

På pappret: En modern klon av gamla klassikern Thrust med banredigerare och lokalt flerspelarläge.
I verkligheten: En lyckad klon som bjuder på samma spelmekanik som originalet, men inte mer.
Pris: 70 kr på PlayStation Store – ute nu!

Vi vet att retrospel fortfarande lockar en del att spendera hundratals timmar om året framför skärmen, kanske främst de som är 25+ och minns de gamla klassikerna. Gravity Crash från Just Add Water aspirerar på att vara ett sådant spel med sin minimalistiska grafik och sitt obarmhärtiga krav på precision och uthållighet. För 70 kronor får du ett spel som närmast kan liknas vid gamla Thrust från 1986 men med både banredigerare och lokalt flerspelarläge. Frågan är om nostalgin som så ofta förr spelar ett spratt med dig eller om du verkligen känner för att återigen lägga de timmar som behövs för att varva dig igenom de långa och krumeluriga banorna som inte tillåter misstag. Jag känner mig själv tveksam till det senare.


Gravity Crash är precis vad det heter. Du styr runt ett litet trekantigt skepp (det finns en story bakom men den är helt irrelevant) och gravitationen drar dig ständigt neråt. Utrustad enbart med en främre kanon, en begränsad energisköld och en jetmotor där bak ska du styra dig igenom diverse banor för att utföra uppdrag som går ut på att något ska plockas upp eller skjutas ned. Motståndet består av utplacerade fiendetorn som ger eld när du kommer nära samt en del olika varianter på frigående saker i form av jetpacksutrustade gubbar, kringflygande tefat och andra attackskepp samt minor, bomber eller andra saker som mest vill vara ivägen. Plus en och annan boss, såklart. Men det viktigaste motståndet är själva omgivningen – en enda vidnuddning och ditt skepp sprängs omedelbart. Det är detta faktum som gör fansen av Thrustliknande spel vilda av lycka – och oss andra mest frustrerade över att vi inte hann få upp skölden i tid.


Grundspelandet är ungefär likadant hela tiden. En del banor är hyfsat linjära medan andra bjuder på olika vägar och kräver att du först skjuter på en triggare som öppnar en dörr någon annanstans och så vidare. Användandet av jetmotorn drar bränsle och för att tanka skjuter du sönder kristallbildningar som finns lite varstans på vägen. Just Add Water har försökt ge oss lite variation och frihet i vårt spelande, vilket leder till att du själv kan välja på vilket sätt du vill kontrollera själva skeppet.
Du kan också bestämma om skölden ska aktiveras automatiskt eller manuellt. Vid manuell aktivering (vilket jag föredrar) återhämtas skölden när du inte använder den, men det kräver å andra sidan både snabbhet och simultanförmåga. Vid automatisk aktivering behöver du inte bry dig men måste istället ladda upp skölden på samma vis som när du tankar. Vidare kan du själv välja en av fyra specialattacker som du samlar på och används som smartbomber när du ligger pyrt till; det kan handla om saker som jätteskott som gör seriös skada eller en elektromagnetisk puls som stänger av fienden några sekunder. Sammantaget ger det en del variation i hur skeppet ter sig men adderar inte nämnvärt till spelvariationen.


Egentligen gör Gravity Crash inget fel om man bara vill ha en modern klon av ett retrospel. Men du bjuds inte på så mycket mer än så; banorna blir tuffare ganska snabbt och längre fram tär de stundtals rejält på mitt tålamod . Personligen räcker inte detta riktigt ända fram för mig, även när det handlar om ett PSN-spel under hundralappen.
Tyvärr ges det heller inte mycket incitament till att göra annat än precis ditt huvuduppdrag. Utspritt på banorna finns juveler av olika valörer som endast finns till för att ge poäng, såvida de inte är en del av huvuduppdraget. Du kan också stöta på besättningsmedlemmar som blivit strandsatta och behöver räddas för ytterligare poäng. Fiendebyggnader och annan struktur kan skjutas sönder för ännu mer poängsamlande men ju svårare och mer komplicerad banan blir desto mer benägen blir jag att strunta i dessa sidogrejer, då de egentligen inte ger mig mycket mer än poäng. Poäng i all ära, men belöning i annan form hade känts välkommet – och lite mer i samklang med vad man förväntar sig i dag, även av ett retrospel.
Banredigeraren som följer med funkar förvånansvärt väl och är enkel och intuitiv att använda. Det finns hyfsat mycket banor upplagda av andra spelare och en del är faktiskt riktigt bra. Tyvärr fokuserar många på att hellre göra svåra banor än roliga sådana (jag är tyvärr själv ett bra exempel på det) varför du kanske inte orkar (eller klarar av att) spela igenom dem. Men räkna med att du kan hitta många utmaningar i det spelargenererade materialet utöver det kampanjläge Gravity Crash erbjuder. Spelet bjussar även på ett lokalt flerspelarläge på upp till fyra personer, men här måste jag dock säga att den delade skärmen inte alls gör sig väl. Det är svåröverblickbart och lite halvtråkigt att möta sina kompisar på denna lilla fjärdedelsruta och vi tyckte faktiskt inte det var särskilt kul alls.


Gravity Crash kommer att tilltala dig om du vet att du gillar retrospel som piffats upp. Musiken är inte i klass med Shatter (9/10) – men tillräckligt bra för att börja nynna på. Utöver detta måste du verkligen tycka det är kul med millimeterprecision och att nöta samma spelform om och om igen om du inte upplever en viss upprepning efter några timmars spel. Betyget blir en sexa och det betyder i detta fall att Gravity Crash gör jobbet väl – men inte så väl att det sticker ut på något vis. Dessutom kommer PixelJunk Shooter snart – ett spel jag tror kommer att få de flesta av oss att glömma Gravity Crash. Inget ont om rena och okomplicerade kloner – men de plockar sällan några toppbetyg.
Ingen krasch, alltså. Men ingen nyårsraket heller.

6/10
Läs det ursprungliga blogginlägget