är fullt duglig men har ändå problem med bildnedsaktning när mycket händer, framförallt när rökgranater är med i bilden. Dessutom finns än så länge en del buggar som att spelare fryser fast efter att de dött och att soldaterna  hackar fast i trappor och andra platser. Ljud håller en bra nivå, allt låter som det ska och pampig musik spelas under dramatiska partier men jag får trots allt inte riktigt känslan av att det är 256 spelare där ute och strider. Under tiden som jag testade spelet fanns även problem med serverfördröjningar men det mesta har åtgärdats med den uppdatering som gick ut alldeles nyligen. Variationen är också den lidande, för även om det finns ett antal olika spellägen är det riktig brist på banor, det var detta jag ville komma till med karaktärsvalet. Eftersom en viss bana alltid försvaras eller attackeras av samma fraktion får man aldrig se hur banan ser ut från “andra sidan” såvida man inte byter fraktion. Och detta går som sagt endast att göra när man skapar en ny karaktär. Fördelen med att ha samma karaktär hela tiden är att man utvecklar en relation denna och sin speltyp, vilket gör det lättare att hitta sin plats i laget.

MAG är inte för alla, det är tydligt att allt innehåll är gjort för att skapa ett så bra lagspel som möjligt, och spelare vana vid normala förstpersonspangare kommer känna frustration i massor då inlärningskurvan är relativt hög. MAG kräver en del tid av dig som spelare, det kräver också att man går in med en objektiv inställning annars kommer man garanterat slita sitt hår och omgående ge upp. Men för de som letar efter den ultimata lagupplevelsen fullt med taktik och strategi finns just nu inget bättre, bara man får in lite fler banor.

8/10

Läs det ursprungliga blogginlägget

Post edited 15:53 – 2010-02-14 by Robert Johansson

MAG har kapacitet att bli ett riktigt bra spel om man ändrar om lite i spelstrukturen och lägger till mer banor med större variation. Det är ganska lite fokus på fordon även om det finns lite jeepar och bepansrade personaltransporter. Det är inte alls lika fordonsfokuserat som Battlefield-serien utan har en betydligt större fokus på truppsamarbete vilket är minst lika skönt när en åttamansgrupp klickar.

Som jag skrev i recensionen så kommer Modern Warfare-fantaster förmodligen ha lite problem med det i början. Man tar dessutom mer skada i MAG och därmed är dödsfrekvensen också betydligt högre, även om man kan packa ner ett first-aid kit och hela sig själv i ett mörkt hörn under stridens hetta. Duktiga spelare anpassar sig dock och det gäller att tänka sig för mer än att kasta sig handlöst fram till fronten. Då väntar döden runt hörnet!

Eller för att vara tydligare, MAG ÄR ett riktigt bra spel, det krävs bara att man vänjer sig. Det blir vad man gör det till helt enkelt. Jag är övertygad om att det är en mycket bra grund att bygga vidare på för Zipper Interactive.