Så var det äntligen här, spelet vi har väntat på i två år. Vi har skrivit spaltmeter om Modern Warfare 2 och till och med startat en egen klan för spelet här på PS3bloggen.se.
Kampanjläget i Call of Duty: Modern Warfare 2 inleds liksom föregångaren med en träningsbana där man får springa runt och skjuta ner mål som hoppar upp vartefter man rör sig framåt i banan. Det är onekligen en bra övning, då faktiskt hela kampanjläget är uppbyggt på liknande sätt, med händelser och fiender som triggas vid specifika platser och tidpunkter.
Liksom Infinity Wards tidigare spel så är Modern Warfare 2 alltså ett kraftigt regisserat actionspel, vilket är något av en besvikelse. Att ta sig igenom kampanjläget handlar till stor del om att bara testa sig fram, för när när man dött lär man sig var fienderna dyker upp och deras rörelsemönster, vilket för en framåt ytterligare en bit och sedan upprepas samma sak. Att 2009 års största actionspel skulle påminna så mycket om ett simpelt sidrullande skjutspel från åttiotalet, där man lär sig motståndarnas kommande rörelser och anfallsvågor, kan väl knappast ha varit meningen? Men det finns ju såklart fördelar med det också!
Och en av de största fördelarna med den hårda regin är att vi bjuds på en hejdundrande resa, med uppdrag som varierar från att köra snöskoter för att hinna med en helikoptertransport, till att jaga fram genom Rio de Janeiros favelor eller kämpa med den amerikanska armen för att försvara Washington mot ett ryskt angrepp. Mot slutet så tycker jag dock att storyn urartar något, och kampanjläget är på det hela taget alldeles för kort, själv spelade jag igenom det på ca 6 timmar första gången, och det går säkert att göra snabbare än så.
Uppdragen är väldigt varierade och Infinity Ward skapar ofta skickligt en speciell stämning och spänning i spelet. Bäst tycker jag själv om att uppdragen där man är del av en större styrka, framförallt när man kämpar sig igenom amerikanska förorter med vita staket, närmar sig centrum och rensar hamburgerrestaurang efter hamburgerrestaurang, för att sedan uppleva kaoset mitt i centrala Washington där fienden invaderat och slagit till mot det amerikanska hjärtat.
Kontrollerna och spelmekaniken är oklanderlig, det finns mängder med vapen att tillgå och hela spelet andas klass genom knivskarp grafik och felfri presentation rakt igenom. Ljudet är dessutom av toppklass, och soundtracket av Hans Zimmer ökar ytterligare den filmlika känslan. Hittills har vi alltså nämnt både positiva och negativa saker om spelet, men när man klarat av kampanjen och upptäcker resten av spelet så fylls pluskontot på rejält.
Först ut är Spec-Ops, en separat del med en mängd fristående uppdrag som skall utföras, och som efter att de klarats av belönas med 1-3 stjärnor beroende på prestation. Här får man väldigt välgjorda och underhållande uppdrag av samma typer som förekommer i kampanjdelen, men de lämpar sig väldigt väl för dessa kortare och mer avgränsade spelsessioner, snarare än som en del av en världsomspännande krigshistoria. Den allra största fördelen med dessa uppdrag är dock att de förutom att spelas som som ensam spelare även kan spelas i samarbetsläge, antingen online eller lokalt på delat skärm – något som alltid höjer underhållningsvärdet ordentligt.
Samarbetsläget fungerar liksom resten av spelet närmast oklanderligt, och innehåller såväl uppdrag där man kämpar sida vid sida som uppdrag där den ena personen kämpar sig fram på marken, medan den andra sitter i en AC-130 Gunship, en vy som vi känner igen från Call of Duty 4: Modern Warfare, eller vid en minigun i en attackhelikopter.
Kampanjläget är ju över på lite över en handfull timmar, och om man som jag tyckte att det var lite väl kort får man desto mer speltid i Spec-Ops. Vissa av uppdragen är rejält svåra, och skall man samla ihop samtliga 69 stjärnor så har man att göra lång tid framöver. Det viktigaste är dock att man kommer att ha väldigt kul på vägen. Och det mer råge.
Det tredje och sista spelläget i Modern Warfare 2 är förstås flerspelarläget online, ett område där föregångaren dominerat sedan det släpptes för två år sedan. Nu kommer det dock att bli ändring på den saken, för Modern Warfare 2 tar nämligen onlinedelen från Modern Warfare och förbättrar den ytterligare. Skillnaden är inte enorm, men varför ändra på ett vinnande koncept?
Möjligheten att uppgradera och justera sin soldatprofil är kvar och utökad, och själva matcherna utspelas om möjligt ännu smidigare och framförallt snyggare gentemot föregångaren. Det finns ett antal kartor att kämpa på, och i stort sett alla känns extremt välgenomtänkta och designade för en balanserad och varierad upplevelse. Hela onlinedelen är välbalanserad och olika taktiker har alla sitt motmedel. Om man är en oerfaren spelare får man förstås mer stryk än övriga, men man kan ändå göra skillnad, hitta sin plats och ha så kul att man bara måste komma tillbaka för mer.
Call of Duty: Modern Warfare 2 är ett väldigt bra spel, och ett spel som ger väldigt mycket för pengarna. Detta gör det till ett väldigt bra köp, något som lär avspeglas på topplistorna under lång tid framöver. Är du bara ute efter en enspelarupplevelse bör du kanske tänka efter två gånger om detta räcker för dig, men alla övriga spelare har många timmars fulländat nöje att se fram emot i vinter, allra främst onlinemässigt.
9/10
Läs det ursprungliga blogginlägget
This forum is currently locked – access is read only
Login
Search 
Forums
Topic RSS 
