Årets besvikelse: Quantum Of Solace och Call Of Duty W@W. Mycket för att båda lyckades lura mig att de skulle vara bra (QoS skulle återgå till det James-Bond spelen var innan EA tog över, och CoD skulle leverera samma intensiva action som CoD4 fast i WWII-miljö) men levererade medioker underhållning på sin höjd. CoD är bättre än QoS men det säger tyvärr inte särskilt mycket. Jo, och Bourne … Nåväl, får hoppas att Alpha Protocol kan ge mig lite agent-action nästa år :)

Årets socialaste upplevelse: LittleBigPlanet. Att sitta fyra stycken framför TV:n och spela det här spelet kan vara hur roligt som helst. Gillar framförallt det faktum att tjejer som i normala fall inte spelar Tv-spel lätt kan sätta sig in i spelet och vara med och ha lika roligt som oss “nördiga” pojkar :) På en stark andraplats kommer FIFA 09.

Årets otippade favorit: Fallout 3 här med. Min kusin var avsevärt mycket mer hypad över det här spelet än vad jag var, men då jag väl började köra så insåg jag att Bethesda hade lyckats rejält. T.o.m. de mest konservativa av fans verkar ha anammat den nya stilen,vilket i sig är en ganska så stor bedrift.

Årets ja-alla-hade-redan-spelat-det-tidigare-på-xbox360: Bioshock. Även om jag spelade det på PC. Som shooter är spelet egentligen inget speciellt (om man inte – som jag – använde i stort sett allting som man kunde använda sig av) men atmosfären var helt outstanding samt att Bioshocks historia är bland de första där man använder datorspel som ett berättande medium i sig, istället för att gå utefter hur man berättar en story i filmer eller tv-serier.

Årets nykomling: LittleBigPlanet igen. Jag kan ju inte spela spel som DeadSpace utan att dö i verkliga livet (är för öppen för allt som händer vilket gör att jag skräms ihjäl). Mirror's Edge som koncept är nytt och spännande och jag hoppas att det kommer en tvåa så att de kan utveckla det hela.

Årets mest frustrerande spel: Prince of Persia. Jag gillar verkligen spelet, men det kan samtidigt vara riktigt irriterande på sina ställen :) Som tur är så har ju spelet ett ganska så bra checkpoint-system (samt att prinsessan som man ska “rädda” kan rädda en stup i kvarten), så man slipper i alla fall att ladda om. Pixeljunk Monsters får nog en hedersplats här med … alltid lika kul att vara på våg 18 av 20 och inse att “fan, jag har inte nog med ani-air … h*lvete!”. För att inte tala om Trophy-utmaningarna. Eeep!

Årets feelgood: LEGO Indiana Jones. Jag kan inte låta bli att bli charmad av LEGO-spelen.

Frippe sa:

Årets ja-alla-hade-redan-spelat-det-tidigare-på-xbox360: Bioshock. Även om jag spelade det på PC. Som shooter är spelet egentligen inget speciellt (om man inte – som jag – använde i stort sett allting som man kunde använda sig av) men atmosfären var helt outstanding samt att Bioshocks historia är bland de första där man använder datorspel som ett berättande medium i sig, istället för att gå utefter hur man berättar en story i filmer eller tv-serier.

---

Jag är helt enig med dig här. Som shooter sett, inte så värst vass. Funktionellt, ja. Men stämningen, världen och storytellingen är fantastisk. Det kanske jag borde poängterat lite mer. Grämer mig lite över att jag inte har haft tid att ta itu med challenge-roomdelarna så mycket än bara.

Toby Lee sa:

Årets socialaste upplevelse: LBP hela vägen. Tycker även att Killzone 2-flerspelarbetan var kul.

Oooh ja. Killzone 2-MP-betan var oerhört jäkla polerad. Jag blev mycket imponerad. Det är ibland det snyggaste jag sett på Playstation 3. Men det kommer ju inte förräns nästa år. ;)

Årets mest frustrerande spel: Mirror's Edge. ARG! JÄTTEARG!

Jag känner din smärta. Jag vet inte hur många gånger handkontrollen var på god väg att flyga in i en vägg. Jag lyckades dock behärska mig, vore synd att kasta bort en fin vit dualshock 3. Att Mega Man 9 är svårt och frustrerande är en sak. Där handlar det om orättvis spelbalans mestadels. Dör jag så är det för att jag är kass. I Mirrors Edge – där handlar det om obalanserad AI och level-design. Det kan inte jag påverka. Därav frustration.  :)