Sedan jag och min kompis klarat Resident Evil 5 (8/10) har vi sökt med ljus och lykta efter ett spel som kan plocka upp den fallna manteln. Det vi gillade med Capcoms oftast kritiserade spel  var samarbetet mellan två personer, att det var enkelt att spela online, och att man kunde anpassa hur man skulle ta sig an banor med tanke på vapenarsenal och taktik. Min vän ifrån Halmstad hintade (i varje fall säger han det i efterhand) om att vi borde kolla på Army of Two (8/10) ifrån Electronic Arts då det verkade passa in på våra krav. Så blev aldrig fallet, men jag har nu under en veckas tid spelat uppföljaren Army Of Two: The 40th Day.

Då jag inte har spelat ettan får jag hålla till godo med Tobys snart två år gamla recension, och alla jämförelser och liknelser baserar sig därefter på den. Tyson Rios och Elliot Salem är tillbaka igen för att ännu en gång gå en tuff match emot skurkar av allehanda sort. Det som först verkar vara ett stillsamt uppdrag där huvudfigurerna ska träffa en kontakt i Shanghai, placera ut lite elektroniska prylar och bara håva in pengarna går på några få sekunder till att vara värsta mardrömmen.

Army of Two: The 40th Day är upplagt precis likadant som sin föregångare. Ni båda ska genom en smula eldkraft, en gnutta list och en hel del tålamod ta er igenom de banor som spelet bjuder på. Alla är i stadsmiljö, och grafiken imponerar verkligen på mig med snygga bakgrunder, rörliga karaktärer vapen och fordonen. Det enda lilla man kan anmärka på är att de explosioner samt byggnader som rasar ihop under mellansekvenserna ser riktigt fyrkantiga och pixliga ut. Spelet är givetvis roligare om du kan vara två människor bakom spakarna, och både offline samt online fungerar helt smärtfritt. Sitter man framför samma tv delas fortfarande skärmen av lodrätt, vilket är klart bättre än i t.ex. Resident Evils vågräta avdelning. Skärmytan utnyttjas väl, tack vare att en intryckt högerspak växlar mellan att din figur ska hålla till i skärmen högerkant och titta eller sikta åt vänster eller tvärt om,  och man känner inte sig begränsad av den halverade skärmen.

Till det yttre känns spelet som en lång lektion i machoattityd och grabbarna Rios och Salem lägger minsann inte fingrarna emellan när det kommer till kritan. Men som spelare kan du faktiskt själv välja hur historien ska utspela sig. I slutet av varje kapitel får du oftast ett val hur du ska handskas med en situation. Oftast finns det en diplomatisk lösning och en som i de allra flesta fall har dödlig utgång, och dina val har dessutom konsekvenser senare i spelet. I många lägen när det  börjar dra ihop sig till konfrontation kan du utnyttja att ni just är två, t.ex. att låta en av figurerna låtsas ge upp samtidigt som den andra ligger på lur med ett gevär. De stentuffa dödskallemaskerna som hänger kvar från det första spelet ger dig information om vart du ska bege dig härnäst, eller vad det är för typ av fiender framför dig. Genom att analysera deras militärrang kan du överrumpla ledaren i gruppen och på så sätt  få resten att ge upp.

Tvåspelarläget är klockrent, men det gör faktiskt inte så mycket om du inte har någon att spela med. Den artificiella intelligensen fungerar bra, och du kan med hjälp av styrknapparna ge order om att gå fram, stanna kvar eller hänga ihop med dig. Skulle någon av er stupa är det bara att ropa på hjälp så kommer din vän och drar dig i säkerhet, för att sedan återuppliva dig med en välriktad spruta i kroppen.

Det finns inte mycket med det här spelet jag tycker är dåligt. Det är pangpang och action från första början. Kontrollerna är kliniska, vapensystemet där du låser upp vapendelar och tjänar pengar för att kunna utöka din arsenal är utmärkt. Grafik och ljud är även det i toppklass med det lilla minus i de animerade mellansekvenserna jag tidigare nämnt. Om det är något positivt eller negativt att spelet i grund och botten är en kopia av föregångaren men bara mycket bättre, det är upp till spelaren. Men enligt mig är det i princip fulländat.

Det finns också en onlinedel som inte har med huvudhistorien att göra, med tre variationer på klassiskt onlineskjutande. Co-op Deathmatch, Control & Warzone är det som gäller, och det finns inget att anmärka på här heller. Jag hade inga problem med lagg eller andra barnsjukdomar. Co-op Deathmatch är precis vad det låter. Control är som Domination i Unreal Tournament (ta en bas, och sen hålla den), och Warzone är som Assault i UT (uppdragsbaserat, där det ena laget ska tex spränga något samtidigt som det andra ska förhindra det).

Army Of Two: The 40th Day är ett utmärkt spel att lira tillsammans med en kompis, och det fungerar lika bra att sitta i samma soffa som i olika länder. Gillade du ettan kommer du att älska detta, men missade du föregångaren gör det absolut inget. Betyget är tack vare de utmärkta samarbetsdelarna snubblande nära en nia, men då det känns mer som en perfekt uppfräschning än ett helt nytt spel ligger betyget där det ligger – en mycket stark åtta.  Det är dessutom fortfarande lika seriöst badass med dödskallemasker i stål år 2010!

8/10

Läs det ursprungliga blogginlägget

Post edited 16:47 – 2010-01-26 by TheFreelancer

När jag/kompisen körde 1an så hade vi skit skoj och satt uppe en hel natt och streck spelade det men svor över att det var för kort, detta gjorde att jag längtade till detta spel något enormt. Nu satt vi äntligen där i helgen igen dock bakom hans tv(med pissigt surround) och körde för fulla muggar. Det första man märker är att det har blivit svårare att ta skydd, i 1an så satt du bakom tex. en plåt så var du näst intill osårbar här kan dom faktiskt skjuta dig endå, dessutom rätt rejällt. Ovan nämda att mellansekvenserna ser dåliga utt kan jag hålla med om då dom i första var bland det snyggaste jag sett och här är det in-game grafik som gäller. Grafiken känns mycket mörkare och mer “slitet” som det ska gör i ett sönder sprängt Shanghai. Det jag kan klaga på är nog att det endast är 2 back to back scener i hela spelet, att det känns ännu kortare en 1an och lite enformiga miljöer.

Dom barnsjukdomar jag stött på är att jag inte fick vinnar vapnen (se länk) upplåsta trots att jag har AoT sparfiler i maskinen, att ljudet under något tillfälle hängde sig i doft mono läge och när man bygger ihop ett vapen köper nya delar och börjar spela igen så sparas det inte direkt utan har du köpt en bössa och lagt lite tid på att modda den och råkar dö innan du kommer till nästa check point så är det bara att göra om allt igen. Något besviken men har man inte kört 1an så lär man säkert gilla det.

Jag ger det en svag 7/10 då längden är en besvikelse.

http://www.armyoftwo.com/us/bl…..2009-08-06