Vi har inte skrivit så värst mycket om Dark Void tidigare här på PS3bloggen.se, vilket har berott en del på att det inte har stuckit ut från mängden särskilt mycket, i alla fall inte av de korta filmklippen och skärmbilderna vi har sett. Men nu ska ju Capcoms spel släppas i januari nästa år, och vi har nu tillbringat en hel del tid med förhandsversionen av spelet (samt att recensionskoden precis anlänt). Det visade sig att det faktiskt innehåller några intressanta nyheter som gör det värt att kolla in.

Grundupplägget är dock väldigt traditionellt och nästan på gränsen till det stereotypa. Året är 1938 och ens karaktär, piloten Will Grey, ska flyga över Bermudatriangeln. Efter en högst oväntad kraschlandning i en djungelmiljö börjar man utforska terrängen till fots. Där visar det sig att utomjordiska varelser förslavat människor, och man måste rädda sitt eget skinn, de överlevande och tja, varför inte hela mänskligheten? Djungelmiljöerna känns som hämtade ur Tomb Raider eller Uncharted, med skillnaden att de inte är särskilt snygga, och samma sak gäller striderna, som i början enbart består av att man tar skydd bakom hinder, lutar sig fram och skjuter ned dem. Det är med andra ord samma teknik som använts i bl.a. Gears of War, Uncharted 2 och Terminator: Salvation.

Likheterna med andra spel är också uppenbar när man ser på sin arsenal. Två vapen kan bäras åt gången, och det går att få nya vapen från nedskjutna fiender eller i vapenlådor, där man även kan uppgradera sina vapen. Det förekommer några halvintressanta bossar i början av spelet, men överlag känns fienderna generiska och beter sig inte särskilt trovärdigt. Allra sämst är nog de självmordsbombande utomjordingarna, som bara känns som en spelklyscha, och det är just den uppenbara känslan av att man faktiskt spelar ett spel som stör allra mest.

Det dröjer dock inte länge förrän man får tillgång till de ryggmonterade raketerna, och tack och lov visar Dark Void här att det har något mer att komma med. I början kan man enbart flyga litet grand, och då känns det lite som raketerna i Ratchet & Clank-spelen. Den stora skillnaden är att det går att förflytta sig mellan avsatser med hjälp av sammanhangsberoende knapptryckningar. När detta sker skiftar perspektivet helt och hållet så att man blickar uppåt eller nedåt. Det blir rätt snyggt, men kan bli rätt förvirrande, särskilt när man ska röra sig i sidled. Kontrollerna fungerar habilt till fots, men så fort det händer något mer avancerat kan det bli lite svårare att kontrollera Will.  Det gäller särskilt när man hovrar med sina raketer, då kontrollerna blir riktigt skakiga och man enkelt glider över kanter och faller mot sin död, eller till områden där man inte kan ta sig upp. Om det sker finns bara ett alternativ, nämligen att begå självmord – vanligtvis genom att kasta sig ut för ett stup.

I slutet av den första akten (av tre) får man äntligen börja flyga omkring, vilket tar spelet till en helt ny nivå. I stället för det vanliga actionäventyrandet får man full tillgång till luftrummet. Jag hade gärna sett att detta skett lite tidigare, då det är här Dark Void verkligen visar att det har potential att bli något utöver det vanliga. Flygningen är dock inte helt sömlös, och om man vill flyga in genom en port kan man inte göra det direkt utifrån. Ofta får man ta sig ned på basen man vill in i, slå ut motståndet och öppna dörren, vilket bryter illusionen något, men fixar de till flytet kan detta ge upphov till riktigt trevliga spelsituationer.

Detta är som sagt bara en förhandsversion, och förhoppningsvis ordnar Airtight Games flera av problemen i den färdiga versionen. Andra uppenbara förhandsbuggar är den smärtsamt låga bilduppdateringsfrekvensen och bristen på grafisk polering, men förhoppningsvis kommer dessa två viktiga punkter att åtgärdas inför premiären. Recensionsexemplaret av Dark Void anländer hit till redaktionen i dagarna, och vår recension publiceras här på PS3bloggen.se den 15 januari 2010. Med lite tur höjer de både tempot och temperaturen i spelet, och då kan det bli riktigt roligt.

Läs det ursprungliga blogginlägget